Kapten Ohlsen , befälhavaren på forskningsfartyget Liberty , var verkligen något extra. Det var åtminstone Lenas första och spontana tanke då de möttes första gången. Iförd shorts och t-skirt i vitt , tog han emot dem vid Libertys landgång. Lena och Greg presenterade sig och blev visade sina hytter. Dessa befanns vara ovanligt stora och ljusa med tanke på hur fartygshytter normalt var tilltagna. Sen vidtog rundvandring i de delar av fartyget som var aktuella för Lena och Gregs forskning. Det vill säga labbet , som även fick passera som kontorsutrymme. En liten matsal med två bord där Kaptenen och Förste Styrman satt ensamma vid det ena och resten av besättningen vid det andra. Tvätt och duschutrymmet delades upp på så vis , att Lena som enda kvinna ombord , fick en liten skylt att hänga upp när det var dags. Det var oväntat strängt att beträda andra delar av Libertys utrymmen , och även om det inte hotades med nån sorts straff , så klargjorde Kapten Ohlsen att han inte såg med blida ögon på några som helst upptäcksfärder. Under denna rundvandring höll sig Lena tyst och iaktog , medan Greg däremot , försökte att komma med smarta frågor om ditt och datt och gjorde sig mest löjlig , ansåg Lena irriterat. - Tja , det var väl det hela , sa Kapten Ohlsen och log lätt. - Gör er nu hemmastadda så gott det går , och välkomna ombord , ska jag väl säga. - Vilket exemplar , tänkte Lena medan hon packade upp sina prylar och försökte göra sig hemmastadd. Hon sorterade även upp Kapten Ohlsen under tiden och försökte skaffa sig ett första intryck. Han var kollosalt tilldragande på det där kärva och manliga sättet och därmed direkt farlig , blev den första tanken. Kapten Ohlsen kunde väl vara runt 185 centimeter lång och hade kolsvart hår och ögon som faktiskt gick åt det gula hållet. Ansiktet var väderbitet av en saltstänkt tillvaro under många år till sjöss. Axlarna tycktes breda , men det var den ytterst smala midjan som gav detta intryck. Hans samtalston var lugn och de gulaktiga ögonen stadigt förankrade i den som han talade med. - Gregs raka motsats , tänkte hon spontant , utan att därför nedvärdera sin arbetskamrat. Efter att ha plockat fram och packat upp sina få tillhörigheter , låste hon sin hytt och gick ut på däck. Solen sken från en kornblå himmel , men vad skulle den annars göra i södra Florida , tänkte hon och flinade. - Ursäkta Frun , hörde hon någon säga , och fick syn på ännu ett praktexemplar av manssläktet. - Middagen serveras om femton minuter , sa en ung man med mexikanska drag , bockade lätt och försvann akterut. - Vilken arbetsmiljö , fnissade Lena tyst och gick tillbaka till sin hytt för en liten koll av det egna utseendet innan middagen. När hon kom till pentryt fann hon hela besättningen där , förmodligen för att alla skulle få ta en titt på de två nya ombord. Kapten Ohlsen verkställde en kort presentation och bjöd sen alla att sitta ned. Middagen förflöt lugnt med det stilla sorl som sex personer åstadkommer. Kocken visserligen oräknad , men han hade ju sitt att stå i och höll sig på sin kant. Efter middagen tackade Kapten Ohlsen kocken för maten , nickade kort till de andra och tog med sig Lena och Greg ut på däck. - Det har nu blivit dags för ett första och klargörande samtal , inledde han och pekade med hela armen mot sin egen hytt. Kaptenshytten hade inte alls varit den största , utan precis lika stor som Lenas , och förmodligen även Gregs. - Varsågoda och sitt , snarare beordrade han , än bad. - Jag vet på ett ungefär vad man har sagt till er , och egentligen kan det kvitta eftersom ni kommer att göra nya och framför allt egna intryck. - Vad man sagt åt mig är att viktigt krigsmateriel ligger på platsen X och djupet Y. - Ni två , med bistånd av mig och min besättning , ska alltså lokalisera och... , här tvekade Kapten Ohlsen en aning , ...lokalisera och åtgärda , sa han till slut och såg konfunderad ut. - Stämmer detta något så när med er arbetsbeskrivning? , frågade han och såg forskande på sina nytillkomna passagerare. Greg höjde ett ögonbryn och kastade ett öga på Lena. - Ja , sa hon sen efter en stunds tystnad , som var synnerligen påtaglig i det lilla utrymmet som även alltså Kaptenshytten utgjorde. - Men , fortsatte hon och såg allvarligt på Ohlsen. - Vad vi först måste göra , är att arbeta fram en handlingsplan där forskning kan redovisas om nu någon skulle undra. - Vad det faktiska uppdraget anbelangar , så gäller absolut tystnad. - Ska vi bekräfta detta med en skål? , undrade Kapten Ohlsen och halade fram en flaska konjak och tre glas. De skålade och uppdraget var igång. Fortsättning följer...