Mässan fanns att beskåda i nån sorts isstadion , men lyckligtvis utan is för tillfället , och Eva ansträngde sig för att verka engagerad och försökte visa detta genom att ställa tusen och en frågor. Efter två timmars traskande sa Calle att det var det tråkigaste han hade varit med om på länge , och det måste väl finnas annat att göra , till och med i en stad som Västerås. Eva hade faktiskt garderat sig med diverse brochyrer angående resmål i Västerås och dess omgivningar , och föreslog Skultuna Mässingsbruk en bit utanför stan. Sagt och gjort , och efter trettio minuters lugn körning , hade de letat sig fram till det gamla företaget som låg vackert beläget intill en liten å i det lilla samhället.
Företaget , vars anor sträckte sig hundratals år tillbaka i tiden , kunde visa upp ett häpnadsväckande sortiment på grytor , pottor , vaser och massor med andra brruksförmål genom tiderna och fram till dags datum. Calle kastade ett öga på klockan och tillkännagav en viss hunger.
- Brochyren skryter med serveringens räkmackor , påpekade Eva , och mycket riktigt fanns där en liten skylt som bekräftade detta. De beställde och fick in varsin räkmacka och kaffe , men Calle såg lite mörk ut , fast när Eva frågade om hon fick slicka av majonäsen på hans nästipp , brast han ut i ett befriat gapskratt och tycktes slappna av lite grann. Väl tillbaka på Stadshotellet , sa Eva att vad som än stod på aftonens program , så ville hon piffa upp sig en aning , vilket Calle tyckte var helt okey.
- Vad sägs om klockan åtta , eller så , föreslog Calle , och fick genast godkänt.
Flickan i receptionen hade blivit utbytt mot en äldre gentleman , som ursäktande och beklagande sa att Västerås en torsdagskväll kanske inte var något Mecka för hålligångverksamhet , men hotellet kunde erbjuda pub av bättre kvalitet , om det kunde vara något för de ärade gästerna. Eva och Calle såg på varandra , ryckte på axlarna och sa att det fick väl duga för stunden. De hittade mycket riktigt en Pub bara några steg från deras parkering och begärde ett bord där man kunde äta i någorlunda ro.
- Jag är vrålhungrig , sa Calle och plankstek skulle sitta fint. - För flickor som är måna om sin figur , får det bli blomkålsgratäng , sa Eva kokett. Calle beställde starköl och Eva nöjde sig med en halv karaff vitt. Det dröjde innan maten kom på bordet , och Calle var inne på sin andra öl och Evas vin hade försvunnit till hälften. Men samtalet var glatt och otvunget , och när maten äntligen kom , så åt båda av hjärtans lust och lät sig väl smaka. - Jag gillar dig , Eva , sa Calle plötsligt och såg med ens en smula allvarlig ut. - Jaså minsann , fnissade Eva. - I såna fall kan jag meddela att jag har liknande känslor för dig. Utan egen förskyllan , fann deras händer varandra och några sekunders tystnad uppstod. - Det är inte alltför sent , sa Calle efter en titt på klockan. - Vad sägs om en kvällstuting i baren innan John Blund? - Ja , varför inte , sa Eva med sin hesa och lätt sensuella röst som hon hade tränat på i åratal. Den lilla puben började bli avfolkad framåt midnatt , och en liten klocka förkunnade på brittiskt vis att nu var det dags att beställa en sista drink , dricka upp , betala och gå hem.
Och vad gör vi nu , sa Calle när notan var betald. - Take me to bed , or loose me forever , viskade Eva dramatiskt , och hand i hand lämnade de puben i ett lyckligt rus. Fortsättning följer...