Erika Sundin , utredare på försäkringsbolaget Chansa , svor dyrt och heligt på att låta den förbannade gubbstyrelsen få äta upp vartenda ord. " Varför har inte fröken Sundin ordnat upp den här långtradarhistorien " fick hon slängt i ansiktet. Och dessutom såg denna bedagade församling uppriktigt förvånad ut. Hon hade redogjort för fallet så luddigt som möjligt , för det här gänget läckte som ett såll och det var det sista hon behövde. Men nu hade hon bestämt sig att gå på de avlyssnade samtal som Tina på Stora Åkeriet hade haft med Stockholm. En avsevärd hög med SMS-meddelanden till samma nummer styrkte hennes tes. Men det här var inte helt lätt för Tina kände ju till hennes utseende och hade hon något ihop med långtradargänget så var det inte bara att gå och knacka på uppe på Götgatan. Linus Carlström , med nyligen avklarad provanställning på Stora Åkeriet , svor även han på sitt håll. Det hade töat och sen frusit på rejält med det lysande resultatet att samtliga vägbanor hade blivit rena skridskoisarna. Dessutom hade kondensvatten i de hydrauliska slangarna som var kopplade till bakgavelliften frusit. Den vänlige förmannen på Åkeriets verkstad , hade förklarat att dessa slangar måste tömmas och blåsas ur med tryckluft innan kylan kommer. Han tänkte även på sitt förhållande till Erika som hade blivit något mer än sex och trevliga öl och vinstunder. Hans mamma Camilla och Erika kunde ringa till varandra och prata i minst en timme. Men lustigt nog pratade de bara helt kort om honom och avsevärt mer om allt möjligt annat som om de hade varit väninnor i evigheter. Precis när han trodde att han kunde det där med kvinnor , så kunde dessa varelser reagera på ett helt oförutsägbart sätt. Linus suckade och tryckte in sitt digitala färdskrivarkort i en lastbil med fungerande bakgavellift. Samtidigt som han gjorde det fick han se Göran Lidman och Tina stå och prata utanför Ohlssons kontorskupa. Tina hade sagt upp sig för en anställning i Stockholm och hade tydligen redan fixat en bostad. Linus tänkte på det som Erika och han hade suttit och spånat om under deras dryckesaftnar. Och det där mötet på caféet nere på stan före Jul. Det verkade hänga ihop , hade Erika sagt när hon hade gått igenom alla avlyssnade samtal och sms som hade förekommit med Stockholm. Han backade till port nummer ett , hoppade vigt upp på kajen och fällde ned bryggläppen mot lastbilsflaket. Tina skakade hand med Göran Lidman och började gå mot ettan. - Hej Linus , sa hon och log ett gnistrande leende med sin rödmålade mun. - Kan du hålla dig på vägen i halkan ?, frågade hon och blev allvarlig. - Den blir nog bra , sa Linus avfärdande. - Och själv då? - Du påstås vara på väg härifrån. Tina sa ingenting. - Stämmer det ?, envisades han och tittade frågande på henne. - Ja , sa hon till slut. - Jag har fått ett liknande jobb i Stockholm och tackat ja. - Dessutom mer ansvar och högre lön , tillade hon och log. Hon kastade ett öga på klockan som hängde på terminalväggen. - Jag måste vidare , sa hon och gav honom en lätt puss på kinden. Ett snabbt " kör försiktigt "och sen var hon borta. - Jag håller nog med Erika , tänkte han trankilt och såg mot den bortflyende gestalten. - Det är nånting som är fel på det ena eller det andra sättet när det gäller den där bruden. - Jag ?! Linus nästan skrek ut ordet. - Japp , du och ingen annan , sa Erika och mötte lugnt hans upprörda blick. - För det första är du redan inblandad och för det andra litar jag inte på nån annan. Dessa argument var visserligen svåra att säga emot , men ändå. Ett jävla lockbete !! - En mask på din krok. Han stirrade på henne och försökte komma på ytterligare nedsättande liknelser om hennes sätt att hantera honom. - Lugna dig nu så ska jag förklara. Hon reste sig och gick ut i köket för att inventera kylen. - Blir Carlsberg bra?, gastade hon och utan att invänta svar ställde hon ölet och ett glas rött på en bricka och bar in alltihop i vardagsrummet. - Så här ligger det till. - Innan Tina slutar så har jag lyckats få ett jättelass med mobiler till omex på Åkeriet. - Du ska köra ekipaget till Sundsvall. - Det kommer att bli svårt att strunta i en sån godbit. Linus såg länge på henne och suckade tungt. - Men hur kan du vara så jäkla säker på att Tina väljer just mig? , frågade han listigt. - Det blir din sak , avgjorde hon prompt. - Säg att du behöver övertid eller nånting sånt. - Det är viktigt att det blir du. - Det hoppas jag att du fattar , sa hon lite vasst. - Det enda jag fattar är att jag ska råka illa ut igen ,sa han surt och knäppte upp sin öl. - Erika bytte snabbt taktik och satte sig i hans knä och började spinna. - Du är min älskade och nu blir du även min älskade hjälte , kuttrade hon och drog fem blodröda naglar längs hans underarm. - Fan också , tänkte Linus som visste när han hade förlorat. - Vad tror du , sa Gösta och tittade lite nyfiket på Sylvia. - Tja , vi hade ju slutat med tradarna , sa hon och såg tankfullt ned i bordet. - Visst , sa Gösta och sörplade på sitt ljumna kaffeblask. - Vi har egentligen gjort för många redan nu , men det här fordonet är proppfullt med mobiler från första till sista axel. - Jag behöver väl inte påminna dig om hur mycket det blir i kassan av det. - Allra helst nu när vi ska bygga upp en ny "verksamhet" , tillade han. Och jag behöver väl inte påminna dig , sa Sylvia , om att det är samma Chaufför som förra gången. - Han har ingen aning om vad som finns i lasten , sa Gösta bestämt. - Fraktsedlar och andra dokument är "fixade" på order av försäkringsbolaget. - Hmm ,sa Sylvia och såg tankfull ut och sa: En av de viktigaste reglerna när man bedriver "verksamhet" utan att åka fast , är att man inte ska bli girig. - Det fördunklar helt enkelt omdömet , fastslog och såg bestämt på Gösta. Fortsättning följer...