- Efter en liten stund kommer vi till gamla E-18 , sa Eva , och sen ska vi åka den vägen i cirka tolv kilometer. - Då ska det komma en skylt som det står ÄNGSÖ på , och då är det ytterligare femton kilometer kvar till slottet. Skog och åkerlandskap , ersattes efterhand med mer klippor och robustare natur , och därmed tanken på gammal sjöbotten. Till slut kunde de skymta de gamla byggnaderna med själva slottet och de närliggande ekonomibyggnaderna. - Släkten Piper , läste Eva innantill , fanns vanligtvis i närheten av våra kungahus , och blev synnerligen beresta på grund av krig och örlog , och levde ofta en ganska orolig tillvaro , till exempel i Kalle dussins sällskap.
Dessutom håller man sig med egen kyrka och begravningsplats här utanför. Calle parkerade utanför slottets grindar , och hand i hand gick de in på den stora gårdsplanen vid slottets huvudentre. Den gedigna träporten stod öppen och utanför slottstrappan hade små runda bord placerats , och en kvinna i färgglatt förkläde kom och tog emot. Någon rundtur i slottet fanns inte tillgänglig just idag , men kaffe och några smörgåsar fanns tillgängligt , om man så önskade. Eva och Calle slog sig ner på varsin stol , och de förundrades över det faktum , att makt och pengar alltid krävde så stora bostäder. - En ständig eriran om sin egen betydelse , ansåg Calle , medans Eva var övertygad om att det ingick i det sociala och politiska livet , och den saken gällde fortfarande i modern tid. - Skryt och skrävel , mumlade Calle med skinka och mimosasallad runt hela munnen. - Han tuggade , svalde , och fortsatte sin tankegång.
- Oavsett vad rika människor lyckas slå i omgivningen angående deras egen person , så är och förblir dom en illusion av sig själva. Eva såg häpet på den pojkaktige mannen som satt mitt emot henne och sa dessa oomkullrunkliga sanningar. Evas tankar avbröts av servitrisens erbjudande om påtår , som de tacksamt tog emot. - Så för mycket pengar förstör alltså folks omdöme , översatte hon , och Calle nickade och sörplade instämmande. Men nu hade han tydligen fått upp farten och fortsatte sin ekonomiska föreläsning. - Missförstå mig rätt , sa han och höll upp sina händer , liksom för att hindra hennes tankar att springa i förväg. - Jag gillar de slantar jag har , och sa jag annat , så skulle jag ljuga. - Men att förfoga över mycket pengar är också ett ansvar , och inte enbart en källa till nöjen.
- Personligen hade jag noll teoretiska kunskaper i ämnet , utan fått lära mig det lilla jag nu kan , genom mycket små steg på denna av ekonomiska fallgropar perforerade väg. Han tystnade och såg roat på henne. - Du ser ut som en fågelholk i plytet , flinade Calle , och räckte över en servett till Eva som tacksamt tog emot den. - Och du lever som du lär? , sa Eva med en lätt undrande ton. Calle suckade , men log ändå brett.
- Ja , det har jag faktiskt gjort ända fram tills jag träffade dig , sa han , och det skrämde Eva av någon konstig anledning. - Menar du att jag har fått dig att slösa , sa hon och anlade en lätt ton av oro och sarkasm i sina ord. - Ja , sa han, och lät faktiskt som om han menade vad han sa.
- Jag menar inte att du har förvridit mitt huvud helt och hållet , men du har förvisso fått mig att tänka om angående kvinnor. - Kvinnor , sa Eva undrande och höjde på de välansade ögonbrynen.
- Ja ja , suckade Calle och tillade generat och en aning skuldmedvetet.
- Jag menar givetvis dig Eva , och ingen annan.
Fortsättning följer...