VÄGVISARNA hade möte. Möteslokalen var som vanligt Konrad Mangs och numer Unnis stora kök. Med samtliga medlemmar på plats skulle man kunna tro att där var ett väsen och ett diskuterande angående det nya bekymret som inte direkt var kattskit. Nämligen att Janos och Mister Jones hade anlänt till Staden. Dessa två personer vars yrke var resande i död , hade ogenerat tagit in på hotell Stilton , som dessutom var Stadens största. Tystnaden i det rymliga köket var påtaglig och anledningen till detta var det hittills enda förslaget. Nämligen Elidas. Utstyrd i sitt sedvanliga småflicksutseende hade hon löst det hela på sitt eget direkta vis. " Det här är människor som dödar urskiljningslöst mot betalning." "Lämna dessa kräk till mig" hade hon sagt och därefter vägrat säga nåt mer. Lisa , i sin vanliga gammeltants look kunde bara bekräfta fakta och medge att Janos uppgift var Kommissarien och Unni. Detta var tveklöst så sen hon gjort ett besök i deras "ruttna skallar" som hon uttryckte saken. Den bekymrade kommissarien sammanfattade: Kära Elida , ditt förslag att radera ut dessa personer från jordens yta är frestande och tvivelsutan har båda gjort sig förtjänta av vad du än kan tänkas hitta på. Men jag är polis och kan inte spela efter sådana regler. Vi måste ha ordning och reda i mesta möjliga mån. Hela samhällets struktur bygger på detta. Han gjorde ett uppehåll och såg sig omkring med höjda ögonbryn som om han väntade på medhåll. Det fick han inget utan istället sa Catti : Men hotet gäller ju dig och Unni. Hur många känner till det? Förmodligen bara Janos , Mister Jones och Lennart Lindh , fortsatte hon. Du är alltså personligen inblandad , eldade hon på och fick ivrig support från Unni som ivrigt nickade. Betyder din polistjänst att du bredvilligt ska stå där som måltavla , medan den andra sidan gör som dom vill? Detta verbala bombardemang verkade få den gode kommissarien att krympa. Om jag nu för ett kort ögonblick skulle ge efter för detta egenmäktiga förfarande , hur skulle planen se ut? Nu utbröt ett kackel som mest innehöll bloddrypande beskrivningar på hur lång och intensiv smärta skulle frammanas. Elida som börjat ana medvind deltog i samtalet av hjärtans lust och hade till och med börjat skimra lite smått. Kommissarien bleknade och reste sig vacklande mot skafferiet där en halv butelj Explorer stod och skämdes. Han tog ett glas i ena handen och flaskan i den andra varpå han satte sig igen och hällde generöst upp av det tveksamma destillatet. Tyst nu med ert pladder röt Lisa och församlingen teg. Här ska inte slaktas klargjorde hon bestämt. Försök istället att komma ihåg hur väl illusion och terror har fungerat. Ytterligheter som Jesusgestalter och Fan och hans anhang har funkat ända ner till oskyldigare hyss som det vi utsatte "Masken" för. Man tänkte tillbaka och log igenkännande. Jag har en plan och den kräver en ung och orädd flicka sa hon sen med stort allvar. Elida lyste upp som en sol och skrek Jaaaaa...varpå kommissariens nu halvfyllda glas sprack och fönsterrutan skakade betänkligt. Hoppsan fnissade hon generat medan de andra drog en lättnadens suck och var glada att de fortfarande existerade. Dom bor här sa Jones och pekade med ett flottigt pekfinger på Stadens lokala karta. Flottet kom ifrån de kycklingrester som de hade framför sig och som sköljdes ner med öl. Hur hade du tänkt dig det hela frågade han väl medveten om vilket svar han skulle få. Med en rostig kniv sa Janos och skrattade så ölet stänkte. Du kommer väl i håg reglerna sa Jones torrt. Att vi är här spelar ingen roll men ingen får se oss göra något olagligt. Då kastar dom sig över oss direkt. Jones som knappast hade klarat någon form av sinnesundersökning för egen del oroade sig nu för sin kollega som satt och dräglade över kyckling och öl. Mister Jones hade däremot gott om självbevarelsedrift och den sa honom nu att hans förhållande till Janos höll på att ta slut. Janos hade dödat i hans regi tillräckligt länge för att pengarna skulle räcka resten av hans liv. Det vill säga Mister Jones liv. Janos ville bara döda och äta och struntade totalt i resten. Men Jones förstod att en vacker dag kunde han själv bli dödad bara för att Janos bara kände för det och den dagen kunde vara när som helst. Nå , först skulle kommissarien och horan fixas. Var sak har sin tid funderade Jones medan han slet upp förpackningen med huvudvärkstabletter. Det hade börjat hetta i skallen på ett obehagligt sätt och han svepte sex piller och hällde öl ovanpå alltihop. Fortsättning följer...