Ewy vaknade motvilligt , och hade en bedrövlig smak på tungan. Dessutom ruskade någon henne i armen. - Vakna nu , hörde hon Herr Holm tjata , vilket var en orsak så god som någon att öppna ögonen. - Ditt jävla surrogataltare har slagit till igen , fräste han ilsket. - Mmm , mumlade hon sömnigt. - Just ja , vi befinner oss visst i nån sorts låda med ett vattenfall , och lite växtlighet. - Och det är inget som oroar dig , utbrast Herr Holm !? Hon släpade sig fram till dammens klara vatten , och noterade samtidigt att högarna med förmodad näring var borta. Hon drack sig otörstig , och noterade att Herr Holm satt på en sten och såg dyster ut , vilket plötsligt gjorde henne förbannad. - Lyssna nu grabben , sa hon med is i stämman. - Vad jag har gjort , är att försöka förstå den tillvaro som min arbetsplats innebär. - Alltså kyrkan !! - Därför fixade jag ett eget altare , och jag kan inte minnas att jag kallade på just dig !! - Hur , och framför allt varför vi är på den här platsen , har jag ingen aning om , och om du inte gillar den här tillvaron , är vi åtminstone två om att inte göra det. Herr Holm höjde sina händer i resignation och sa sig hålla med om den saken. - Och förresten , fortsatte Ewy med höjda ögonbryn. - Du är ju en sorts ande , och kan göra som du vill , sa hon lite gnälligt. - Det är väl bara att försvinna , och om det skulle råka vara till min lägenhet där hemma , så ska jag be om att få följa med , sa hon i ett enda andetag. Herr Holm , som nu hade sina drängtrasor från det gamla Sigtuna på sig , erkände att det hade han redan försökt. Han var i nuläget i samma fysiska belägenhet som Ewy själv befann sig i , och kunde inte göra ett skvatt åt saken. - Jag är för hungrig för att kunna tänka , sa hon , samtidigt som hennes tilltrasslade hjärna fick en ide. - Vi skickar ett meddelande till dom som uppenbarligen slängt hit det andra skräpet. - Meddelande? , ekade Herr Holm enfaldigt. - Ja , vi skriver vad vi vill här i sanden intill dammen , så kanske vilka dom nu är , uppfattar vad vi vill. - Skriver i sanden , sa Herr Holm , och lyckades med att se ännu dummare ut. Ewy suckade , och letade rätt på en lämplig skrivpinne. Hon började rita en eld , och ovanpå elden ett stort kärl. Ur kärlet stack ett köttben upp , och känslan av Robinson Crouse fich henne nästan att le. Hon tog några steg tillbaka , och betraktade sitt verk. - Det får duga som en början , tänkte hon , och satte sig att vänta på nån sorts reaktion. Efter en stund hördes avlägsna ljud som faktiskt påminde om röster av något slag. Plötsligt sänktes en behållare ned rakt över det skrivna , och Ewy blev nu övertygad om att de befann sig i en sorts låda. Hon gick försiktigt fram och synade föremålet , när väggarna fälldes åt sidan och var nära att träffa hennes nakna fötter. Framför hennes förvånade ögon , uppenbarade sig faktiskt det hon hade begärt. En kittel som tagen ur den elaka häxans hus , och dessutom med ett köttben som förde tankarna till något strutsliknande djur. - Och elden då , grubblade Ewy , och tittade djupare ned i grytan. Där låg till hennes stora förvåning , ett glödand kol. Fortsättning följer...