Konrad Mangs upplevde Stadsministerns något burdusa påstående som en örfil. Han kände sig helt försvarslös och den rundhyllte kommunordföranden tittade förvånat , ömsom på Stadsministern , ömsom på Mangs. Han hade bara brytt sig om det lyckliga slutet och inte läst några rapporter. Catti som fått sina värsta aningar besannade , tänkte i rasande fart igenom olika svarsalternativ. Men det blev Mangs som talade och nu hade han fått nog. - Det där var ovanligt dumt sagt , sa han med is i blicken. Stadens polisväsende har arbetat hårt med att lösa de fall som har drabbat oss , och vi har lyckats. Rapporterna har beskrivit en del udda saker men dessa brott har blivit uppklarade. Under resans gång har yrkeskriminalitet av stora mått försvunnit , inte bara från Staden , utan också från andra städer dit dom varit förgrenade. Stadsministern och hennes rådgivare satt bara och gapade. Mangs fortsatte: Själva vitsen med att komma hit var information och samarbete. Välj nu hur ni vill ha det med den saken , och det snarast , för ni har väl annat att göra precis som vi...!? Roland Rask flög upp från sin stol och såg upprörd ut , men Sylvia Bergman hejdade honom med en handvinkning. - Hennes diplomatiska sida tog över och plötsligt blev hon len som honung i både tal och rörelse. - Jag ber om ursäkt för mitt uppträdande Herr Mangs , sa hon med lagom ångerfull min. Den rundhyllte som ännu inte fått hjärtslag fullt ut , andades häftigt och famlade efter vattenkaraffen. Catti däremot tittade beundrande på Mangs och vände blicken intresserat mot Stadsministern för att se vad hon nu skulle säga. - Naturligtvis ska vi samarbeta vidare , med er information som underlag , men några förolämpningar mot talmannen på bästa sändningstid blir det inte tal om. Det sista sagt för att få tillbaka initiativet. Sedan reste hon sig upp och därmed hela gruppen. Mötet var slut och även förhoppningarna om ett förhindrat massmord. Söndagen kom utan Stadsminister och förolämpningar. Däremot agerade Svarta Änkan. Exakt klockan 15.00 hände två saker. Från NK:s våning ett hördes hysteriska skratt och från våningen ovanför låg samtliga döda. Små smala plastbehållare fyllda med nanoclowner och nanomördare , hade gjort sitt jobb och började nu upplösas. När polis kom till platsen blandades skratt med gråt på ett makabert sätt. Brandkårens rökdykare gick in bland skrattarna men bara för att strax själva drabbas. Uppenbart av lustgas. Man fick helt enkelt vädra och vänta. Massmedia löpte amok och konspirationsteorierna avlöste varandra. Alltifrån "Ryssen kommer" till utomjordiska varelser. Folk sprang hysteriskt omkring på gatorna och i den allmänna uppståndelsen passade tjuvar och även vanligt folk på att knacka skyltfönster och förse sig. Huvudstaden befann sig i kaos !! Lina , alias Svarta Änkan firade. Det här blev ju ännu bättre än någon fånig förolämpning i Tv. Hon blandade en hel tillbringare med sitt trippeldestilat med fruktsoda och mintsmak och slog sig ned framför sin 40 tummare. Inslag efter inslag beskrev Stockholm som rena dårhuset och stammande politiker med Roland Rask i spetsen stammade något om att det hela var under kontroll och de ansvariga snart skulle gripas. Äntligen , tänkte Lina lyckligt och berusat , är det mig det handlar om. Hon somnade med ett flin på sina läppar medan Tv:n malde på om hennes gärningar. Lisa och Elida såg på det hela med blandade känslor. Lisa häpnade över vad en enda person kunde uträtta. De hade båda sett hur Svarta Änkan klätt sig i peruk och bylsig kappa och seglat in på NK i rullstol. Bevakningspersonalen hade till och med hjälpt henne uppför rullstolsrampen när hon lite oväntat fick bekymmer med sitt ovana transportsätt. Trettio minuter senare var hon ute igen och vinkade tacksamt till de hjälpsamma vakterna. Lisa kände tydligt vad som Elida tyckte var lämplig åtgärd. Och under rådande förhållanden var hon böjd att hålla med. Men VÄGVISARNA var ju en grupp och det var så dom skulle jobba. Det skulle bli ett nytt möte och innan dess skulle inga åtgärder vidtas. Elida var däremot tvungen att avreagera sig och gömde sig bakom Saturnus och brände av några tysta explosioner vilket fick ringarna att komma i oordning...! Oordning var det också på Stadsministerns kansli. Det var regeringsmöte om fem minuter och Sylvia och den rasande Roland var osams. Sylvia ville att den skyldiga skulle infångas och dömas , medan Roland Rask förordade ett snabbt överlämnande av alltihop till Konrad Mangs. - Han har ju löst det förr och den här gången är det verkligen nödvändigt att det får ett snabbt slut. Vårt slut , tillade han för säkerhets skull. Sylvia Bergman nickade motvilligt och de gick med tunga steg mot det oundvikliga sammanträdet. - Jaha , sa Kriminalkommissarie Konrad Mangs. Tillbaka på ruta ett. De satt allesammans i Catti och Unnis stora kök och stämningen var förtätad. Han fortsatte: I nuläget ser jag ingen annan råd än att du Lisa får göra ett av dina framträdanden. - Jag misstänkte något sådant sa hon fundersamt. Senaste uppdateringen berättade att tillsammans med flyktingförläggningen och NK så är vi uppe i etthundrasextiofem döda. Varav en som skrattat ihjäl sig. Fortsättning följer...