Kriminalkommissarie , och numera tillförordnad Länspolismästare Konrad Mangs , satt på sitt tillförordnade
och i hans tycke för stora kontor och slöläste rapporter. Det var nämligen personalrapporter och ekonomiska
analyser och inte ett skvatt om brott. Han fann detta tröstlöst och intetsägande men visste att ett löfte var ett löfte.
Men det var svårt att koncentrera sig. Historien med den där Rex verkade ha stagnerat och han hoppades att
det verkligen var så. Men i såna fall hade han ändå lämnat spår efter sig hos Unni men i synnerhet hos Harald.
Harald Pedersen hade blivit inbunden och svårtillgänglig enligt Unni. De vanligtvis talrika besöken hade blivit färre och mer formella. Barnen däremot var han som vanligt med och var alltid generös med både kramar och presenter.
Men något hade hänt. Mangs hade vid ett tillfälle försökt närma sig ämnet men Harald hade inte visat något intresse för saken och faktiskt uppträtt avvisande. Han bläddrade vidare i sin brevhög. "K. Mangs" hade någon skrivit med svart tuschpenna utanpå ett vitt kuvert. Det såg inte ut som övrig post som alltid hade offentlighetens prägel. Han sprättade med sin lilla brevkniv och fiskade fram ett ensamt papper. Några få ensamma rader påstod följande. "Jasså , du tror att du är pappa? Då känner du inte Ingela Thoren."
Det var allt men det räckte. - Vad i he... Konrad Mangs höll det tunna papperet försiktigt i ena hörnet och höll
upp det mot ljuset. Vanligt enkelt A-fyrapapper som man kunde köpa i stort sett var som helst.
Fingeravtryck och till och med DNA analys for genom hans huvud som lämpliga metoder för att få fram den
skyldige till detta nidbrev. Helt plötsligt blev han rasande och upptäckte att han ville kasta något i väggen.
Han ville kasta sig i bilen och åka hem och få en förklaring. En förklaring av hans fru , Ingela Thoren eller
vem hon nu var. Och sen , lika fort som det hade kommit , lika fort rann det av. Han satte sig tungt
i den flotta kontorsstolen och såg bort mot den blommiga soffmöbeln från Svenskt Tenn.
Där hade hans son blivit till enligt Ingela. Han log och tittade på papperet igen. - Tänk efter gubbe , manade
han sig själv. - Vem vill dig nåt illa och vilka är dina ovänner? Han reste sig och knallade fram till kaffeapparaten men längtade egentligen efter en stor Explorer. - Ovänner , tänkte han. Herregud , jag
borde ha hundratals efter alla år inom polisyrket. Det fanns att välja på och det stod helt klart att det var en
omöjlig fråga att svara på. Jag får helt enkelt visa upp det för Ingela , tänkte han och tittade samtidigt
på klockan. Eftersom det var fredagsafton tog han vägen om systemet och köpte sin älskade Explorer.
Några flaskor rött till Ingela fick också slinka med eftersom hon inte ammade längre.
Redan i trapphallen kände han lukten av plommonspäckad fläskkarre. Ingela brukade servera den med
gräddsås , äppelmos och kokt mjölig potatis. Det var en av hans absoluta favoriter och han tog ut stegen
uppför trappan. Han öppnade och klev in och hörde sin hustru prata i telefon. - Nu kom han hem
jag måste lägga på och så "klick." - Hej älskling kvittrade hon och kastade sig om hans hals.
- Välkommen hem Polismästarn. - Akta drickapåsen sa han och kramade tillbaka. - Vem pratade du med
frågade han så nonchalant han kunde. Äsch , en gammal väninna. Ingen du känner.
- Gå och ta en dusch och ta på dig nåt skönt så äter vi sen. De åt och drack länge och väl och samtalet
rullade på. Allt ifrån hur det var på jobbet till "lillens" framsteg på krypfronten. De hjälptes åt att duka av
och diskmaskinen fylldes. Fylldes gjorde även Mangs grogglas och de gick in och satte sig framför Tv:n.
Plötsligt kom han på det fördömda papperet och stelnade till. Ingela som kände sin Konrad noterade
genast förändringen. - Vad hände nu , frågade hon därför. Mangs som hade börjat svettas vid
bara tanken att konfrontera sin fru med detta påstående , drog ett djupt andetag och satte igång.
- Vänta , sa han och gick ut i hallen och grävde i sin innerficka. - Ja , du kan ju läsa själv sa han och
överlämnade papperet. Hon läste tyst dom korta raderna , vände och vred och till och med luktade på
papperet. - REX , sa hon och slängde ifrån sig lappen nästan som den skulle ha äcklat henne.
- Jag ger mig tusan på att det är han. - Vem annars? Mangs nickade. - Jag har tänkt samma sak
medgav han. Han reste sig med sitt glas i handen. - Ska du fylla på sa hon , med en lätt irritation
i rösten. - Jaa sa han , lite undrande. Ska du också ha en skvätt? Hon ryckte på axlarna och fäste
blicken på Tv:n. Mangs gick något konfunderad ut i köket för sina påfyllningsbestyr. Han kände sig
obekväm för första gången på länge i Ingelas sällskap. Hon hade aldrig sagt ett pip om hans dryckesvanor.
Han hällde upp sin grogg och skulle just ställa tillbaka flaskan på sin plats när greppet slant och buteljen föll
rakt ner i köksgolvet som råkade vara av sten. KRASCH !! Ingela kom rusande ut i köket och nu såg hon vansinnig ut. - Nu får du väl äntligen ge dig , fräste hon och spände blicken i honom.
- Du väcker lillen med ditt supande. - Är du inte riktigt klok? - Supande , jag super väl hur mycket jag
vill , fortsatte han provocerande. - Jag vill verkligen inte att min son ska växa upp under såna här
omständigheter kontrade hon och la armarna i kors över bröstet. - Jasså , jaha , din son sa han med ett
spydigt uttryck i ansiktet. - Det där papperet kanske inte har helt fel ialla fall. Nu blev Ingelas ögon stora och blanka. Tårarna började rinna i floder och hon vände på klacken och sprang in i badrummet och låste med ett ljudligt klick. Mangs svor och skulle följa efter när han klev på en glasbit och blodet började rinna ymnigt.
- Fan sa han igen och satte sig vid köksbordet. Det förbannade papperet tänkte han och haltade iväg efter ett nytt glas. Vartannat fotsteg blev rött när han återvände med fylld grogg. Den objudna gästen "misstroende och lögn" hade tagit sig in hos familjen Mangs. En sådan gäst har oftast inte svårt att hitta föda...
Fortsättning följer...