Det var mulet och vindstilla denna söndagsmorgon.    Människorna i Staden började sätta sig till bords för sina

frukostar.   Det doftade från brödrostar och kaffebryggare.   Man hämtade tidningar från brevlådor och hallgolv.

Kort sagt , det var en tämligen stillsam inledning på denna sensommarsöndag.

För yrkesmördaren Isac Darwin var den perfekt.    Han hade varit på sin gamla plats på bygget ända sen klockan sex samma morgon.  Det var dags !     Han var sedan länge bekant med avståndet på några centimeter när och gjort ett antal blindavfyrningar.   Väderleksrapportern var noga genomgången och lovade bästa möjliga omständigheter under vilka han knappast kunde missa.    Hans älskade Märklin var monterad , laddad och klar

för sitt dödliga bruk.  De båda stödbenen vilade stadigt mot byggets betonggolv och han lät kikarsiktets hårkors

uppsöka Kommissarie Konrad Mangs köksfönster.   Han såg tydligt och klart den unga kvinna som hans uppdragsgivare verkade hata så intensivt , gå omkring i det stora köket.   Nu kom även kommissarien in och till

Isac Darwins stora förvåning och lycka öppnade han fönstret och stod där en stund och fläktade sig.

Lättförtjänta slantar tänkte mördaren samtidigt som han saktade ner sina andetag och drog avtryckaren den första tiondelen av en millimeter mot sitt mål.     Skimret omkring honom märkte han inte först i den ganska ljusa lokalen.   Däremot kände han lukten av bränt tyg och i viss mån den typiska odören av bränd plast.

Fan tänkte han ,  och släppte avtryckaren tillbaka till utgångsläget.   Han vred på huvudet för att se var röklukterna kunde komma ifrån och upptäckte till sin förvåning att det var hans egna kläder som brann.   Inte speciellt mycket men fullt synbart.     Däremot fick han en chock av att på sin andra sida se en liten flicka , nånstans i tioårsåldern med flätor smyckade med röda rosetter sitta på en verktygslåda och dingla med benen.  Hon log ett underligt leende och hennes ögon var djupa och grumliga avgrunder.   Va fan , sa han när det började hetta i avtryckarfingret och såg med oförstående min hur han älskade började glöda.   Han släppte snabbt vapnet , vars valnötskolv nu blivit helt mörkfärgad av hetta och den specialtillverkade långa pipan glödde mer i vitt än i brandgult.

Med öppen mun kunde han konstatera den blev synbart krokig.      Plötsligt hörde han en röst som sa :   Okey , nu räcker det och kände samtidigt något kastas över sig som orsakade ett fräsande i hans kläder.   En blöt filt.

Han rullade runt och fick se en lång och slank ung kvinna stå bakom sig.   " God morgon sa hon och visade samtidigt upp nån sorts legitimation.    " Jag heter Carson och är från åklagarämbetet och du är anhållen för mordförsök "sa hon med stadig röst.    Isac Darwin hade nu rest sig och efter en kort titt på sitt totalförstörda vapen vände han blicken och försökte focusera den unga kvinna som tilltalat honom.   Hennes sommarlätta

klädsel i form av jeans som satt som sprutlackerade och en topp som knappast kunde dölja hennes välformade kropp , än mindre något vapen.  Det lilla handväskan som hängde över hennes axel tycktes inte heller innehålla

något tyngre föremål som kunde innebära någon omedelbar fara.   Isac Darwin sa en smula retoriskt : Är jag anhållen av en ung obeväpnad flicka och ett barn?    Och hur hade ni tänkt er att hindra mig från att gå min väg

fortsatte han med ett självbelåtet leende?      Den unga kvinnan såg ut att fundera på detta en stund och sa sedan till den lilla flickan :    övertyga honom raring , men försiktigt.   Konrad behöver honom som du vet.

Ja ja , jämt detta daltande suckade den lilla och sa i riktning mot mördaren :   Nu ska du lugnt plocka upp dina grejor och följa med oss annars...   hon dröjde lite med resten.   Annars vadå , flinade Isac , som verkade ha glömt de senaste minuternas händelser med brand och förstörd bössa.     " Annars ska jag trycka upp den där saken i ditt rövhål så att tre läkarlag får jobba i skift med att få ut det" sa hon med ett hoppfullt leende på sina tunna läppar.   Samtidigt började hon skimra vackert och det började ryka om mördarens fötter.   Det fick Isac Darwin att utföra nån sorts steppdans och Catti kunde inte hålla tillbaka ett fnitter.   Alla tre lämnade bygget

god ordning , ehuru något rykande från en av dom.

Hos Konrad Mangs drog man en lättnadens suck när Lisas referat av händelserna gjorde klart att deras plan fungerat    Polispatrull påkallades och Catti och Konrad åkte stilla och lugnt utan vare sig blåljus eller sirener

till Stadens polishus med Isac Darwin och hans något demolerade vapenarsenal.     Äntligen hade man en skyldig att förhöra och en ända att börja nysta i.  

Hemma hos kommissarien satt Unni med Lisa och Elida och försökte sammanfatta morgonens händelser.

Kunde man nu bara fastslå att kulan man hade hittat i den unga och sexiga bartenderns huvud , kom ifrån

den nu anhållnes en smula sargade gevär var mycket vunnet och med lite andlig finess vid förhöret fanns möjligheten till eventuella bevis mot Lennart Lindh.

Man enades om att det hade varit en lyckad morgon , trots att Elida vidhöll ett visst daltande.

Morgonen övergick i förmiddag och Stadens innevånare njöt av sin sensommarsöndag i lugn och ro.

Fortsättning följer...