- Trettioåtta miljoner lite drygt , sa Sylvia och filade tankspritt på en pekfingernagel. De drygt trettioåtta miljonerna utgjorde det dolda rörelsekapital på Caymanöarna som deras lilla hobbyverksamhet hade gett i vinst. - Det var inte mycket , sa hennes vapendragare Gösta. - Nej , det är sant , medgav Sylvia men det var ju inte pengarna vi var ute efter , utan nöjet. Eller...? Hon höjde frågande på ett ögonbryn och fortsatte med långfingret. - Ja ja , sa Gösta. - Jag vet , personalkostnader. - Just det , sa Sylvia. - Folk måste vara motiverade och då duger bara pengar. - Och det är ändå ingen garanti mot slarv. De satt tysta en stund. - Ta Tina i Västerås , till exempel. - Hur stora är oddsen för att hon säger upp sig så snart det går? - Få se nu , sa Gösta. - Hmm , Stora Åkeriet alltså. - Det behöver jag inte räkna ut överhuvudtaget. - Programmet föreslog bevakning på henne i ett tidigt skede och det visade sig att hon bara på den senaste månaden har åttiosju sökningar på ämnet "Söderhavsöar." - Om någon börjar kolla upp henne så stiger riskkurvan med raketfart. - Det kanske är dags att sluta , sa Sylvia och sparkade av sig sina högklackade skor. - Det roligaste var trots allt i början för att se om det överhuvudtaget skulle gå. - För all del , sa Gösta men vad ska vi då göra? - Det enda som är lönsammare är tunga droger och mord på offentliga personer. - Och du vet vad jag tycker om sånt. Han grimaserade både åt förslaget och åt kaffemuggens innehåll och grävde i fickan efter sina magtabletter. - Sylvia gjorde ett snabbt överslag i sitt vackra huvud. - Alltså , sa hon tankfullt. - Beroende på personens betydelse för sin omgivning så borde varje jobb ge femhundratusen. - I början får vi givetvis räkna med att skaffa oss ett rykte. - Vi borde fimpa någon i reklamsyfte. Gösta skakade på huvudet. - Nu har det nog brunnit en säkring i din skalle. - En stor säkring. På Stora Åkeriet hade Tina mycket att göra. Utskrifterna från polisens masttömning låg framför henne och där framgick tydligt vilken polis som samarbetade med åkeriets egen Ohlsson. Nu var det visserligen inte förbjudet att prata med poliser i telefon och som bevis var det värdelöst. Men indicier fanns det gott om och förr eller senare skulle spaningarna ge resultat. Men det var ingen brådska. Det fanns intressantare saker att studera. Mycket intressantare !! Där fanns även kodade samtal från hennes okända arbetsgivare i sådan omfattning att hon inte trodde sina ögon. Att dessa samtal raderades efter hand hade hon utgått ifrån. Men här var de alltså och hon tog genast en kopia på rubbet och lade sedan alla original i Göran Lidmans inkorg. Hon mindes tydligt när dessa anonyma personer hade "klätt av" henne så totalt. De verkade veta allt om hennes privata ekonomi och massor av sånt som hon inbillade sig bara "var hennes." Det här var något för "Skorpan." Skorpan var en äcklig typ som misskötte sitt hem och sig själv , men framför en dator , helst då sin egen hembyggda , så var han en trollkarl. Hon hade "gullat" med honom några gånger och nu var det dags att kräva något i gengäld. Om någon kunde knäcka de där koderna så var det "skorpäcklet." Och när hon väl hade klartexten så var det dags att köra systemet baklänges och låta vissa typer få smaka egen medicin. Hur det hade gått till visste han inte , men här låg han med Erika lätt snusande på sin arm. Dessutom spritt naken i hennes säng. De hade småätit och smådruckit och blivit småfulla. När sedan Linus inte fick igång Erikas Bang & Olufsen och hon hade stapplat upp för att visa hur man gjorde , hade hon "snubblat" rakt i hans armar och av en "slump" fann deras läppar varandra. Resten var historia. Och nu låg han här med denna åtta år äldre "tant" och njöt i fulla drag. Det var en jäkla skillnad , fick han medge när han jämförde de tjejer han var van vid , med denna supersmarta pantertant. Eller tant förresten , hennes kropp kunde utan vidare jämföras med de arton eller tjugoåringar som han var van vid. Och vad hjärnan beträffade så var hon ljusår förbi tjejerna i hans egen ålder. - Vad tänker du på , hörde han en röst ifrån trakterna av sin egen armhåla. Han hoppade nästan högt vid det oväntade ljudet. - Jag jämförde dig med mina jämnåriga tjejbekanta , sa han oväntat sanningsenligt. - Fan , sa hon med en teaterflämtning. - Hur gick det då? - Du vann , flinade han. - Stort !! Hon fnittrade busigt och ålade sig sakta upp och ovanpå honom. Lätt nafsande i hans överläpp kände hon hur han växte under henne. - Nu tar jag dig , sa hon och sänkte sig ned över honom med en vällustig suck. Fortsättning följer...