- Ett lyxigt jobb man har hamnat på , muttrade Greg när han hade skruvat ner sig i den snålt tilltagna 2:a klassfåtöljen som bar hans nummer. - Jasså , låter det så nu , fnissade Lena som lätt fick plats på den snäva ytan. - Skulle vi inte njuta av att slippa kontoret? , eller hur var det nu , retades hon glatt. Okey , jag ger mig , flinade han och knäppte upp kavajen. - Har du klart för dig att vi landar i Miami , undrade hon syrligt och studerade hans enkla , men dock kostym. - Förmodligen över trettio grader celcius , fortsatte hon obönhörligt när planet taxade ut mot startbanan. Lena synade de andra passagerarna i hennes närhet och det tycktes vara den vanliga blandningen av lågbudgetresenärer. En spritdoft nådde plötsligt hennes näsa , och till Lenas oförställda förvåning satt Greg och halsade ur något som såg ut som en fickplunta. - Det serveras drinkar så fort planet nått sin anvisade höjd , sa Lena syrligt och såg sig generat omkring. - Greg stirrade nästan skräckslaget ut genom det lilla kabinfönstret och tog ytterligare en djup klunk. - Jag är lite flygrädd , hörde hon hans skakiga röst viska. - Jaha , sa Lena nästan lättad över det gällde den förvånansvärt vanliga åkomman. - Men är det inte bättre med några piller , sa hon och nickade mot flaskan som han krampaktigt höll i båda sina händer. Deras samtal försvann i motorernas rytande och efter några sekunder lättade passargerarplanet från Brittisk mark. En timme senare var Greg behärskat berusad , men lyckligtvis tyst och stillsam. Vid lunchdags avböjde han flygmaten , vilket var begripligt , men tiggde åt sig en banan som minst tog en timme att äta upp. Flygvärdinnorna hade givetvis observerat Gregs förehavanden , men förstått och låtit honom vara. När Lena hade fått i sig flyglunchen , började hon spekulera i vad för äventyr som väntade. - Jag måste få honom att tänka på annat , sa hon sig själv och började att lägga ut texten. - Det låter som rena spionhistorien , jag menar det här jobbet alltså. Greg teg. - Vi kanske ska räkna ryska fartyg , väste hon konspiratoriskt i hans öra. Greg tog sig åt innerfickan där pluntan fanns , men lät handen landa i knät igen. - Eller en tappad atombomb , klippte hon till med och började nästan att fnissa hysteriskt. Nu reagerade Greg plötsligt med en häftighet som nästan fick henne ur balans. - Hur kunde du veta det , fräste han med en intensitet som skrämde henne. - Det är ju för fan topphemligt !! - Vår arbetsgivare visste inte ett dugg , precis som han antydde , och möjligen vet den där häxan som gav oss biljetterna något mer , men det är tveksamt. Lena stirrade långt på honom och kände hur humöret började stiga , vilket inte var bra. Lena djupandades några gånger och lugnade sig. - Nu jävlar förklarar du dig genast , eller så snor jag din flaska !! - Den är tom , flinade han dumt , men blev snabbt allvarlig. - Det är din och min farsa , sa han sen i en enda utandning och stirrade rakt in i nästa stolsrygg. - Du hade faktiskt rätt om det där med bomben , fortsatte han sen krampaktigt och torkade sitt ansikte med en pappershandduk. - En helvetes massa megaton ligger på havsbottnen och dessutom precis på gränsen till amerikanskt vatten. - Och det är våra bomber , tillade han dystert. Hon stirrade på sin halvpackade partner och undrade om han lyckats smyga i sig ytterligare en plunta. - Det låter som rena vansinnet och om så vore , vad har du och jag med saken att göra. Greg torkade sin sjöblöta panna ännu en gång och fortsatte. - Din pappa , var den som kläckte iden tillsammans med USA:s President , sa Greg till slut. - Ursäkta , men kan jag få en jättedrink , sa Lena till flygvärdinnan och pekade för säkerhets skull på sig själv. - Det du säger låter inte klokt , sa hon och sörplade girigt på sin gin och tonic. - Nix , sa Greg övertygat. - Men det kommer mer , fortsatte han dramatiskt. - Din Farsgubbe påstod att när du fattat vad han vill att vi ska göra , skulle du bli entusiastisk med hull och hår och dessutom säga ja. Lena såg sin Far framför sig , sittandes framför USA:s President , och lugnt försäkra att hans dotter kunde förhindra ett världskrig. Lena kunde inte låta bli att le. - Lilla pappsen , tänkte hon och lutade sig tillbaka i sin fåtölj. Fortsättning följer...