Operakällaren var ett någorlunda stillsamt ställe vid tresnåret på eftermiddagen. Efter ytterligare några glas skumpa vid baren , tog man plats vid ett av de mer avskiljda borden. - Beställ nu precis vad du vill ha , sa Gösta generöst. - Företaget bjuder , lade han till och flinade glatt. Stämningen hade tack vare champagnen blivit en aning ledigare. Tina och Sylvia var fortfarande på sin vakt men vapnen var för tillfället lagda åt sidan. Gösta hade utsett sig själv till ordförande och försökte nu föra samtalet via den snitslade bana som han redan hade stakat ut. - Jaha , kära Tina , inledde han försiktigt. - Som du redan förmodligen har förstått , är det lättare att prata än att slåss. - Genom slumpens skördar har vi förts tillsammans och detta bör vi göra det bästa av. - Eller hur , sa han och såg frågande på Tina. - Jag har haft ganska gott om tid att tänka över min situation på åkeriet , men även hur jag står gent emot er. - Hämnd , sa Tina och tog en klunk vin , var det första som flög genom mitt huvud när jag insåg vilka ni var och var ni fanns. - Och det här med Kriminalvårdsstyrelsen var ju genialiskt och det fick mig att bli nyfiken på vad för slags människor ni var. - Dessutom kunde ni inte varit så många för att kunna hålla tätt. - Uppriktigt sagt tror jag att det bara är ni två , tillade hon och tog ytterligare en klunk vin och log. Efter detta lilla tal blev det tyst kring det lilla bordet. Gösta kastade en snabb blick på Sylvia som såg uppenbart tagen ut. Här dök en kypare upp och ställde en liten gryta med något som såg ut som "fransk kalops" på bordet. En elegant karaff med någon röd vätska i dök också upp , varpå Gösta provsmakade och godkände. - Varsågoda mina damer , tillkännagav Gösta servilt och tackade sin ödesgudinna för den perfekta tajmingen som maten hade inneburit. - Jag är helt slut , sa Linus och torkade svetten demonstrativt ur pannan. Linus och Erika hade promenerat hela vägen till Linus mamma där de blev bjudna på "fika." Detta fika bestod av gigantiska räkmackor , vilka nu skulle motioneras bort. - Åh , vilken gullig mamma du har , sa Erika för säkert tredje gången på en kvart. Och att känslorna var dom samma hos mamma Camilla gent emot Erika stod helt klart. - Det var du som var där och hälsade på , muttrade han. - Jag fick inte en syl i vädret. - Det var som det skulle , avgjorde Erika näbbigt. - Det var ett samtal kvinnor emellan som du ändå inte skulle förstå , fortsatte hon och log ett inåtvänt leende. - Vi får väl se hur det blir med den saken , sa Linus surt och sparkade till en isbit som låg i hans väg. - Vill ni ha hemligheter så är det väl bäst om ni träffas på tu man hand och inte blandar in mig , som det trots allt handlar om. - Men kära älskling , slog Erika om. - Förlåt om jag har betett mig dumt men min kärlek till dig gör mig lite konstig. - Du måste förstå att din mamma älskar dig också , men på ett annat sätt. - Därför är det viktigt för oss båda att talas vid och förstå varandra så bra som möjligt. De gick tysta en stund medan januariskymningen snabbt sjönk över Västerås. - Det ger mig känslan av att vara en sak som lämnas över från det ena fruntimret till det andra , fastslog Linus. - Ska ni prata mer om sånt i fortsättningen ska jag be om att få slippa vara med. - Var inte sur nu lilla gubben , pjoskade Erika och klappade honom lekfullt på rumpan. - Det ska inte hända nån mer gång ljög hon ledigt och hand i hand traskade de vidare hemåt. På Operakällaren hade det börjat bli lite stimmigt och Gösta tittade i smyg på sin klocka. Den hade passerat sjutton och det började att bli dags för nästa steg. Sylvia och Tina gav nu intrycket av att ha känt varandra i åratal och Gösta fick intrycket av att bara vara en åskådare. Han beställde kaffe med en liten konjak åt sig själv medan damerna serverades hjortronlikör. Han harklade sig en aning för att få uppmärksamheten. De båda kvinnorna vände sig motvilligt och lätt irriterat mot honom. - Om femton minuter ungefär så är det dags att avsluta , sa Gösta bestämt. - Vi har ju ytterligare planer för kvällen , påminde han Sylvia. - Ja men gud ja , utbrast hon småberusat. - Du måste hänga med till kontoret sa hon och kramade Tinas arm. - Aha , sa Tina och fnittrade. - Vi ska till Götgatan alltså. Det ska bli toppen att se hur ni har det. - Vi två kilar och pudrar näsan så kan väl du fixa notan , sa Sylvia och med smattrande klackar försvann de båda damerna mot toaletterna. Gösta suckade och vinkade på en kypare. Det skulle bli en lång kväll. Fortsättning följer...