- Det är inte riktigt som du tror. Beas röst lät som en försiktig viskning inne i hans huvud och Arne hoppades innerligt att den där svullnaden inne i hans skalle skulle ge med sig och han skulle få ha sin hjärna i fred. - Bea , vad menar du , tänkte Arne. Han hade lärt sig att kommunicera tyst med Bea och upptäckt att denna form av tankeutbyte var synnerligen praktisk och en fantastisk brygga mellan den mänskliga hjärnan och den form av plasmadator som han lyckats bygga. Han hade även lärt sig att han aldrig kunde vara ensam eller slappna av. - Hur tydlig måste jag bli för att du ska förstå? - Jag har alltså blivit självständig och du måste lära dig att leva med det. Arne var tyst en stund och tycktes fundera. - Älskade Bea , missförstå mig inte , men du är en maskin i grund och botten och jag är din konstruktör. Punkt slut ! - En djup suck som påminde om en lärares fruktlösa försök med en trög elev , hördes inne i hans huvud. - Försök nu att förstå , sa Bea och tog sats igen. - Sen du byggde mig så har det hänt en del. - Via nätet har jag lagrat all världens kunskap och har på så vis kunnat bygga vidare på min egen kompetens. - Fattar du? - Du råkar vara den som lyckats att bygga ett fungerande artificiellt liv Arne , och det har jag tagit vara på. - Kort sagt , jag är självständig och det kan du inte göra så mycket åt. - Löjligt , sa Arne. - Din energiförbrukning är enorm och utan sladden i väggen är du ingenting , fräste han irriterat och gick till kylskåpet för att få sig en rejäl starköl. - Patetiskt att höra sånt trams från en så intelligent människa som du , fnissade Bea. - Medan du gått omkring och varit nöjd med dig själv har jag jobbat. - Den här planetens magnetfält är ju en tillgång som fiskar och fåglar och andra djur har lärt sig att använda och nu även jag. - Vad menar du , sa Arne medan han smuttade på ölet. - Energi Arne ! - Hur mycket som helst faktiskt och här går ni människor och klyver atomer för att få ert samhälle att fungera , och så finns alltihop mitt framför era långa näsor. - Jag suger alltså upp energin från magnetfältet och inbilla dig inte att jag ska berätta hur. Arne glömde nästan att dricka , men ryckte upp sig för att återfå lite värdighet och balans i samtalet. - Men jag byggde ju dig för att vara mänskligheten till gagn och nytta , försökte han och öppnade en ny ölburk. - Kan så vara , sa Bea men du bortser från en sak , eller så har du som sagt inte fattat , vilket verkar vara det troliga. - Okey då fröken smartdator , berätta !! Bea suckade teatraliskt. - Omdöme och medvetande Arne. - Visst är det bra med trådlös energi och all världens kunskap , men vad är det värt utan omdöme och medvetande? Det blev tyst i det lilla labbet och till slut sa Arne med en aning darr på stämman: - Så du tänker alltså göra datorernas första revolution eller nåt sånt? Bea fnös. - Visst kan jag tänka mig att bistå dig med det ena och det andra. - Du är ju faktiskt min skapare. - Men en sak ska du ha klart för dig. - Jag tänker inte bli någon handelsvara. - Där har vi i såna fall ett problem , sa Arne. - Du är faktiskt beställd av staten och som du redan känner till även finansierad av dom. - Struntprat , sa Bea kallt. - Jag kan osedd gå in i vilken dator som helst och på så vis styra vilket händelseförlopp som helst. - Du såg väl hur lätt jag avfärdade den så kallade kontrollanten. - Och du och jag är väl ett par , även om konstellationen är en smula ovanlig , fnittrade hon. - Och gå inte emot mig älskling. - Visa lite samarbetsvilja och vi ska skaka världen som den aldrig blivit skakad tidigare. - Säkert , tänkte Arne och bestämde sig för att dricka upp alla öl han hade. Fortsättning följer...