- Ni har rätt , medgav Ewy , och rodnade. Om denna rodnad kom sig av skam eller ilska , kunde hon inte avgöra. - Vi är ett ganska motsägelsefullt släkte , och varför vi blev såna , är svårt att svara på. - Men ni tror alltså att vårt beteende smittar?! En stunds tystnad så när på ett stilla mummel uppstod , och Ewy kunde föreställa sig vad som nu dryftades. En sofistikerad harkling hördes ovanför deras låda , och Ewy tryckte samtalshjälmen tätare om sitt huvud. - Kära besökare ! - Vid närmare eftertanke bör ni nog återföras till er egen planet , och detta med tanke på det nyss nämnda. - Vi tror oss ha de nödvändiga resurserna för att utföra detta , men ska för säkerhets skull kontrollera hur ni är sammansatta. - Hur då sammansatta , ekade Ewy dumt. Rösten hostade och harklade sig ytterligare , och fortsatte. - Allt och alla består av partiklar , som i de flesta fall går att plocka isär och sätta ihop. - Jaha , sa Ewy , och tänkte efter. - Så ni plockar isär oss i partiklar, och skickar oss tillbaka till jorden. - Ungefär så , mumlade rösten utan någon större övertygelse. - Okey , låt oss förutsätta att vi i ett moln av partiklar kommer tillbaka till jorden , sa Ewy en aning ilsket. - Måste det inte finnas en motsvarande apparat som sätter ihop alla våra partiklar igen , fortsatte hon sin tankegång. - Jo , det stämmer , kom det med en suck. - Men det finns ytterligare ett alternativ. - Ungefär halvvägs till er planet , finns ett folk som kanske kan hjälpa er , och dit kan ni skickas i nuvarande skick och i en liknande sammansättning. - En liknande sammansättning , suckade Ewy. - Då sammanfattar jag , sa Ewy , och drog efter andan. - Här kan vi inte stanna , för då smittar vår onska er. - Till Jorden är lika illa , eftersom vi inte kan sättas ihop igen. - Slutligen blir vi skickade halvvägs hem till en planet utan namn , och där vi nästan blir oss själva. - Planeten kallas Mythos , och innevånarna kallas Mythomaner , hördes det ovanifrån. - Lysande , log Ewy. - Det här blir bara bättre och bättre. - Men det är åtminstone åt rätt håll , så låt oss sätta igång. Hon skakade liv i Herr Holm , och sa att var dags att resa vidare. - Vart ska vi , mumlade Herr Holm sömndrucket , och på det svarade Ewy att det var åtminstone åt rätt håll. Något som såg ut att vara en dykbubbla för havsforskning sänktes ned. I bubblan som var gjord i något glasliknande material , fanns en slags instrumentpanel och två fåtöljer. - Rutten är färdigprogrammerad , och ni behöver inte bry er om att trycka på knappar och dra i spakar , sa rösten tjänstvilligt och med en tydlig iver. - Varsågoda och kliv in , bjöd rösten servilt , samtidigt som hela farkosten började pulsera med ett klart blått ljus. Ewy och Herr Holm klev in och förslöt den ovala dörren till deras farkost. - Var vänliga och spänn fast er , hördes rösten , nu från instrumentpanelen. - Dörren stängd och vi är fastspända , sa Ewy , och försökte tänka ut några avskedsord. Men det var för sent , för i samma ögonblick sa det POFF !! Fortsättning följer...