- Det spöregnar , sa Calle , där han stod i bara kalsigarna och tittade ut genom fönstret.
- Torghandlarna ser lite blöta ut , konstaterade han , och såg hur män i olka åldrar och med utländskt
utseende , slet med att få upp sina tält. - Ånä , sa Eva med skräckblandad respekt , när hon såg Calles eget och nyresta kalsongtält. - Till skilnad från vissa andra tältresare måste åtminstone jag få vila , men vill du ha min odelade uppmärksamhet , kan du få fixa upp lite frukost från från restaurangen. Visst , sa Calle och lyfte luren.
En liten stund senare var det dukat i sängen med kaffe , rostat bröd , marmelad och apelsinjuice.
- Jag hade ingen aning om att jag var så hungrig , mumlade Calle med munnen full av marmeladmacka.
- Du har tydligen haft annat att tänka på , sa Eva och kastade en menande blick mot valda delar av hans kropp. Efter frukosten låg dom och slappade en stund och pratade stillsamt om hur deras dag skulle gestalta sig. Någon bilkörning var inte att tänka på , av hänsyn till nattens frikostiga skumpaförtäring. - Vi får promenera i omgivningarna , eller helt enkelt stanna inne , sa Calle ,
vilket fick Eva att börja bläddra i sin Västerås-guide. - Det som finns i närheten , är den K-märkta stadsdelen kring Svartån , som rinner bara hundra meter härifrån. - Och följer man ån mot Mälaren , går det att bese en av ASEA:s första generatorstationer. - Ett ASEA som senare bytte namn till ABB , tillade hon efter ytterligare läsning i sin guide. - Vrider man på huvudet , reser sig stadshuset med sitt torn som påstås kunna spela enklare melodier med sina klockor. - Det blir nog bra , sa Calle och gick mot duschen. Receptionen lånade gärna ut två paraplyer , eftersom det fortfarande droppade från den Västmanländska skyn , och Eva drog ett djupt andetag av den fuktmättade luften i ren njutning.
En nyttig liten massäck inhandlades i de nu färdigresta torgtälten , i form av äpplen päron och en klase mörka vindruvor. - Sa du Svartån , undrade Calle , och såg ner i det tveklöst bruna vatten som rann under den bro de stod på. - Det beror förmodligen på den åkermark som ån passerar på sin väg mot Mälaren , sa Eva som redan hade kollat den detaljen. Efter att traskat Evas snitslade bana , tog de en stunds rast vid färjebåtshamnen , och åt sin fruktlunch på en träbänk intill hamnkontoret.
- Om min herre vrider huvudet åt vänster , sa Eva med sin bästa guideröst , så ser ni delar av Västerås nya profil i form av en helt ny stadsdel , som för övrigt är omtalad för sin tveksamma grund av lera.
- Följer ni däremot stranden åt höger , möter ni en småbåtshamn och därefter badstränder.
Och tornet i fjärran , tillhör kraftvärmeverket , avslutade hon sin svada.
En båt med det historiska namnet ELBA , öppnade sina grindar och en stillsam liten kö ringlade sig sakta ombord. De lämnade hamnområdet och gick genom en vacker park där folk satt på bänkar eller filtar och åt sin medhavda lunch eller bara njöt av den nu värmande solen. - Tja , sa Eva och slog ihop sin lilla bok om Västra Aros. - Det var väl det viktigaste här i omgivningen , och nu återstår bara själva citykärnan och sen är vi framme vid hotellet igen , avslutade hon och tog Calles hand i sin , sträckte sig på tå och kysste den lilla gropen i hans haka.
Fortsättning följer...