Lena kände sig ovanligt pigg , trots att en sakta begynnande morgonrodnad bekräftade att hon suttit uppe hela natten. Hon smög försiktigt ner till köket och bredde sig några franskbröd med leverpastej och gurka. Huset var tyst och samtliga larm var ännu påslagna. Lena smet tyst upp till sig och plockade fram en kall Carlsberg ur sovrumskylen. Hon öppnade altandörrarna , och morgonkylan till trots , njöt hon i fulla drag.. Hon åt och drack en liten stund , och tänkte med tacksamhet på den gåva som den amerikanske Presidenten givit henne , och som hon nu haft i besittning i många år. - Jag borde ha haft det här livet tillsammans med någon , tänkte hon , och en tår brände till helt kort i hennes ögonvrå. - Ständigt denna längtan efter trygghet , och en helt annan drift mot nya män att erövra. - Varför blev jag sån? , grubblade hon och tog en klunk öl direkt ur flaskan. Lena hade ofta undrat varför hon hamnat mellan dessa hötappar , och varför de alltid varit lika lockande. Visst kunde hon fortfarande linda män kring sina fingrar , men likt ringar på vattnet skulle de försvinna , vilket hennes minnen inte skulle göra. Sin skönhet till trots , skulle hon bli ensam på sin tron och långsamt flyta bort på den så kallade kärlekens obevekliga flod. SLUT.