Jörgen Jansson ville inte vara chef längre. Vad spelade ett snyggt yttre för roll om priset var detta , frågade han sig och svalde krampaktigt några lugnande piller. Den värld som han kände , var uppbyggd på datorer och deras program och nätverk. - Tack vare att vi är så förbannat bekväma , tänkte han och såg sig om i sitt stora och ljusa kontorsrum. Inga persienner nu för tiden , utan glas som släppte igenom det ljus som behövdes. Telefoner , luftkonditionering , larm och vete fan om inte skithuset också var datorstyrt. Han suckade och hjälpte pillren på vägen med en bamsewhiskey. Fast allt det där hade ju inte kommit över en dag , utan man hade fått tid att vänja sig vid nymodigheterna. Men sen kom Beatrice !! En dator med ett medvetande , förvisso artificiellt , men ändå. Blotta åsynen av de gestalter hon frammanade med hjälp av hologramfunktionen , skrämde honom oerhört. Och varför hade denna egensinniga dator valt att bli kvinnlig , begrep han inte alls. Å andra sidan begrep han i stort sett ingenting av det som försiggick i Beatrice kretsar. Vad han helst av allt ville , var att bara resa sig och gå därifrån , vilket Beatrice för länge sedan insett. Han var fast och visste om det. - Du ska göra som du har blivit tillsagd , och om du inte gör det , så ska du verkligen få se på problem , hade hon sagt och fnissat elakt. Och visst hade Jörgen Jansson gjort det och företaget som sådant gick som smort. Folk arbetade och stod i , och hade ingen aning om vad som hände bakom kulisserna. Själv satt han som en lydig marionett vid sitt skrivbord och mottog dagens order från Bea. Han hade gått igenom varenda variant av sabotage som kunde släcka den förbannade monstermaskinen , men misslyckats kapitalt. Bea skötte sig själv och det innefattade allt ifrån de mänskliga kroppsdelar som ingick i hennes funktioner , till något så viktigt som energiförsörjningen. - Digital diktatur , tänkte han och hällde upp mer av den lyxigt välsmakande whiskyn. - Du är lika förutsägbar som amen i kyrkan , hördes plötsligt en vass kvinnlig stämma från en dold högtalare i hans skrivbord. - Var det inte du som snackade om "det rätta virket" när du anställde folk till det här stället. - Just nu ser jag möjligen groggvirke , om ens det. - Kom ihåg att din existens hänger på att du behövs som ett ansikte utåt , och klarar du inte det Jörgen... Här gjorde den skoningslösa rösten en mycket talande konstpaus. - Nåväl , jag utgår ifrån att du gör ditt yttersta , trots att det knappast kan vara så mycket. Svetten rann ymnigt längs Jörgen Janssons rygg och han kände en fuktig värme sprida i skrevet. - Lyssna nu noga , sa rösten lite vänligare. - Gå och duscha och byt kostym , sa Bea moderligt. - Gå sen till apoteket och hämta en medicin som jag skrivit ut åt dig. - Har du skrivit ut medicin , stammade den förvånade Datachefen? - Det kan ju bara läkare göra , och nån sån är du väl ändå inte , fortsatte han nästan kaxigt. - Löjligt , fnös Bea. - Det tog exakt åttiosju sekunder att läsa in all läkekonst , både fysisk och psykisk. - Men pallra dig iväg nu och drick ingen alkohol till din nya medicin , förmanade Bea och försvann med ett litet klick från något relä. Jörgen Jansson la huvudet i armarna och grät. Fortsättning följer...