Solen hade nästan gått ned över Lenas ägor , och penslade himlavalvet med några sista rödflammande strålar. - En drink till , tänkte hon törstigt , och sträckte sig efter Ginflaskan , clubsodan och ishinken. - Undrar om det var den där Fender som fick saker och ting att vända , tänkte hon och hällde aningen för mycket gin i sitt glas. Det var faktiskt hårfint att hon hade förfört honom på mässbordet , och hon flinade vid tanken på vad som hade kunnat hända. Hon hade blivit sagolikt ompysslad under resan mot hamn och den väntande Amiral Ryder. Lenas Far hade aldrig nämnt amiralen , och varför skulle han ha gjort det?! Men det var ju uppenbart att han visste var hon fanns , och vad hon höll på med. - Det är en massa saker som inte stämmer här , tänkte hon , medan fartyget närmade sig hamnen och mötet med amiralen. Väl i hamn , blev hon hämtad av en flott svart limosine med amiralsvimplar , och kördes stilla och värdigt mot sitt möte med denne havets tungviktare. - Välkommen , Fröken Lena , sa Amiral Ryder och sträckte fram en jättelik högernypa. Hon tog lydigt den satte och något åldrade officeren i hand , och blev anvisad en ganska obekväm stol framför amiralens enorma skrivbord. - Vilka äventyr , utbrast han fryntligt , och skrattade gott , som om det Lena hade varit med om , skulle varit nån sorts skämt. Lena kände hur hon rodnade av ilska och förblev stående. Bäste Amiral , fräste hon så behärskat hon förmådde. - Jag har rymt via ett badrumsfönster , blivit skjuten på , tillfångatagen av harpunbeväpnade dykare , för att slutligen nästan blivit våldtagen. - Er uppfattning om lustiga äventyr , stämmer inte det minsta ihop med mina åsikter , och har ni något vettigt att säga , så säg det nu , sade hon och satte sig ner och teg. Amiralen fick snabbt på sig ett mer passande ansiktsuttryck , och harklade sig länge och noga , som för att vinna tid. - Jag har hälsningar från Frökens Far , sa han till slut och prasslade med några papper som han hade framför sig. - Han låter meddela via Vita Huset, att ni har skött era ålagda uppgifter på ett utmärkt sätt. Här tystnade Amiralen och såg liksom frågande på henne. - Via Vita Huset , tänkte Lena. - Det betyder alltså att Presidenten är nöjd med mina insatser , och vill på ett så neutralt sätt som möjligt meddela detta. - Tack Amiral , sa Lena mid is i rösten. - Finns det något mer att ta del av , eller var det allt. - Amiralen svettades , luftkonditioneringen till trots , och nickade mot sina papper. - Jag är ombedd , öh , beordrad att köra er till Hotell Continental , och dessutom överlämna det här kuvertet innehållande tvåtusen dollar , dock inte som ett tack för ert arbete , utan för mindre utgifter i tjänsten. Amiralen överräckte ett enkelt vitt kuvert med Vita Husets emblem , och Lena noterade att det var förseglat med Presidentens sigill. - Hur vet ni att det är tvåtusen dollar , frågade hon vasst. Nu var det Amiralens tur att rodna , och han överräckte ett papper som även det tycktes komma från Presidenten och uppenbarligen förklarade brevets innehåll.. - Vissa saker får även springpojar veta , sa han surt och reste sig för att visa att samtalet var slut. Lena blev körd till Hotell Continental och vid receptionsdisken fick hon sin rumsnyckel och ytterligare ett brev som enbart bar hennes namn , men ingen avsändare. - Hoppsan , ,tänkte hon när det visade sig att Presidenten inte hade snålat med hotellbokningen. - En hel jäkla svit , flämtade hon , och såg ut över lyxen , och kom på sig själv med att trots allt må ganska hyfsat. - Sen mindes hon brevet från receptionen , och slet nyfiket upp det sigillprydda brevet. - ÅHH , från pappsen , tänkte hon lyckligt och började läsa. - Kära dotter. - Så här långt har allt gått efter ritningarna och nu ska vi göra så här... Fortsättning följer...