VÄGVISARNA hade möte , men inte i Mangs kök som skick och bruk var , utan i Unni och Cattis kök. Man småpratade om Stadens bus i allmänhet och den nya Länspolismästarinnan i synnerhet. Jag tänker i alla fall inte säga nåt sa Elida och fnittrade hysteriskt. Lisa blängde men med ett småleende i mungipan. Det behöver du inte heller log Catti , men det kan få bli du som säger det...! ÅÅhh utbrast Elida och såg saligt hemlighetsfull ut. Vad pratar ni egentligen om gruffade Mangs och tog en djup klunk av Finlandia och cola vilket han räknade som ren lyx. Dom pratar om dig sa Unni. Hi hi bubblade Elida , du är kär , kär , kär !!! Va , gormade Mangs ! Vad pratar ni om? Käre Konrad. Vi är alla utom du kvinnor här inne och när du berättar om din nya chef så är det kristallklart för oss vad du tycker och känner. Manlig tystnad och kvinnligt fnitter fyllde lokalen. Nååå herr Mangs , det här är kanske bara indicier men din rodnad räknas som bevis sa Catti med sin nya stränga åklagarröst. Ni är tokiga muttrade Mangs och smålog åt den muntra skaran kvinnor. Två unga skönheter och en åldrig dam samt en liten flicka i tioårsåldern. Konrad Mangs blev alldeles varm i kroppen när han tänkte på denna udda grupp med sin synnerligen ovanliga potential. Ja ja sa han överslätande , men kom ihåg att hon anar att något inte står rätt till. Vi får vara försiktiga. Man blev motvilligt lite allvarligare. Mycket motvilligt. Lina , som för övrigt hette Bergström i efternamn , hade fått ett genombrott i sin forskning. Upplöst i vatten var det nya ämnet utan både smak och lukt samt förökade sig i en aldrig tidigare skådad fart. En enda droppe räckte när det gällde det Svenska vattenledningssystemet. Hon kunde begränsa framfarten hos smittan genom en Nanobaserad bromspartikel som vände hela processen. Men först måste hon göra ett prov. Istället för att dö skulle folk somna i några timmar. Hon var tvungen att välja ut en stad av lagom storlek och med ett vattenverk som var tillgängligt. Men folk i allmänhet trodde inte att sånt här kunde hända i Sverige. Och om det hände så var det folk som såg ut på ett speciellt sätt, och inga andra. Konrad och Ingela var ute och promenerade. De hade inspekterat tre lägenheter och Ingela hade bestämt sig. De passerade den stora parken och torget med rådhuset och fontänen framför. Åklageriet upplyste Mangs tjänstvilligt. Samarbetet är gott. Vi brukar ha möten flera gånger i veckan eller när det behövs. I samma ögonblick kom Catti trippande nerför rådhusets trappa som av en slump och stannade till vid de två flanörerna. Hej kvittrade hon glatt. Jag heter Catti Carter. Jag jobbar här inne och Konrad och jag brukar ha små möten ibland. Hon gav den häpne Mangs en snabb kram och var försvunnen. Ingela följde Catti en stund med blicken och slog sen på helljusen mot Mangs. Jaha , du har dina möten och det är uppenbart att du har dom flera gånger i veckan. Några framgångar med dessa möten , frågade hon med gäckande min. Det är henne jag fått mig tilldelad , sa han surt. Det bestämmer varken hon eller jag. Förlåt sa Ingela och såg ut som hon menade det. Ska vi gå och fika ? De satte sig på en av de mindre caféerna med fönsterplats mot storgatan. Mangs skulle just berömma Stadens låga brottslighet när en personbil körde in i deras fönster med ett fruktansvärt brak. Den kraftiga frisen tog det mesta av smällen men mängder av glassplitter regnade över dom båda. Mangs reagerade reflexmässigt och formligen slet Ingela från stolen. Det började ringa i en klocka och Mangs ringde efter kollegor som snart var på platsen. Han upptäckte att han fortfarande höll hårt om Ingelas kropp och hon lutade sig med huvudet mot hans axel och blundade. Hur gick det frågade han tafatt och såg ner mot hennes ansikte. Hon öppnade sin ögon fyra centimeter från hans och viskade med hes stämma. Du räddade mitt liv. Det underliga var att olyckan vid caféet var inte den enda. Vid dagens slut hade man noterat femton trafikolyckor , varav de flesta av singel natur. Och inte bara det. Folk låg medvetslösa på de mest konstiga ställen. Huvudstupa över skrivbord , och allehanda arbetsredskap. Polishusets alla fem schäferhundar låg avsvimmade utan någon som helst orsak. En person hade avlidit av drunkning i sitt badkar. Staden hade drabbats av sömnsjuka och man sa sig att det här var det värsta som kunde hända. Det var det inte. Det hade inte ens börjat. Fortsättning följer...