Lena hällde upp den sista skvätten av sitt medhavda vin och kände samtidigt att hon började bli lite full mitt på blanka eftermiddagen. - Skit samma , tänkte och smuttade. De minnen som hon nu skulle ta sig förbi var inte särskilt angenäma. Den fete gubben på båten hade drogat henne ordentligt , och att vakna kändes som en vidrig baksmälla. Hon öppnade ögonen försiktigt och såg sig om i något som verkade vara en liten hytt utan fönster , eller ventiler , som hon hade för sig att det hette på båtar. Hur som helst var hon alltså fortfarande till sjöss Lena satte sig försiktigt på sängkanten och såg sig om efter något att dricka , men erinrade sig hur det hade gått sist hon var törstig. Så pappsen hade alltså haft rätt , tänkte hon , och funderade vidare. Hade han möjligen räknat med det här också , och såna fall varför. Kommen så långt i sina funderingar , hörde Lena hur en nyckel stacks in i hyttdörrens lås. Handtaget trycktes sakta ner och dörren öppnades sakta och där stod plötsligt Al. Klädd i vit kostym med rosa sidenskjorta som var uppknäppt i halsen. - Hej snygging , log han och tog ett steg mot Lena och slog ut med armarna som för att kramas. - Älskling , sa hon och reste sig från sin koj som för att falla i hans armar , men sparkade honom istället mitt i skrevet. Al vek sig framåt som en fällkniv , och då klippte Lena till med handkanten i hans nacke , och Al stöp som en fura. Nån sorts vakt kom instörtande för att se vad som stod på. - Ta ut skräpet , sa Lena med sin kallaste och mest ointresserade röst. - Visst gillar jag karlar , men skicka då hit en riktig istället för en sån där fjant. Ett snabbt flin flög förbi matrosens ansikte , innan han samlade sig och hojtade på hjälp. Al hade helt tappat lusten och såg inte ut att vilja resa sig på ett bra tag. Diverse order röts på ute på däck , och Al transporterades undan. - Där fick hans rykte som "snygge Al", något att tänka på , flinade Lena och kände sig bättre till mods än på länge. Det dröjde tjugo minuter , innan en försynt knackning på hyttdörren annonserade ytterligare ett besök. Men denna gång var det en matros med en stor matbricka , som försiktigt ställdes ner på hyttens enda bord. Matrosen bugade lätt och försvann. Det doftade underbart , och Lena närmade sig försiktigt , väl medveten om hur det gick sist. Ett litet vitt kuvert låg på en tallrik , och hon slet genast upp det. - Kära Fröken Lena. Åt och drick i lugn och ro , så talar vi med varandra senare. Undertecknat Befälhavaren. PS. Inget sömnmedel DS. Lena bokstavligt kastade sig över maten som var mycket god och välgjord. - Lika bra att äta ordentligt , tänkte hon och tuggade energiskt, - Man vet aldrig när det blir nåt nästa gång. Fortsättning följer...