- Vilka jäkla julgranar , tänkte Labbe när han fick se de båda potentaterna. Han hade givetvis fått vänta halvannan timme , men det hade han varit beredd på. Men slutligen hade han blivit tagen till nåder och blev införd i ett stort kontorsrum med ett överdrivet stort skrivbord. Borgmästaren hade ett brett och rött band kring sin mörka kostym samt ett antal glänsande plåtbitar som sannolikt skulle föreställa medaljer. Polischefen verkade nöja sig med vit uniform med många streck på gradbeteckningarna samt en värja vid midjan och en stor skärmmössa på huvudet. Det hälsades artigt och sen slogs dörrarna upp i till en stor sal där ett bord var festligt dukat och servitörer som stod väntande i nån sorts givakt. Labbe anvisades en plats och de båda julgranarna satte sig mitt emot. - Så ni är alltså anlitad av familjen Seller ,inledde Polischefen pratet. - En mycket betydelsefull familj , förtydligade Borgmästaren. Labbe såg ingen orsak till att neka , utan instämde nickande. - Vi har blivit ombedda att samarbeta , fortsatte Polischefen. - In i minsta detalj , ekade Borgmästaren. - Jag verkar att ha hamnat hos Bill och Bull , tänkte Labbe och ansträngde sig för att inte fnissa. Han räddades av ett antal servitörer som bar in massor med mat i alla möjliga variationer och litervis med rött och vitt vin. De tre herrarna åt och drack under ständigt återkommande hedersbetygelser , och efter cirka nittio minuters frossande , drog man sig tillbaka till något som såg ut som ett bibliotek med öppen spis och en soffgrupp där tydligen kaffe och konjak skulle intas. - Herr och Fru Sellers son William är kidnappad och deras Butler , en viss Jeremias Smith är misstänkt , sa Labbe rakt på sak. - Ytterligare någon vid namn Leander , påstås vara inblandad , fortsatte han ivrigt efter att ha förlorat så mycket tid. Polischefen och Borgmästaren sneglade på varandra och såg med ens mycket besvärade ut. - Herr Eriksson , började Borgmästaren försiktigt. - Det är vissa saker som ni måste ha klart för er. Han torkade svetten ur ansiktet med en stor och vit sidennäsduk och fortsatte. - Hela den här landsändan är i beroende av familjen Seller. Borgmästarens plågor tycktes bli honom övermäktiga , så Labbe bestämde sig för att hjälpa honom en bit på väg. - Ta det lugnt , Herr Borgmästare. - När gossen hittas ska ni båda få återbörda honom och får följaktligen hela äran. De båda herrarna log plötsligt brett och såg mycket lättade ut. - Ni är en mycket klok och förstående man , sa Borgmästaren och Polischefen fyllde kuporna med bärnstensfärgad vätska. Man smuttade och sörplade nöjt. - Ska vi återgå till affärerna då , log Labbe och visade med en gest att han var redo att lyssna. - Vi har givetvis koll på båda de där typerna , sa Polischefen myndigt. - Den där Butlern och unge Herr William befinner sig i en liten bergsby ungefär två timmars resa här ifrån. - Då så , sa Labbe en aning förvånat. - Låt oss hämta både bovar och barn. - Nja , sa Borgmästaren och började se beklämd ut på nytt. - Det är inte fullt så enkelt , sufflerade Polischefen och såg även han bekymrad ut. Labbe bet sig i underläppen när han kände att blodtrycket steg. - Kan ni möjligen tänka er att berätta varför , utbrast han irriterat och famlade efter konjaken. - Det gäller de Gyllene Tigrarna , Herr Eriksson och vårt mål befinner sig på deras område. Fortsättning följer...