- Går det hela för fort , frågade Calle sig själv , när han oengagerat packade sin weekendväska , samtidigt som han försökte värdera sina känslor. De hade givit varandra några små bitar ur deras livs tårtor , men utan särskilda löften om fler smakbitar. - Rör dig hela tiden , annars sjunker du , hade Calles far en gång sagt , när de fiskade från en våtmyr. Och han log , när han föreställde sig Evas djupa stora ögon , och hur han hjälplöst och vällustigt sjönk ner i hennes fuktiga... - Skärpning , för sjutton gubbar. Att bete sig som en brunstig tonåring var verkligen inte likt honom , och först skulle de lära känna varandra lite bättre , och sen fick man väl se hur saker och ting utföll. Telefonsamtalet med Eva hade klarats av på ett vänligt och förhoppningsfullt sätt , och de skulle träffas klockan nio följande morgon , då han skulle plocka upp henne med sin bil. - En vit Cheva-van med stort bagageutrymme hade han sagt , eftersom man aldrig visste vad som föll en in under en mässa./// Evas väska hade blivit för trång väldigt fort , och nu fick hon alltså tänka om. Jeans(hela) och den tunna ljusblå blusen , plus en kort mockajacka som absolut inte tålde regn , fick fungera som reskläder. På själva mässan blev det av naturliga skäl lite "kontorslook", eller nåt åt det hållet. Torsdag kväll , hade hon bestämt att vara "gullig" , och fredag afton , skulle hon vara "korrekt"!! Men lördag kväll , och här hade hon tvekat länge , men till slut bestämt sig för "sexig" med "pushup-bh och allt. Efter fyra timmar framför spegeln , och till sin stora förvåning lyckats stänga sin största semesterväska , hade hon stupat i soffan med ett glas vin. - Man måste ha en plan , tänkte hon nöjt , medan vinet försökte återställa hennes upphetsade sinnelag. Torsdag morgon , klockan åtta och femtiofem , stod hon utanför sin port och försökte se normal ut. På slaget nio kom Calle och hans vita Cheva mullrande , och han hoppade spänstigt ur den stora bilen och tog henne i sina armar. - Guud , han kommer att krossa mig , tänkte Eva lyckligt , och pep av kvinnligt välbehag i hans omfamning. - Du är skitsnygg , sa Calle , och som vanligt utan någon som helst romantik. - Man får den "Don Juan" man är värd , tänkte Eva , men sa istället att de skulle få härligt resväder. Resan gick i glatt samspråk om ganska neutrala ting , och plötsligt stod det "Västerås" på en skylt. - Jag gillar inte parkeringshus , så jag beställde en parkering vid ingången , sa Calle , och pekade på en tillfällig skylt med Chevans registreringsnummer. Calle plockade ut deras väskor och strax stod de vid receptionsdisken. - Nu ska det bli kul att se hur han har gjort , tänkte Eva en aning spänt. - Det blir rum 226 och 228 , kvittrade flickan bakom disken , när Calle hade viftat med sitt körkort och bekräftat sin indentitet. - Hissen är där borta , sa hon och pekade med en mörkröd nagel. - Du får välja vilket rum du vill ha , sa Calle , men jag tror dom är identiska. - Inget dubbelrum , alltså? , flinade Eva , när hon klev in i rum 226. - Nej , sa Calle , men han flinade inte. Fortsättning följer...