Det vetenskapliga genombrott som kontakten med Beatrice utgjorde , inskränkte sig till anteckningar i Arnes labbjournaler. Förvisso mycket noggranna anteckningar men ändå inget mer. Han rusade inte med andan i halsen till sin chef för att visa hur duktig han varit , utan inskränkte sig till små utflykter i syfte att förnya matförråd och kläder. Det faktum att han nu bodde i sitt labb orsakade ingen oro bland arbetskamraterna. Tvärt om faktiskt. " Nu är han på G sa man " och flinade internt. Och visst var det så. Arne var verkligen , om inte på G så avgjort i en annan värld. Bea hade verkligen tagit Arnes födointag på djupaste allvar och krävde att även hon skulle få denna möjlighet. " Du är en dator " , hade Arne replikerat. " Vad äter en sån?" " Jag vill ha kunskap" , sa Bea med hård röst. Arne övervägde detta ett ögonblick. En nyttig dator skulle vara programmerad av människohand och inget annat. Men hans naturliga nyfikenhet hade redan tagit överhanden och han kopplade upp Bea på Internet. Nu blev det ett väsen på Beas bänk och efter två minuter hördes hennes röst i hans huvud. " För vaaarrmt , säännk två grraadeerr." Han såg häpet på när behållarna med mänsklig hjärnsubstans tog in mer syre och drog slutsatsen att dessa användes flitigt. Han skrev så pennan glödde och undrade samtidigt hur Bea kunde känna av sin egen kapacitet så exakt att hon visste att begära sänkt arbetstemperatur. Detta pågick i tre dagar och någon ytterligare kontakt med Bea fick han inte förutom små korrigeringar av temperaturen. På fjärde dagens förmiddag , enligt hans egen journal , hände sen något fantastiskt. Inte inuti hans huvud , utan i den inkopplade högtalaren , hörde han på nytt Beas röst. Men ändå inte. Beas röst var nu modulerad och synkroniserad på ett helt nytt sätt. " Tack Arne ", sa Bea och lät faktiskt som hon menade det. " Öhh varsågod , sa Arne osäkert och satte sig vid Beas arbetsbänk. " Nu förstår jag vår tillvaro mycket bättre , fortsatte hon och bubblade tillfredsställt med sina behållare. " Så bra , sa Arne och antecknade. " Är det något mer du önskar , frågade han lite spydigt och kastade ett getöga på den försigkomna maskinen. " När du ändå nämner det" , svarade den nu ganska sensuella rösten. " Jag skulle vilja veta mer om min skapare" , smickrade hon och fortsatte: " Jag vill se dig och även känna av dig för att kunna vara dig till störst glädje." Det fullkomligt dröp av inställsamhet och smicker om Beas nya röstpersonlighet. Arne antecknade och frågade sen intresserat: " En kamera ordnar det första problemet , men hur hade du tänkt känna av mig?" " Och vad menar du egentligen med det?" Det blev tyst i labbet och de enda ljud som hördes var luftkonditioneringen och ett lätt bubblande från de syresatta hjärnsubstansbehållarna. Sen hördes Beas röst som från andra sidan graven. " Är det så konstigt att jag vill lära känna min skapare?" " Men om ditt intresse ligger på den nivån så låt inte mig störa"!! " Okey och förlåt , sa Arne och flinade. " Vad jag menade var hur det ska gå till , sa han lite urskuldande och svor samtidigt inom sig för att ha givit efter så lätt. " Först kameran , insisterade Bea. Arne suckade och grävde fram en laptop som han kopplade in och slog på kameradelen varpå han satte sig ned och väntade på en reaktion. Först var det tyst några sekunder och sen hörde han ett fniss. " Har jag gjort något fel eller är det mitt utseende som roar dig , frågade han surt och blängde in i den svarta linsen. " Förlåt mig skapare , men jag blir generad över mitt utseende nu när jag vet hur en kvinna bör se ut." " Äsch , sa han aningen konfunderad och bytte ämne. " Hur hade du nu tänkt att göra för att ta del av mitt inre och mina känslor"? " Jag tror jag vet , sa Bea och bubblade upphetsat med sina behållare. " Koppla tre elektroder mot ditt huvud." " Två ska sitta strax bakom och lite ovanför dina öron." " Den tredje ska sitta på huvudets baksida direkt under skallbasen. " Det får absolut inte finnas någon strömstyrka i dessa verktyg." " Skulle det behövas sköter jag den saken själv." Arne satt en stund och övervägde konsekvenserna angående detta experiment men såg ingen som helst fara å färde. " Då så , sa han och tejpade snällt fast de begärda elektroderna på sina platser. " Blir det bra så här , frågade han och flinade generat." " Ett ögonblick , hörde han Bea säga , nästan lite tankspritt som om hon var mycket upptagen med viktigare saker. " Då kör vi , sa Bea och sen exploderade hans värld i ett vitt sken av ren vällust och han förlorade omedelbart medvetandet. Fortsättning följer...