Ett envist oväsen fick henne att vakna till , och dessutom i sista sekunden. - Jösses , tänkte Lena och fick tag i den sten som hon hade som bord , och undvek knappt att dråsa i backen. Hackspetten som fixat väckningen , glodde på henne och flög sin väg. Hon såg sig förvirrat omkring och insåg att hon hade faktiskt suttit och somnat. Framför henne stod vinflaska nummer två och ett tomt glas , tillsammans med ett halvätet äpple. Hon reste sig upp på stela ben och gick en liten runda i den lilla gläntan. Sakta men säkert flöt minnenas vrakdelar upp till medvetandets yta , och hon hade suttit på sängkanten i sitt hotellrum och tagit en sängfösare och försökt att tänka. Vidare samarbete med RR hade havererat på grund av hans skyhöga priser för sitt fartyg med en rejäl kran och en proffsig besättning. Så långt fanns det en logik i resonemanget. Men det var något som inte stämde med den där stunden vid middagsbordet. Det hela hade gått alldeles för fort , och hon fick av någon anledning för sig att RR:s nej , var bestämt innan hon kom till deras träff. Och i såna fall , resonerade hon vidare , fanns det en klar och tydlig orsak. Den idioten trodde att hon skulle leda honom ut till dykplatsen !! Lena log belåtet åt sin egen slutsats. Självklart skulle hon göra det , och naturligtvis skulle hon spela upp den scen som en lättlurad liten flicka antogs utgöra. Hon skulle svära , gråta och be om att få vara ifred , och han skulle givetvis bara skratta och ta för sig. - Det här blir nog bättre än vad jag vågat hoppas på , tänkte hon och hällde upp ett glas till. Det var visserligen ett högt spel , men insatserna var skyhöga och kunde rent av resultera i rena krigshandlingar. Lena tog fram en penna och ett anteckningsblock , och började skriva ned vad hennes lilla ensamma dykning skulle behöva. En vanlig dykutrustning för femton meters djup , diverse verktyg , nätkassar och ett harpungevär , utifall att... En liten sexmeters motorbåt räckte alldeles utmärkt för hennes behov och för säkerhets skull , satelittelefonen. Nästa dag vaknade hon pigg och utsövd , och väl medveten om att noggranna förberedelser var livsviktiga. En lång het dusch och en rejäl frukost kom först , och sen utrustningen , men den skulle hon hyra nere i Marinan , tillsammans med båten. För säkerhets skull hade hon redan ringt till uthyrningsfirman och gjort sin beställning. Hon hade valt den största , för det var väl dit som RR skulle ringa först och kolla. En titt på väderleken garanterade varmt , klart och soligt , och klockan 0900 lämnade Lena hotellet i en taxi , med destination hamnen och Marinan. En ung man från Marinan som presenterade sig som Steve , kunde meddela att båt och utrustning redan låg vid kaj och väntade. - Underbart , kvittrade Lena , och plockade fram sitt "Master Card"och betalade. Steve följde henne till båten där han pekade och redovisade varenda pryl som hon hade beställt , och visade henne sedan på "returkajen" , där alla båtar som skulle lämnas tillbaka , hade sina platser. Lena tackade den unge mannen och passade på att fråga när hyrtiden löpte ut. Klockan 18.00 , sa han och log brett. Och blir ni försenad , har vi ju ert mobilnummer , sa han , och gjorde en slarvig honnör och försvann. Fortsättning följer...