Åkeriet. Kapitel 18.

Publicerat i: Noveller , berättelser , kåserier och vardagspoesi
- Vart tog försäkringstjejen vägen? Linus vände sig om när han hörde den välbekanta rösten. Den tillhörde Tina och den hon pratade med var Ohlsson. Linus stod inne i fållan som var märkt "centrum" och letade efter ett kolli och syntes inte från förmanskupan. - Jag skiter väl i var hon är , fräste Ohlsson. - En frågvis jävla kärring som jag kan vara utan. - Det förstår jag så väl , hördes Tinas röst svara. - Men du får skylla dig själv som du håller på. - En vacker dag skjuter du dig själv i foten , fortsatte hon med vass röst. Linus som inte hade hittat sitt kolli gick fram mot förmanskupan för att anmäla det saknade godset. - Men hej Linus. Nu lät Tinas röst ljusare och varmare. - Tjena , sa Linus och log lite han också. - Är det nån fjärrkörning på gång , frågade han förhoppningsfullt - Ja faktiskt , sa Tina. Om ett par veckor är det dags om du har lust. - Ja för fan , sa Linus och strålade med hela ansiktet. - Det blir övernattning i bilen , sa Tina. - Bara så att du vet. - Coolt , utbrast Linus spontant. - Säg bara till några dar innan om du kan. - Självklart , sa Tina. Hon gav honom ett löftesrikt leende och försvann ut från terminalen på smattrande klackar. Linus gick in till Ohlsson och anmälde det saknade kollit. - Dom är sura , sa han. - Vilka då , fräste Ohlsson? - Kunderna alltså , sa Linus. - Det saknas grejer rätt ofta , och nästan bara till telebutikerna , förtydligade han. - Gör som vanligt och fyll i förlustanmälan , sa Ohlsson , samtidigt som han läste Solvallas senaste stalltips. Linus stod kvar och skruvade generat på sig. - Var det nåt mer , gläfste Ohlsson irriterat? - Tja alltså ,. började Linus tveksamt. - Kontroller , fick han till slut ur sig. - Vadå kontroller , sa Ohlsson och såg grinigt på Linus. - Ja , sa Linus , det var just det. - Om vi kollade varje gång och inte bara då och då , så fick ju nån annan än vårt åkeri ta kostnaden. Han kände hur svetten började rinna på ryggen och ångrade sin frispråkighet. Nu vände sig Ohlsson mot honom och ett obehagligt leende växte sakta fram i hans vanligtvis sura anlete. - Jaha , ser man på. - En besserwisser minsann. - Så du tycker att vi ska kolla inkommande bättre? Nu rann svetten även i pannan och ned i Linus ögon. Det sved och han ville inget hellre än att torka sig. - Nå , och hur många har du diskuterat det här med , frågade nu Ohlsson , fortfarande med ett leende. - Ingen , stammade Linus. - Jag tänkte bara att... Du ska inte tänka , väste Ohlsson och nu var leendet borta. - Du ska köra ut gods och för övrigt hålla käft. - Förstått? - Skriv nu din jävla förlustblankett och försvinn. Erika Sundin fascinerades över hur jäkla ont trasiga revben kunde göra. Kylskåp och skafferi gapade tomma och toapapper samt en del andra varor som till exempel tandkräm och lite sånt var på upphällningen. - Och här sitter jag vackert , tänkte hon. Hon insåg att det oberoende som hon alltid eftersträvat , hade sina begränsningar. - Sköt dig själv , hade varit hennes ledstjärna ända sen nionde klass. Hon hade varit omgiven av människor som sa sig veta hennes bästa. - Gör det och sen så , gift dig och skaffa barn och radhus. Pensionsspara , skaffa hund och gå på gym. Hon hade till slut vant sig vid tjatet och slagit dövörat till. I gymnasiet levde hon för tre ämnen. Nämligen samhällskunskap , mattematik och engelska. Vid nyss fyllda nitton fick hon jobb på Chansa. Visserligen ett sommarjobb i växeln , men hon lyckades att bita sig fast och två år senare fick hon möjligheten till företagets internkurser som försäkringsutredare. Det var tufft av den anledningen att försäkringsbedrägerier var mer regel än undantag. Efter en väldig massa skolbänk blev hon till slut godkänd och kom till Ulla Widen. Det var en synnerligen tuff dam som gömde sina färdigheter bakom ett charmerande colgateleende. Hos denna paranta mentor fick hon sen gå som rookie i ytterligare tre år innan Ulla Widen var nöjd. Erika skulle aldrig glömma den dag som Ulla tog in henne till högste chefen och sa : Hon är hyfsad ! Det hade tydligen imponerat på honom , för han höjde på ett ögonbryn och sa : Åh fan !! Sen hade Erika raskt vunnit företagets förtroende genom att lösa fall på fall och till slut toppa listan på sparade , det vill säga icke utbetalda försäkringspengar. Denna listas övre skikt var åtråvärt och inte enbart för ärans skull. En viss promille var även kopplad till lönen och i Erikas fall så kunde företagsskvallret berätta att Erika åtnjöt procent , inte promille. Hon kommenterade aldrig detta och det gjorde inte skvallret mindre. Hon log när hon tänkte tillbaka längs minnenas alle och det här med oberoendet hade funkat fint. Lite ont gjorde det ibland i hennes biologiska klocka , men en titt på väninnornas framsteg i detta ärende botade henne snabbt. Men en särbo , tänkte hon trankilt , vore nog inte så dumt. - Ryck upp dig nu , tänkte hon och slet åt sig telefonen. Hon hade nämligen en plan. Linus var på ICA och såg sig generat omkring. - Fan , tänkte han. - Tandkräm , toapapper , diskmedel och bomullstussar gick väl ann , men trosskydd... han tittade extra noga på sin medhavda lapp och plockade snabbt och diskret ned den begärda varan i vagnen. När Erika hade ringt hade han faktiskt blivit glad. Hon var väl en sju , åtta år äldre , men va fan. Han skulle handla åt henne , inte gå till prästen. Och hon verkade vara en sjysst brud. Nån som man kunde lita på , inbillade han sig. - Få se nu , Tacos , köttfärs , chilisås grädde , lök. - Det var nog det sista tänkte han och styrde sitt lass mot kassan. Och det var helt klart att hon litade på honom. Hennes kort med kod hade han fått utan vidare. Efter avklarat systembolagsbesök styrde han kosan hemåt. Först till trean och sen upp till Erika. - Åhh , tack snälla Linus. Hon fick hjälplöst se på medan han gick in med grejorna och packade upp dem på diskbänken. - Vad skulle jag göra utan dig , kvittrade hon och kramade honom klumpigt med krycka och allt. - Äsch , sa Linus lite blygt. - Jag tror att du fixar det mesta. - Kanske det ja , sa hon och log så mycket stygnen tillät. - Jag fixar till exempel att göra tacos tills ikväll. - Om du säger nej så blir jag förbannad. - Sorry Henke , inte ikväll. - Jag är helt jävla slut och ska dra tre bärs och somna på soffan. Konstigt nog kändes den ganska vita lögnen inte så farligt , trots att det var hans bästa kompis. Och han skulle ju ingenstans. Åtminstone inte ut ur huset. Han tittade noggrant i badrumsspegeln hur skägget tog sig. Mjukt och fjunigt blev det omanliga resultatet. Han rakade sig och tog någon droppe after shave. Han hade hört tjejerna ondgöra sig över karlar som fullständigt stank deodorant och after shave och rättade sig därefter. Prick halv åtta ringde han på Erikas dörr. Han var fruktansvärt nervös över blommorna som han köpt och som stod så lägligt vid ICA-ladans kassa. Plasten och prislappen var borttagna och helt plötsligt kände han sig fruktansvärt löjlig. Hon skulle tycka att han var en fånig barnrumpa eller så skulle hon... välkommen sa Erika och petade honom med kryckan i magen. Sen fick hon se blommorna. Hon tittade alldeles för länge på buketten sen blev hennes ögon blanka av tårar. - Kom in , hulkade hon. - Va fan nu då , tänkte Linus och gladde sig åt den nya deodoranten eftersom han började att svettas. Med en hård knut i magen klev han in. Fortsättning följer...
- Vart tog försäkringstjejen vägen? Linus vände sig om när han hörde den välbekanta rösten. Den tillhörde Tina och den hon pratade med var Ohlsson. Linus stod inne i fållan som var märkt "centrum" och letade efter ett kolli och syntes inte från förmanskupan. - Jag skiter väl i var hon är , fräste Ohlsson. - En frågvis jävla kärring som jag kan vara utan. - Det förstår jag så väl , hördes Tinas röst svara. - Men du får skylla dig själv som du håller på. - En vacker dag skjuter du dig själv i foten , fortsatte hon med vass röst. Linus som inte hade hittat sitt kolli gick fram mot förmanskupan för att anmäla det saknade godset. - Men hej Linus. Nu lät Tinas röst ljusare och varmare. - Tjena , sa Linus och log lite han också. - Är det nån fjärrkörning på gång , frågade han förhoppningsfullt - Ja faktiskt , sa Tina. Om ett par veckor är det dags om du har lust. - Ja för fan , sa Linus och strålade med hela ansiktet. - Det blir övernattning i bilen , sa Tina. - Bara så att du vet. - Coolt , utbrast Linus spontant. - Säg bara till några dar innan om du kan. - Självklart , sa Tina. Hon gav honom ett löftesrikt leende och försvann ut från terminalen på smattrande klackar. Linus gick in till Ohlsson och anmälde det saknade kollit. - Dom är sura , sa han. - Vilka då , fräste Ohlsson? - Kunderna alltså , sa Linus. - Det saknas grejer rätt ofta , och nästan bara till telebutikerna , förtydligade han. - Gör som vanligt och fyll i förlustanmälan , sa Ohlsson , samtidigt som han läste Solvallas senaste stalltips. Linus stod kvar och skruvade generat på sig. - Var det nåt mer , gläfste Ohlsson irriterat? - Tja alltså ,. började Linus tveksamt. - Kontroller , fick han till slut ur sig. - Vadå kontroller , sa Ohlsson och såg grinigt på Linus. - Ja , sa Linus , det var just det. - Om vi kollade varje gång och inte bara då och då , så fick ju nån annan än vårt åkeri ta kostnaden. Han kände hur svetten började rinna på ryggen och ångrade sin frispråkighet. Nu vände sig Ohlsson mot honom och ett obehagligt leende växte sakta fram i hans vanligtvis sura anlete. - Jaha , ser man på. - En besserwisser minsann. - Så du tycker att vi ska kolla inkommande bättre? Nu rann svetten även i pannan och ned i Linus ögon. Det sved och han ville inget hellre än att torka sig. - Nå , och hur många har du diskuterat det här med , frågade nu Ohlsson , fortfarande med ett leende. - Ingen , stammade Linus. - Jag tänkte bara att... Du ska inte tänka , väste Ohlsson och nu var leendet borta. - Du ska köra ut gods och för övrigt hålla käft. - Förstått? - Skriv nu din jävla förlustblankett och försvinn. Erika Sundin fascinerades över hur jäkla ont trasiga revben kunde göra. Kylskåp och skafferi gapade tomma och toapapper samt en del andra varor som till exempel tandkräm och lite sånt var på upphällningen. - Och här sitter jag vackert , tänkte hon. Hon insåg att det oberoende som hon alltid eftersträvat , hade sina begränsningar. - Sköt dig själv , hade varit hennes ledstjärna ända sen nionde klass. Hon hade varit omgiven av människor som sa sig veta hennes bästa. - Gör det och sen så , gift dig och skaffa barn och radhus. Pensionsspara , skaffa hund och gå på gym. Hon hade till slut vant sig vid tjatet och slagit dövörat till. I gymnasiet levde hon för tre ämnen. Nämligen samhällskunskap , mattematik och engelska. Vid nyss fyllda nitton fick hon jobb på Chansa. Visserligen ett sommarjobb i växeln , men hon lyckades att bita sig fast och två år senare fick hon möjligheten till företagets internkurser som försäkringsutredare. Det var tufft av den anledningen att försäkringsbedrägerier var mer regel än undantag. Efter en väldig massa skolbänk blev hon till slut godkänd och kom till Ulla Widen. Det var en synnerligen tuff dam som gömde sina färdigheter bakom ett charmerande colgateleende. Hos denna paranta mentor fick hon sen gå som rookie i ytterligare tre år innan Ulla Widen var nöjd. Erika skulle aldrig glömma den dag som Ulla tog in henne till högste chefen och sa : Hon är hyfsad ! Det hade tydligen imponerat på honom , för han höjde på ett ögonbryn och sa : Åh fan !! Sen hade Erika raskt vunnit företagets förtroende genom att lösa fall på fall och till slut toppa listan på sparade , det vill säga icke utbetalda försäkringspengar. Denna listas övre skikt var åtråvärt och inte enbart för ärans skull. En viss promille var även kopplad till lönen och i Erikas fall så kunde företagsskvallret berätta att Erika åtnjöt procent , inte promille. Hon kommenterade aldrig detta och det gjorde inte skvallret mindre. Hon log när hon tänkte tillbaka längs minnenas alle och det här med oberoendet hade funkat fint. Lite ont gjorde det ibland i hennes biologiska klocka , men en titt på väninnornas framsteg i detta ärende botade henne snabbt. Men en särbo , tänkte hon trankilt , vore nog inte så dumt. - Ryck upp dig nu , tänkte hon och slet åt sig telefonen. Hon hade nämligen en plan. Linus var på ICA och såg sig generat omkring. - Fan , tänkte han. - Tandkräm , toapapper , diskmedel och bomullstussar gick väl ann , men trosskydd... han tittade extra noga på sin medhavda lapp och plockade snabbt och diskret ned den begärda varan i vagnen. När Erika hade ringt hade han faktiskt blivit glad. Hon var väl en sju , åtta år äldre , men va fan. Han skulle handla åt henne , inte gå till prästen. Och hon verkade vara en sjysst brud. Nån som man kunde lita på , inbillade han sig. - Få se nu , Tacos , köttfärs , chilisås grädde , lök. - Det var nog det sista tänkte han och styrde sitt lass mot kassan. Och det var helt klart att hon litade på honom. Hennes kort med kod hade han fått utan vidare. Efter avklarat systembolagsbesök styrde han kosan hemåt. Först till trean och sen upp till Erika. - Åhh , tack snälla Linus. Hon fick hjälplöst se på medan han gick in med grejorna och packade upp dem på diskbänken. - Vad skulle jag göra utan dig , kvittrade hon och kramade honom klumpigt med krycka och allt. - Äsch , sa Linus lite blygt. - Jag tror att du fixar det mesta. - Kanske det ja , sa hon och log så mycket stygnen tillät. - Jag fixar till exempel att göra tacos tills ikväll. - Om du säger nej så blir jag förbannad. - Sorry Henke , inte ikväll. - Jag är helt jävla slut och ska dra tre bärs och somna på soffan. Konstigt nog kändes den ganska vita lögnen inte så farligt , trots att det var hans bästa kompis. Och han skulle ju ingenstans. Åtminstone inte ut ur huset. Han tittade noggrant i badrumsspegeln hur skägget tog sig. Mjukt och fjunigt blev det omanliga resultatet. Han rakade sig och tog någon droppe after shave. Han hade hört tjejerna ondgöra sig över karlar som fullständigt stank deodorant och after shave och rättade sig därefter. Prick halv åtta ringde han på Erikas dörr. Han var fruktansvärt nervös över blommorna som han köpt och som stod så lägligt vid ICA-ladans kassa. Plasten och prislappen var borttagna och helt plötsligt kände han sig fruktansvärt löjlig. Hon skulle tycka att han var en fånig barnrumpa eller så skulle hon... välkommen sa Erika och petade honom med kryckan i magen. Sen fick hon se blommorna. Hon tittade alldeles för länge på buketten sen blev hennes ögon blanka av tårar. - Kom in , hulkade hon. - Va fan nu då , tänkte Linus och gladde sig åt den nya deodoranten eftersom han började att svettas. Med en hård knut i magen klev han in. Fortsättning följer...
Visa fler inlägg