- Det är nog så här det känns att vara påtänd , tänkte Tina när tåget hade passerat Sumpan och sakta rullade in mot Stockholms centralstation. Hon gick igenom allt ännu en gång. Det oväntade mötet i Västerås , koderna kontakterna och slutligen inbjudan till samtal på offentlig plats. Och vilken plats sen. Operakällaren och allt. Hon hade klätt sig omsorgsfullt och dessutom en aning dyrt. I spegeln hade hon sett ut som en kvinnlig VD. Alla timmarna på gymmet och återhållsamhet med onödigt ätande betalade sig nu. Hon såg ut precis som hon kände sig. Vacker och självsäker. - Det där gamla uven ska jag nog linda runt lillfingret , tänkte hon nöjt. Tåget stannade och hon hängde på sig sin axelväska och gled ut i perrongvimlet. - Tror du hon kommer? Sylvia tittade återigen på klockan med en nervös blick. - Jadå , sa Gösta lugnt och smuttade på en mellanöl. - Med största sannolikhet är hon precis som du och jag. - Smart , äventyrslysten och befriad från onödigt samvete. De satt i Operakällarens bar och eftersom det var tidig eftermiddag fanns det gott om plats för alla och envar. - Kom nu ihåg vad vi har kommit överens om , manade Gösta allvarligt. - Du måste vinna hennes förtroende i mycket högre grad än vad jag är tvungen till. - Hon kanske inte alls förknippar oss två med varandra. - Men hon såg oss ju tillsammans i Västerås , invände Sylvia. - Det har ingen som helst betydelse , avgjorde Gösta bestämt. - Du kunde i stort sett varit vem som helst. I samma ögonblick gjorde Tina entré på Operakällaren. - Du gjorde succé bland tjejerna , upprepade Linus för tredje gången. Erika log lyckligt och bredde apelsinmarmelad på ett rostat bröd. - Jag ansträngde mig verkligen , sa hon och lade en skiva Jarlsberg ovanpå marmeladen. - Det är faktiskt närapå första gången som jag har haft så kul en nyårsafton , sa hon och bet hungrigt i mackan. Det var Trettondagen och det nya året var ungefär en vecka gammalt. De satt som vanligt uppe hos Erika och hade en av sina sena frukostar. Kylskåpet var proppfullt av mamma Camillas "rester med dåligt datum" delikatesser som hon generöst hade delat med sig av. I gengäld hade Linus delat med sig av sitt nya liv. Som vanligt hade det resulterat i floder av tårar , av vilka Linus nu begrep lite bättre efter att ha blivit undervisad av Erika i ämnet kvinnlighet. - Din mamma är lycklig förstår du , hade hon förklarat. - Vi kvinnor tycker om att gråta ibland i stället för att prata. - Och nu när du har berättat om mig och hur vi har det tillsammans så finner hon inte ord för sin lycka , och då gråter hon istället. Linus hade anlagt en allvarlig och lyssnande min och nickade som om han begrep. Vilket han inte alls gjorde och lyssnade därför tigande igenom Erikas utlägg angående kvinnligt känsloliv. Att ha egna och spontana åsikter i dessa sammanhang var och förblev minerad mark som endast beträddes på egen risk. - Gud vad goda dom här äggen är med majonnäs , räka och svart kaviar , stönade hon lyckligt och stoppade i sig. - Snacka om matlust , flinade Linus när han såg den smäckra varelsen trycka i sig som en hundrakilos hamnsjåare. - Ät själv , kontrade Erika mellan tuggorna. - För sen ska vi promenera ända hem till din mamma eftersom vi är bjudna på fika. - Och efter det är det en lika lång väg hem , och när vi väl är hemma ska vi duscha och du ska torka mig. Blicken hon gav honom antydde en helt annan hunger än den hon nu stillade. Gösta rätade på sina etthundrasjuttiofyra centimeter och sträckte fram handen. - Välkommen , får jag säga Tina? , sa han och log frågande. - Ja gärna , sa Tina och glittrade med sina välsminkade ögon så gott hon förmådde. - Och mig kallar du givetvis Gösta , sa Gösta och krokade artigt sin arm vid hennes. Han ledde henne fram till bardisken. - Gick resan bra? , frågade han och kallade samtidigt på bartenderns uppmärksamhet. - Jag fick sittplats men det var på håret , svarade hon och såg sig nyfiket omkring. - Hej , jag heter Sylvia , sa en röst plötsligt bakom henne. Tina frös till is , för hon hade genast känt igen den kvinnliga stämman. Det var ödlan från fiket , tänkte hon och skärpte sig. Hon vände sig sakta om och log ljuvt. - Nej men är det du , sa hon och sträckte fram handen. Deras ögon möttes och mätte och vägde i en mycket lång sekund. Bartenders världen över har alltid spelat en stor roll och så var fallet även denna gång. - Varsågoda , tre glas champagne , sa han servilt och ställde en silverbricka med tre höga och sprudlande glas. - Räddad av gonggongen , tänkte Gösta och delade ut glasen till de två aningen spända kvinnorna. - För en lång och produktiv afton deklarerade han och höjde uppmanande sitt glas. Tina och Sylvia såg på honom och vände sen blickarna mot varandra igen. De höjde sakta de tunna glasen , log försiktigt och sa till slut SKÅL... Fortsättning följer...