Lena slängde den oätna skinkmackan i en papperskorg och gick sakta mot mötesplatsen som hon kommit överens med sin chaufför om. Eftermiddagssolen lyste vänligt och varmt i hennes ansikte och hon undrade stillsamt hur det skulle ha varit med en man vid sin sida. En alldeles vanlig man. Lena log stillsamt åt denna ständigt återkommande undran , som dessvärre alltid hade slutat på samma sätt. - Nackdelen med att vara en stark kvinna , var att samhället i allmänhet och män i synnerhet , hade lite svårt med såna. Väninnor var uteslutet , eftersom de konstant pladdrade om män och barn , och där platsade hon ju inte. Det var inte så att hon blev föraktad eller struntad i , utan snarare ett svagt stråk av rädsla som hon såg i deras ögon. Hon suckade och insåg med en viss lättnad att hon hade det bäst med sina minnen. Bil och chaufför fanns på avtalad tid och plats och en timme senare var hon hemma. Där möttes hon av nyheten att ett elavbrott hade drabbat området , och något eget aggregat hade hon aldrig låtit installera. - Det ordnar sig , sa Lena och log mot betjänt och kokerska. - Finns det grillkol och vanlig enkel korv i huset? , frågade hon , och fick en tveksam nick till svar. - Men ska Frun verkligen... Kokerskan såg ut som om hon skulle brista ut i gråt över blotta tanken på sån spartansk föda. - Struntprat , se till att det finns en grill och kol ute på verandan och att korven är framtagen ur frysen , beordrade hon i vänlig ton. - Sen kan ni ta ledigt resten av dagen , givetvis med full ersättning , la hon till för säkerhets skull. När solen började plana ut i väster , började Lena arrangera sin afton. Det här med tjänstefolk var väl bra , men emellanåt var det välgörande skönt att pyssla lite för egen hand. Hon försåg grillen med ett rejält lager kol , och hällde på lite tändvätska. Hon satte till en tändsticka och svor tyst när elden flammade upp och nafsade henne i handen. En bricka full med godsaker stod färdig i kylen och efter den försummade lunchen såg hon faktiskt fram emot att proppa i sig. En svag glöd hade börjat framträda bland grillkolen och Lena lindade tunna baconskivor runt några grillkorvar och la dom på grillgallret. Hon betraktade sin kvällssupe kritiskt , och insåg med ett brett flin att något saknades. Drickat !! Hon skyndade in till vinkylen , men ångrade sig och gick istället fram till hyllan med rött , korkade upp och dekanterade. En misstänkt doft av bränt , fick henne att rusa ut på verandan och lyckades i sista sekunden att vända på sina korvar. Hon skrattade högt åt sina löjliga tillkortakommanden med det husliga , men insåg att det gjorde henne gott. Hon lutade sig mot verandaräcket och drog in blandningen av grillos och sommarkväll i sitt bröst och kände sig tacksam för första gången på länge. - Jag är bortskämd , tänkte hon självkritiskt och hällde upp ett glas rött. Hon förlorade sig den nedåtgående solen som börjat färgas röd , och tänkte på det liv som hon hittils haft. - Jag har alltid haft alla tänkbara materiella fördelar , men ändå varit personligen fattig , tänkte hon och vände tankfullt på sina korvar. - Ryck upp dig , Lena , sa hon till sig själv. - Och du klär defenitivt inte i självömkan. Hon serverade sig potatissallad , två tomater och slutligen sina egenhändigt grillade korvar. - Lena , häll i mera vin , nynnade hon och mindes svagt nån låt med Nationalteatern. Hon log och insåg att hon faktiskt var lycklig ! Fortsättning följer...