Lisas alias , den gamla damen och Elida var hemma i Kommissarie Konrad Mangs stora våning i Stadens centrum.
Catti var också på väg dit , för ett mycket viktigt möte stundade för VÄGVISARNA. Unni var på ett strålande humör och berömde sin hyresvärd och hans fantastiska bostad. Konrad Mangs vred generat på sig , där han satt i en gammal fåtölj från förtiotalet , som var klädd i storblommigt tyg och virkade antimarkasser.
Unni hade minsann gjort sig nyttig. Först hade hon dammat allt. Det var nämligen ett legitimt sätt att bilda
sig en uppfattning om den gode kommissarien. Unni lyfte och klämde på varenda pinal och blev smärtsamt
medveten om att hon aldrig hade haft något eget hem att städa. Unnis arton år lyste av skönhet på utsidan ,
men hennes insida var minst dubbelt så gammal. Men hon hade svalt gråten som så många gånger förr och
plockat fram Mangs nästan splitternya dammsugare och gått över varenda centimeter av golvytan.
Avslutningsvis hade hon torkat alla golv med såpa med det lysande resultatet att allt doftade underbart.
Att hon hela tiden befann sig betraktad genom ett kikarsikte ,låt vara utan gevär , hade hon ingen aning om.
Konrad Mangs skyndade mot ytterdörren när den överenskomna signalen högljutt skrällde. Fy fan så den låter tänkte han och beslöt sig för att byta ut den mot något stillsammare. Efter en försiktig titt i dörrögat öppnade han för Catti som snabbt slank in. De satte sig i det nu trivsamma köket kring Konrads stora ekbord , där Unni hade placerat fräscha midsommarblomster i en vas. Konrad konstaterade fascinerat att vasen stod på en liten duk. Han undrade en aning tankspritt var hon hade funnit den , eftersom han inte kände till att han ens ägde någon. Skärpning tänkte han och harklade sig , samtidigt som han knackade i bordet med en penna.
Då börjar vi med Nils Masken Nilssons sagolika tur. Till att börja med blev han skjuten med ett skott.
Gärningsmannen var ju dum nog att sätta igång inne i trapphuset där en fis låter som ett jävla kanonskott.
Han upptäckte sitt ordval för sent och kastade en förlägen blick på damerna som fnissade åt kommissariens röda kinder. Nå , han sköt sitt enda skott och försvann från platsen med bytet från kassaskåpet som masken hade lagt i en svart sopsäck. Detta enda skott förlorade det mesta av sin kraft när det passerade genom maskens ciggarettetui och stannade mindre än en centimeter från hjärtat. Masken är nu så pass återställd att han börjat med att på sitt ritblock återskapa sin tilltänkta mördare. Dessutom har vi konstant bevakning utanför hans sjukrum så att inga oväntade besök ska ske. Dessa händelser i Staden passar som hand i handske för massmedia som vanligtvis lider av nyhetstorka så här dags på året. Det som inte kommer fram på pressträffarna , fyller dom godtyckligt i själva. Louis , alltså Länspolismästaren , har ringt och undrat varför det ska ta sån lång tid att lösa det här lilla problemet. Hon påstår dessutom att Rikspolischefen har i sin tur ringt upp henne och bråkat. Han vill att de skyldiga ska in för rätta men utan skandal. Det betyder i klartext att
högre statsanställda i allmänhet och dito polispersoner i synnerhet inte får hängas ut.
Tystnaden lägrade sig kring bordet. Lisas ord genom den gamla damens mun lät ödesmättade när hon tog till orda. Jag och Elida har gjort Hotell Flott och gymmet Adam Action obrukbart för deras syften.
Vi har också varit ute vid konferensanläggningen och nästan av misstag gjort slut på den här historien.
Elida förvandlade huvudbyggnaden till flis och skulle just göra samma sak med annexet , när jag upptäckte Lennart Lindh där inne. Jag scannade hans vämjeliga hjärna och att han är den som givit order om avrättningar i minst tio fall står bortom allt rimligt tvivel. Dessutom kan jag meddela att både Unni och kommissarien står på gevärsskyttens dödslista. På order av Lindh , la hon till. Nu återstår att skaffa bevis som håller i en rättegång avslutade hon och tittade frågande på Catti.
Ja , det stämmer. Försvaret kommer definitivt att vilja ha en tydlig bild i bevisfrågan och dom bevisen fanns i maskens sopsäck. I synnerhet när det gäller de tre Polisintendenterna vars bevisdisketter uppspelade i rättssalen borde bli succé. De församlade log trots den svåra situationen. Själv förespråkar jag ett
inspelat erkännande av både Lennart Lindh och den ännu okände prickskytten. Det vill säga att dom ska helt enkelt skrämmas till prat. Här tittade hon uppfordrande på Lisa och Elida. Jaha sa Lisa , mer djävul alltså.
Jaaa fyllde Elida i , vi blåser dom till helvetet !!
Isak Darwin plockade i hop sina grejor med stor noggrannhet och besiktigade platsen där han legat i tre timmar.
Varenda litet spår kunde nuförtiden med tillförlitlig teknik , bilda första länken i en beviskedja. På en bortglömd fimp kunde kvardröjande saliv ge ett tydligt DNA. Noggrannhet är en dygd sa han sig och lämnade platsen.
Lennart Lindh var hemlös. Hotellannexet där han hade tänkt att bo var nu värdelöst. Och ovanpå alltihop
hopade sig dessa spöklika underligheter. Djävulsgestalten i bilen som hade lovat att återkomma och
den mer påtagliga händelsen med den underliga explosionen som egentligen inte hade varit nån explosion
utan en vit blixt med en kraftig åskknall. Hela Lennart Lindhs tillvaro bestod just nu av en stor resväska
som innehöll hållhakar på alla hans offer samt en stor mängd femhundrakronorssedlar och den gamla Volvon.
Han styrde den gamla bilen mot ett industriområde i Stadens utkant. I en tömd och oanvänd lagerlokal
fanns ett kontorskyffe med fönster ut mot gatan. En säng och ett litet köksutrymme som innehöll kylskåp och en kaffebryggare , fick bli hans bostad några få dagar framåt medan han redde ut den här underliga
situationen. Han hoppades mycket på den ganska dyre men säkre lönnmördaren och hans underliga gevär.
Den där kommissariens snara död skulle nog göra samhällsmakterna lite försiktigare , hoppades han ialla fall
och Unni som han hade haft så mycket glädje av , fick nu läggas till historien. Men förlorade man en stod det tusen åter. Bokstavligen ! Baltstaterna var fulla med jäntungar som knappt kostade något alls.
Dom var ju faktiskt födda till fnask tänkte han och log lyckligt vid tanken på hur lätt hans offer frivilligt
gick mot sin egen undergång inför hoppet att få sätta på dessa uppsminkade tretton , fjortonåringar
i alla möjliga ändar. Det skulle bli bra igen bara några ordentliga exempel statuerades.
Han kände hur det stramade i byxskrevet av ren vällust , när han tänkte på sin makt över småflickorna och deras offer...
Fortsättning följer...
Lisas alias , den gamla damen och Elida var hemma i Kommissarie Konrad Mangs stora våning i Stadens centrum.
Catti var också på väg dit , för ett mycket viktigt möte stundade för VÄGVISARNA. Unni var på ett strålande humör och berömde sin hyresvärd och hans fantastiska bostad. Konrad Mangs vred generat på sig , där han satt i en gammal fåtölj från förtiotalet , som var klädd i storblommigt tyg och virkade antimarkasser.
Unni hade minsann gjort sig nyttig. Först hade hon dammat allt. Det var nämligen ett legitimt sätt att bilda
sig en uppfattning om den gode kommissarien. Unni lyfte och klämde på varenda pinal och blev smärtsamt
medveten om att hon aldrig hade haft något eget hem att städa. Unnis arton år lyste av skönhet på utsidan ,
men hennes insida var minst dubbelt så gammal. Men hon hade svalt gråten som så många gånger förr och
plockat fram Mangs nästan splitternya dammsugare och gått över varenda centimeter av golvytan.
Avslutningsvis hade hon torkat alla golv med såpa med det lysande resultatet att allt doftade underbart.
Att hon hela tiden befann sig betraktad genom ett kikarsikte ,låt vara utan gevär , hade hon ingen aning om.
Konrad Mangs skyndade mot ytterdörren när den överenskomna signalen högljutt skrällde. Fy fan så den låter tänkte han och beslöt sig för att byta ut den mot något stillsammare. Efter en försiktig titt i dörrögat öppnade han för Catti som snabbt slank in. De satte sig i det nu trivsamma köket kring Konrads stora ekbord , där Unni hade placerat fräscha midsommarblomster i en vas. Konrad konstaterade fascinerat att vasen stod på en liten duk. Han undrade en aning tankspritt var hon hade funnit den , eftersom han inte kände till att han ens ägde någon. Skärpning tänkte han och harklade sig , samtidigt som han knackade i bordet med en penna.
Då börjar vi med Nils Masken Nilssons sagolika tur. Till att börja med blev han skjuten med ett skott.
Gärningsmannen var ju dum nog att sätta igång inne i trapphuset där en fis låter som ett jävla kanonskott.
Han upptäckte sitt ordval för sent och kastade en förlägen blick på damerna som fnissade åt kommissariens röda kinder. Nå , han sköt sitt enda skott och försvann från platsen med bytet från kassaskåpet som masken hade lagt i en svart sopsäck. Detta enda skott förlorade det mesta av sin kraft när det passerade genom maskens ciggarettetui och stannade mindre än en centimeter från hjärtat. Masken är nu så pass återställd att han börjat med att på sitt ritblock återskapa sin tilltänkta mördare. Dessutom har vi konstant bevakning utanför hans sjukrum så att inga oväntade besök ska ske. Dessa händelser i Staden passar som hand i handske för massmedia som vanligtvis lider av nyhetstorka så här dags på året. Det som inte kommer fram på pressträffarna , fyller dom godtyckligt i själva. Louis , alltså Länspolismästaren , har ringt och undrat varför det ska ta sån lång tid att lösa det här lilla problemet. Hon påstår dessutom att Rikspolischefen har i sin tur ringt upp henne och bråkat. Han vill att de skyldiga ska in för rätta men utan skandal. Det betyder i klartext att
högre statsanställda i allmänhet och dito polispersoner i synnerhet inte får hängas ut.
Tystnaden lägrade sig kring bordet. Lisas ord genom den gamla damens mun lät ödesmättade när hon tog till orda. Jag och Elida har gjort Hotell Flott och gymmet Adam Action obrukbart för deras syften.
Vi har också varit ute vid konferensanläggningen och nästan av misstag gjort slut på den här historien.
Elida förvandlade huvudbyggnaden till flis och skulle just göra samma sak med annexet , när jag upptäckte Lennart Lindh där inne. Jag scannade hans vämjeliga hjärna och att han är den som givit order om avrättningar i minst tio fall står bortom allt rimligt tvivel. Dessutom kan jag meddela att både Unni och kommissarien står på gevärsskyttens dödslista. På order av Lindh , la hon till. Nu återstår att skaffa bevis som håller i en rättegång avslutade hon och tittade frågande på Catti.
Ja , det stämmer. Försvaret kommer definitivt att vilja ha en tydlig bild i bevisfrågan och dom bevisen fanns i maskens sopsäck. I synnerhet när det gäller de tre Polisintendenterna vars bevisdisketter uppspelade i rättssalen borde bli succé. De församlade log trots den svåra situationen. Själv förespråkar jag ett
inspelat erkännande av både Lennart Lindh och den ännu okände prickskytten. Det vill säga att dom ska helt enkelt skrämmas till prat. Här tittade hon uppfordrande på Lisa och Elida. Jaha sa Lisa , mer djävul alltså.
Jaaa fyllde Elida i , vi blåser dom till helvetet !!
Isak Darwin plockade i hop sina grejor med stor noggrannhet och besiktigade platsen där han legat i tre timmar.
Varenda litet spår kunde nuförtiden med tillförlitlig teknik , bilda första länken i en beviskedja. På en bortglömd fimp kunde kvardröjande saliv ge ett tydligt DNA. Noggrannhet är en dygd sa han sig och lämnade platsen.
Lennart Lindh var hemlös. Hotellannexet där han hade tänkt att bo var nu värdelöst. Och ovanpå alltihop
hopade sig dessa spöklika underligheter. Djävulsgestalten i bilen som hade lovat att återkomma och
den mer påtagliga händelsen med den underliga explosionen som egentligen inte hade varit nån explosion
utan en vit blixt med en kraftig åskknall. Hela Lennart Lindhs tillvaro bestod just nu av en stor resväska
som innehöll hållhakar på alla hans offer samt en stor mängd femhundrakronorssedlar och den gamla Volvon.
Han styrde den gamla bilen mot ett industriområde i Stadens utkant. I en tömd och oanvänd lagerlokal
fanns ett kontorskyffe med fönster ut mot gatan. En säng och ett litet köksutrymme som innehöll kylskåp och en kaffebryggare , fick bli hans bostad några få dagar framåt medan han redde ut den här underliga
situationen. Han hoppades mycket på den ganska dyre men säkre lönnmördaren och hans underliga gevär.
Den där kommissariens snara död skulle nog göra samhällsmakterna lite försiktigare , hoppades han ialla fall
och Unni som han hade haft så mycket glädje av , fick nu läggas till historien. Men förlorade man en stod det tusen åter. Bokstavligen ! Baltstaterna var fulla med jäntungar som knappt kostade något alls.
Dom var ju faktiskt födda till fnask tänkte han och log lyckligt vid tanken på hur lätt hans offer frivilligt
gick mot sin egen undergång inför hoppet att få sätta på dessa uppsminkade tretton , fjortonåringar
i alla möjliga ändar. Det skulle bli bra igen bara några ordentliga exempel statuerades.
Han kände hur det stramade i byxskrevet av ren vällust , när han tänkte på sin makt över småflickorna och deras offer...
Fortsättning följer...