Svetten rann längs Labbes rödlätta ansikte när han ålning medelst hasning närmade sig kidnapparnas lägereld. - Dom har tänt en lägereld och dricker nåt som ser ut att vara brännvin , tänkte han och försökte räkna ut vad det betydde. Medan Labbe övervägde dessa fakta , reste sig en av männen och började gå rakt mot honom. Och innan Labbe hade tänkt mer på saken , började mannen att pinka på honom. - Ligg still för fan , befallde han sig själv och knep ihop mun och ögon av all kraft. Den pinknödige skakade av de sista dropparna och gick med en dånande fjärt tillbaka mot lägerelden. Det lågmälda samtalet fortsatte under uppenbart angenäma former som verkade handla om vad man skulle göra med den resterande betalningen för jobbet. Förskottet låg redan och brände i fickorna och imorgon skulle de lämna provinsen som rika män. - Jaså det tror ni , tänkte Labbe hämndgirigt och började koncentrerat kolla deras beväpning. Han kunde se två gevär av okänd kaliber och dessutom hade båda männen varsitt hölster vid midjan med en grövre sorts pistoler. Mot deras ryggsäckar stod två machetes lutade och såg väldigt vassa ut. - Och vad har jag , tänkte Labbe surt !? Han tänkte frenetiskt på sina alternativ när lille Herr Seller började skrika i högan sky. Ett upprört samtal inleddes mellan kidnapparna vem av dem som skulle trösta och lugna. Den yngre fick jobbet och gick småsvärande mot den lille och hans skyddsnät , medan den äldre kidnapparen gick ned till vattendraget för att diska. - Nu eller aldrig , tänkte Labbe och smög sig försiktigt mot barn och yngling , medan han höll ett öga på mannen vid vattendraget. Träpåken som Labbe hade beväpnat sig med var inte särskilt stor , men träffade klockrent bakom vänster öra. Killen stöp på fläcken. Nere vid vattnet sjöng den äldre av kidnapparna en vaggvisa med ytterst tveksamma inslag med tanke på barnets ålder. När han började gå upp mot lägerplats och tält ropade han retsamt på sin kompis och frågade om han hade ammat klart , eller skulle han dricka upp resten av flaskans innehåll själv!? - Du kan få efterrätten direkt ,sa Labbe och sköt den äldre kidnapparen rakt mellan ögonen. Det var första gången som Labbe hade avlossat ett vapen mot något levande , och han konstaterade förvånat att det kändes helt rätt , just nu och här. Unge Herr Seller verkade inte nämnvärt upprörd av manfallet i hans omgivning , utan sov tydligen gott. När Labbe skulle binda den nedslagne kidnapparen , så upptäckte han till sin stora förvåning att mannen var sten död. - Hoppsan , tänkte Labbe och gratulerade sig själv till den omgivning han hade valt som sin debut som flerfaldig mördare. Han la lite mer ved på den falnande brasan och började söka igenom den packning som nu var hans. Mat och dryck fanns , låt vara av enklare slag , men nu gällde det att överleva och strunta i smaken. Tobak och lite mer brännvin fanns i ett litet ytterfack , men framför allt en liten radio av något Japanskt märke. Labbe tänkte intensivt medan han noggrant undersökte den lilla apparaten. - Den är förstås förinställd , och sändning och mottagning skulle förmodligen ske på förutbestämda tidpunkter , resonerade han medan han vände och vred på den lilla mannicken. Han la tillbaka radion och tog istället fram lite torkat kött och en flaska ljummet men rent vatten. Han suckade av det välbehag som uppstår när man får äta och dricka , fast man egentligen skulle ha varit död. Då hördes plötsligt ett skrapande från ryggsäcken och Labbe satte nästan i halsen av förskräckelse. Han insåg genast att det var radion och han drog åt sig ryggsäcken och famlade försiktigt efter den lilla lådan. - A till B , dånade det ut i den lilla gläntan. A till B kom... Fortsättning följer...