Catti Carter koncentrerade sig djupt. Hon satt vid sitt ljusa och nästan graciösa skrivbord i sitt arbetsrum.
En häpnadsväckande vacker möbel i svensk masurbjörk , med inlägg på ovansidan av rosa marmor
från Florens. Den rymliga kontorsfåtöljen som hon var nedsjunken i , hade en inbjudande gräddvit nyans ,
och gav intrycket av att vilja omsluta sin besökare.
En tunn hinna av fukt hade bildats i hennes panna av den mentala ansträngningen. Hon sökte Lisa !
Den mentala tråd som hade varit deras samband i flera år , hade på senare tid fungerat sämre och sämre.
Hon hade känt ett stygn av dåligt samvete , eftersom Unni och barnen tog det mesta av hennes privatliv.
Åklagarmyndigheten var numer ett väloljat maskineri , som fick gälla som förebild landet runt.
Hon skötte det mesta hemifrån , men deltog i alltid i tisdags och torsdagsmöten , vare sig det behövdes
eller inte. Hon uppbar trots allt en hyfsad lön i egenskap av myndighetens chef , och en viss närvaro
var av nöden. Men umgänget med Lisa hade stadigt minskat. Detta faktum hade sin förklaring i Stadens
minskande brottslighet. Kriminalkommissarie Konrad Mangs , och numera även hans fru Länspolismästarinnan
, hade fått ett säreget och för buset skräckinjagande rykte.
Det påstods med målande beskrivningar hur folk kunde bli som lallande fånar , inför hans blotta blick.
I värsta fall en fläck , som dessutom påstods lukta illa.
Och Stadens mest framgångsrike brottsling , med tyngdpunkten på trafficking , hade med tom blick förts
till psykförvaring på tjugofem år. Utan möjlighet till omprövning. Kort sagt , polis och åklagare hade
visat omvärlden att samarbete lönade sig. Det var naturligtvis den officiella versionen.
När allt annat visat sig omöjligt , hade Lisa och Elida tagit hand om saker och ting på sitt eget sätt.
Och nu satt Catti och ansträngde sig till det yttersta , för att återupprätta förbindelsen igen.
Unni och tvillingarna var och promenerade längs älven , i sällskap med den numer helt nyktre Harald Pedersen.
Den enda orsaken till oro var REX. Men denne egenartade individ , hade funnit Elidas tycke.
I den gamla stugan , en bit uppför älven , försiggick något som ingen tordes lägga sig i.
Efter mörkrets inbrott kunde vackra ljusexplosioner synas och ljud som liknades vid valars kommunikation
kunde rapporteras. Att närmare undersöka saken , hade ingen en tanke på.
- Hej Catti ! Catti Carter spratt till vid den röst hon trots allt sökte. - Jävlar vad du skräms , utbrast hon
men log ändå lättat , när hon såg att Lisa hade uppenbarat sig som hon hade sett ut strax innan sin död.
- Du sökte mig , sa hon med en lätt undrande min. Är det ett spännande kriminalfall på gång kanske?
- Nej , inte alls. Det är lugnare än någonsin , försäkrade Catti en aning generat. - Faktum är att det är oss
två det gäller. - Jag har ju gått helt upp i Unni och flickorna och ditt och mitt liv tillsammans... hon avbröt sig
när formuleringen skar sig som en misslyckad sås. - Jag menar att... - Slappna av sa Lisa och log
sitt en aning inåtvända leende , som när hon levde , hade fått alla grabbarna i skolan stirra hänfört.
Samma leende fanns faktiskt på en mycket berömd tavla. Låt vara på en annan flicka i en annan tid.
- Jag vet hur vi hade det och hur vi båda saknar det. - Men saker och ting har förändrats för min del.
Catti kände intuitivt att hon skulle tiga och låta Lisa fortsätta. - Elida har varit i farten , milt sagt och ,
hur ska vi säga , upprört mina chefer. Catti stirrade dumt utan att fatta. - Vadå che... öh jaha , jaså dom!?
- Lisa skrattade inte utan såg sorgsen ut. - Som du vet kan jag bli hemkallad när som helst , men samma
regler gäller inte längre för Elida. Lisa fortsatte : Kort sagt , hon har bett dom att ta sig i häcken.
De båda kvinnorna var tysta en stund. Till slut fick Catti ett förklarat uttryck i ansiktet.
- Självklart utbrast hon , de söker en syndabock och närmast är du. Lisa nickade bekräftande.
- Jag fick uppdraget att få ordning på Elida och blev tilldelad enorma krafter , men till vilken nytta?
- Elida är så nära det går , ett med universum , och hennes fysiska makt är nästan total.
- Och när jag försökte mig på ett inledande samtal , som gick ut på att Universums Makter och dess lagar ,
det vill säga det verkställande utskottets lagar , skulle gälla även henne blev hon helt enkelt förbannad.
- Vad hände , kunde inte Catti låta bli att fråga? Hon hade andlöst följt Lisas berättelse , och hällde
nu upp ett glas vin som hon med darrande hand förde mot sina läppar. - Tja , ungefär som jag nyss sa :
Hon bad dom att ta sig i häcken , och menade det. - Så nu råder oreda i universum och det drabbar alla
menar du , sammanfattade Catti , med tankfull min. De var tysta en stund och det enda som hördes
var trafikbruset nerifrån gatan , som en stilla ljudkuliss i denna universella tragedi.
- Minns du , sa Catti , när vi startade VÄGVISARNA på mitt flickrum. Lisa fnissade. - Det var en härlig tid
och allt var så nytt och underligt. Hon skimrade till en smula när minnena passerade revy.
- Då minns du också vad VÄGVISARNAS uppgift skulle bestå av. - Visst , sa Lisa.
- Vi skulle hjälpa syndarna in på den rätta vägen om möjligt , men vi skulle inte bli någon polismakt.
- Ja , i syfte att få en bättre och tryggare värld. - Det kanske låter en aning naivt , men titta på Staden.
Den är på väg åt rätt håll. Cattis kinder lyste rödvinsröda och hon fortsatte upphetsat : Nu kan vi verkligen
göra nytta och rädda hela världen. - Du är inte klok sa Lisa , och skakade på huvudet. - Hur skulle
det gå till , hade du tänkt dig? Catti nästan skrek : Samarbete för sjutton. Som förr i världen.
- Vi kallar gänget till möte och pratar igenom situationen hemma i Konrads kök. Som vi alltid gjort , lade
hon till. - Ditt jobb blir Konrad Mangs , sa hon , nu i kommandoton. - JAG , fixar Elida...!
Fortsättning följer...