- Jag kan inte minnas en sån här underbar helg , åtminstone inte i mitt vuxna liv , medgav Eva och suckade djupt. Calle studerade henne noga , men kunde bara se nån sorts vemod i hennes blick. - Men varför låter du då som vi aldrig kommer att ses igen? , sa Calle , med en viss oro i stämman. - Det är tveklöst mitt ego som talar , och allt som verkar nästan för bra , är det alltför lätt att mista. - Älskade Calle , utbrast hon med tårfyllda ögon , och kramade honom hårt. - Jag medger att jag har försökt att ta vårt förhållande med en klackspark , och detta för att skydda mig själv när lyckans tråd brister. - Men... , här tystnade hon och bet sig i läppen. - Men vad då? , utbrast Calle oroligt !! - Jag vill att du ska förbli min , sa hon hett , och slog samtidigt handen för munnen , som hon hade sagt nåt dumt. Calle fånstirrade på henne ett kort ögonblick , och brast sedan ut i gapskratt. - Din fåniga fjolla , sa han och kramade henne hårt. - Om du nu nödvändigtvis ska veta det , så har jag gått omkring och oroat mig för samma sak. Denna upptäckt av längtans oro , resulterade i att de tvättade varandra med skumpa , och försökte därefter att slicka bort varenda droppe. Nästa dag var det dags att åka hem , och innan de lämnade sina rum , placerade Calle en tvåhundrakronorssedel där den skulle synas. - Nu åker vi hem , sa Calle , och vred igång den stora V-åttan. - Och under resans gång , vill jag att du berättar så gott du kan , om det liv du och jag ska leva. - Okey , fnissade Eva , och försjönk en stund i rosa funderingar. - En enplansvilla i ett lugnt område , där jag kan förverkliga alla mina drömmar om en hemmafrus tillvaro , blev det första hon sa , och tittade lite spänt på Calle. - Fortsätt , manade Calle på , det måste väl finnas mer på önskelistan. Och det fanns det !! När de närmade sig hemtrakterna , hade Eva möblerat hela huset , och beskrivit den lummiga trädgård som skulle omgärda alltihop. Men mitt i det roliga , blev hon plötsligt allvarlig. - Spotta ut allt på en gång , envisades Calle. - Nu måste du våga att säga allt , även om det är något du oroar dig för. - Jag har gått i stå , suckade Eva tungt. - Va ?! Calle såg ut som en hel rad med frågetecken. - Nu fattar jag ingenting , sa han uppriktigt , och kastade ett snabbt öga på henne ,för att se om hon försökte skoja om något som han inte begrep. - Jag kan inte få några barn längre , sa hon sammanbitet och vände bort sin blick mot sidorutan. V-åttans jämna muller fyllde cupen , som för övrigt var tyst. - Jag förstår att du som kvinna tycker att det är hemskt , men jag är lycklig om jag får dig , sa Calle stillsamt. - Jag föreslår att vi gör det bästa möjliga av den situation vi har , sa han och log brett. Ett darrigt leende spred sig sakta i Evas ansikte , och sen sa hon bara , åhh älskade Calle !! Fortsättning följer...