Det närmade sig midsommar och Staden förberedde sig noga. Krögare och caféägare försåg sig med så stora lager som det var möjligt. Stadens politiska ledning hade bekostat ( med skattepengar) en stor utescen på Rådhustorget där både lokala och rikskändisar skulle uppträda. Till och med SMHI hade varit rundhänta med löften om vackert väder över hela helgen och mer därtill. VÄGVISARNA med familjer , och även Harald Pedersen , hade kommit överens om att träffas gemensamt. Fast ingen krog kom på fråga. Det var alla överens om. Till slut enades man om picknic på den stora allmänningen strax nedanför Unni och Cattis bostad. En ganska stor allmänning med kraftfulla björkar här och där som gav den plana ytan lite djup. Och absolut ingen cater ansåg Unni. Det blir så opersonligt. Stort bifall till knytkalas alltså. Var och en med sin kunskap och fantasi. Men under allt det glättiga och till synes spontana fanns allvaret på lur. Mangs hade kallat till ett möte hemma i sitt kök , där Lisa , Catti och Unni med ungarna satt bänkade. Elida var upptagen med sitt "energiprojekt" och var ursäktad. Harald Pedersen var däremot inte på plats eftersom Universums Makter inte ville ha fler inblandade. Mangs sörplade ljudligt och njutningsfull på sin Explorer och cola till de andras förfärade miner. Catti kunde inte hålla sig. - Hur kan du dricka sån dynga? hävde hon till slut ur sig. Ingela vände sig fnissande mot ugnen där en äppelkaka stod färdig. - Det , min unga dam är en vana från en annan tid och en annan plats. Och jag kan inte minnas att jag har tvingat dig. Han sörplade demonstrativt igen. - Förlåt mig kära Konrad , sa hon och la huvudet på sned och försökte blidka honom. Konrad Mangs ignorerade detta och stirrade tyst ned i bordsskivan medan hustrun hällde upp kaffe och serverade den ljumma äppelkakan. Det blev tyst kring bordet. Mangs öppnade en mapp som han hade haft framför sig och plockade fram några papper. Han harklade sig och satte igång. - Det här mötet handlar om en tid för ganska länge sedan och rör personer som vi inte känner , men även en som vi alla känner. Han vände sig menande mot Unni. Unni tittade storögt på honom och sedan en aning förebrående på Catti. Mangs såg vart åt det lutade och skyndade sig att säga: Lugn nu Unni , Catti har inget sagt , men det har däremot Harald Pedersen gjort. Nu uppstod allmänt pladder kring bordet och Mangs var tvungen att knacka med grogglaset. - Om ni är tysta så ska jag berätta och sen ska jag be Unni att fylla i. Så berättade Mangs historien om en ung man från det gamla Rumänien som hade levt och formats under samma omständigheter som Unni. Hur han försökt att överleva utan muskler och mod och på så sätt kommit fram till ett fungerande koncept. Nämligen genom förtal , lögn och förräderi. Detta hade pågått under så många år att han till slut blivit beroende av denna livsstil. Pengar till försörjning hade han fått via utpressning trodde man sig veta. Men ingenting med denne man var helt säkert. Han hade haft massor med alias och hans rätta namn visste ingen. Polismyndigheterna i österled kallade honom helt enkelt för REX. Unni och Catti avbröt honom samtidigt - Men hur kommer Harald in i bilden? Mangs fortsatte: Han har förmodligen skuggat dig Unni , och sett dig träffa Harald. Sen har han sannolikt följt efter honom för att kolla var Harald bor. Sen detta var gjort stoppade han ett kuvert i Haralds brevlåda med ett påstående att du utnyttjar honom. Unni flämtade till och hennes ögon blev blanka. - Den uslingen , väste hon upprört. - Ja , just det sa Mangs. Det är så han jobbar. Han vänder människor mot varandra och njuter av att se resultatet. Det vill säga , hur vi går och tittar snett på varandra och sen fyller i med sånt som vi gissar och tror. Frånsett att det sjukt och vidrigt så är det även skickligt utfört. - Mer äppelkaka med vaniljsås försökte Ingela , men trugade för döva ögon. Det var dödstyst kring det stora bordet och Mangs passade på att tanka sin nu tomma grogg. - Till slut sa Lisa med nästan viskande ton: Det är tur att inte Elida är här. Hemma i sin trevna lya satt Harald Pedersen och läste Statistiska Centralbyråns senaste utgåva angående "den tredelade kostymens uppgång under det senaste kvartalet." Han svettades lätt och det oroade honom. Det kunde nämligen menligt påverka behaget med den nya pyjamasen. Men så var det där brevet. Konrad Mangs i all ära men vad visste han om Unni? Egentligen. På vilket sätt skulle hon leda honom , och i vilket band? Han vände ut och in på vart enda samtal de hade haft och tack vare sitt extrema minne så kunde han redogöra för dem alla. Ordagrant. - Åt helvete med den tredelade kostymen , tänkte han och gick beslutsamt ut i köket och korkade upp den vinflaska som han fått i julklapp från advokatfirman. Han satte sig vid köksbordet och smuttade. Blicken sökte sig det ställe där alkoholprocenten stod angiven. Tretton komma fem , läste han och tog en djup klunk ur det ganska stora glaset. - Mig leder ingen i nosring sa han högt för sig själv , medan hans fantasi matades med vin. Fortsättning följer...