Eric njöt av tillvaron och unnade sig några uttalanden direkt ur hjärtat , som han lät journalisterna vrida till som de ville. Och eftersom sagda yrkesgrupp såg som sin uppgift att skapa "scoop" och höjda upplagor , snarare än sanningar , blev det rubriker som : Eric , en man av folket , och "Eric axlar bördan", vilket ju var en sanning i sig. Nu behövde man inte vara av Erics kaliber , för att begripa att samtliga partiledare suktade efter Statsministerposten. Det så kallade "mellanvalet" kom och gick , och Statsministerkansliet förblev tomt trots många längtansfulla blickar mot maktens rum längst ned i korridoren på översta våningen. Erics strategi hade kantrat mot det ödmjukt värdiga , och han påstod i diverse intervjuer att "denna tävlan"efter makt , snarare skildrade dålig smak , än mannen som skulle stå vid landets roder. Och när det var tre månader kvar till valet , ändrade Eric taktik och uppträdde nu som den borne Landsfadern. När de andra partiledarna spred löften omkring sig likt konfetti vid ett bättre bröllop , berättade Eric lugnt och sansat hur framtiden skulle bli. Något fanns där av stundens allvar , men även ett visst raljerande över att tillvaron inte förändrades över en natt. Sjukhus , skolor , daghem , och sist men inte minst , poliser som kunde ge medborgarna trygghet i både helg som vardag , skulle komma efter hand , och inte via något trollspö.
I nästan alla opinionsmätningar låg Eric i topp , och när journalisterna var ute på stan med mikrofon och kamera , var folkets röst samlad till en. - GE OSS ERIC !!
När själva valdagen led mot sitt slut , stod det med all önskvärd tydlighet klart , vem som skulle överta Statsministerns kansli , och fast klockan närmade sig två på natten , detta händelserika dygn , kunde inte Eric motstå frestelsen att gå in i det högsta ämbetets rum och sjunka ned i den mjuka skinnfåtöljen.
- Jag måste möblera om , tänkte Eric , och såg sig om i det mörka och nersläckta rummet.
- Jag ska möblera om både land och stad , fortsatte Erics nu lössläppta fantasi , och för ett ögonblick kände han sig som morgonen när han vaknade upp från trafikolyckan. Hat och våldsamma känslor härjade fritt i hans sinne , men plötsligt slog en skyddsfunktion till , och Eric svimmade i maktens säte , och valnatten var äntligen över. Nyduschad , vattenkammad , och med en rejäl lunch i magen , höll Eric ett tacktal till folket från studio ett i Stadens radiohus. Han påstod sig vara hedrad över detta uppdrag och skulle genast sätta igång med sammansättandet av en ny regering , som skulle spegla folkets vilja och innersta önskan. - Vi går mot en ny tid som ska skänka er alla det liv ni förtjänar , sa Eric med en pingstpastors inlevelse , och det som ska göras , gör vi tillsammans.
Fortsättning följer...