Hamnen som Al hade kört till var av den mindre , men exclusivare sorten. Till såna här ställen fick "vanligt folk" aldrig tillträde även om de kunde betala kajplatsen. Först måste en plats bli ledig , vilket vanligtvis betydde att ägaren hade dött och de anhöriga flyttat båten och avslutat kontot på vederbörligt sätt. Sedan skulle man bli rekommenderad av annan medlem i klubben ,och därefter skulle det hållas möte om saken. Man ville helt enkelt inte ha "skräp" liggandes vid sina bryggor , och det hade man lyckats med. - Herregud , utbrast Lena spontant , när hon såg raderna av lyxfartyg längs de tre stora bryggorna. - Om det är här som du har förtöjt din lilla skuta , så är du inte vem som helst , smickrade hon och försökte att se hänförd ut , vilket inte var alltför svårt. Al körde sin anspråkslösa Jeep till en parkeringsruta som var märkt med namnet ISSY. - Den lilla skutans namn , antar jag , sa Lena och pekade på skylten med diskreta versaler. - Ja , det stämmer , bekräftade Al och kilade in deras lilla fordon mellan en Bently och en Lotus. Medan Al plockade ut alla dykargrejer , tog sig Lena en titt på omgivningarna. Hela hamnområdet var givetvis inhägnat , och den enda infarten var försedd med manuell vaktkur och stabila grindar. Mitt i hela anläggningen låg en byggnad som förmodligen var kombinerat klubbhus och krog. Lena kunde se några människor som gick in och ut och man hejade och småpratade på ett sätt som antydde att här kände man varandra. I ena änden av klubbhuset , fanns en liten butik som tydligen kunde erbjuda påfyllning av lufttuber , samt diverse artiklar som cyklop , knivar och liknande varor med dykanknytning. Al hade plockat fram en liten säckkärra som han nu placerade i första hand de tunga tuberna på. Övrigt hade han i en ryggsäck och resten fanns redan på båten , försäkrade han och log brett. "ISSY" var en strömlinjeformad skapelse helt i vitt och oväntat stor. Cirka trettio meter , bedömde Lena , och närmare fem meter på bredden. - Och den här hanterar du alltså ensam , undrade Lena och hennes skeptiska tonfall undgick inte Al , som redan hade klivit ombord. - Det är faktiskt enklare än man kan tro , påstod Al och gjorde en gest mot styrhytten. - Kom ska du få se. I den förvånansvärt rymliga styrhytten fanns allt som modern elektronik kunde erbjuda. - Om det inte blåser upp till orkan , så sköter hon sig mer eller mindre själv , men lite grundläggande kunskaper har jag , försäkrade Al och log brett. De stuvade undan dykutrustningen i ett litet förråd och gick en liten rundvandring från för till akter. - Så du menar att du äger den här skutan alldeles själv , frågade Lena klentroget och stirrade på den rymliga salongen med den stillsamma lyx som bara mycket god kvalitet står för. - Tja , sa Al och såg faktiskt lite generad ut. - Jag har väl inte direkt gjort mig förtjänt av ett sånt här flytetyg , suckade han. - En gammal farbror testamenterade båten till mig och skrev även ett brev till klubbens styrelse där han inte bara krävde att jag skulle bli antagen , utan skänkte förmodligen en större summa pengar till Styrelsens godtyckliga hantering. - Vilken historia , fnissade Lena. - Bara att tanka en sån här sak måste ju kosta en förmögenhet , sa hon och tänkte på de dubbla dieselåttorna som stod för driften. - Al suckade och instämde buttert. - Testamentet tillåter inte någon försäljning , vilket hade gjort mig till miljonär , istället för en fattig båtägare , sa han och smålog. - Men strunt i det nu , sa Al och gick lejdaren upp mot styrhytten. - Nu ska du få se var jag hade tänkt att vi ska dyka , sa han och pekade på ett lokalt sjökort som låg utspänt på ett ljusbord. - En och en halv timmes gång om vi håller tjugofem knop , sa Al och pekade på en plats som låg ganska långt ut från kusten. - Blir det inte bråk med Cubanerna , sa Lena och satte fingret på det tunna streck som utgjorde gränslinjen till sjöss. - Ingen fara , lovade Al och därmed tycktes saken vara avgjord. Al hoppade vigt iland och gjorde loss i för och akter , och tryckte på en knapp , varpå den lilla trappsatsen som utgjorde landgång vek ihop sig och nästan försvann. Efter några snabba knapptryckningar mullrade dieselåttorna igång och ISSY gled långsamt och värdigt ut från kaj. Fortsättning följer...