- Det var som fan , utbrast Calle , och stirrade hänfört på Eva , och såg ut som om han tänkte slicka sig om munnen som en hungrig varg.. - Jaja , fnissade Eva. Visst Stålmannen , men efter maten !! Calle styrkte sig ur sin rom och cola och påminde sig om att han misskötte sig som gentleman. - Vad önskar min sköna?, sa han och vinkade åt bartendern , som redan stod beredd. - En "whiskey på berget", sa Eva , och erinrade sig plötsligt en sovjetisk ubåt som varit inne i den svenska skärgården och "fyllestyrt upp på ett grund. Bartendern flinade från öra till öra , och trettio sekunder senare hade hon glaset i hand.
- Skål för oss , väste han konspiratoriskt , och klirrade försiktigt sitt glas mot hennes.
Eva tog en klunk , och hennes ögon tårades av den obekanta och starka spriten. - Var den inte bra , oroade sig mannen bakom disken , men Eva viftade avvärjande med handen , och mumlade något om starkt och vrångstrupen. Fyra sekunder senare hade hon ett glas vatten framför sig , och drack törstigt.
- Förlåt Calle , sa hon och studerade sina ögon i sin lilla sminkspegel. - Jag dricker bara vanligt vin som starkast och det var inte meningen att göra en sån fånig figur inför gud och alla människor.
- Snälla , låt oss gå in i matsalen och sätta oss utom räckhåll för allas ögon , bad hon och lyckades att se lite ynklig ut.
- Visst , sa Calle , och var rätt nöjd med att komma bort ifrån det gubbsjuka gänget i baren.
Han nämnde sitt rumsnummer till bartendern , och så tog de sina glas och fortsatte in
i den ganska rymliga matsalen , där en kvartett spelade stillsam klassisk musik.
- Var vill du sitta , frågade Calle artigt? - Önskas det fönsterbord , eller något enkelt i skymundan , sa han medvetet svassande och gjorde samtidigt en bjudande gest med sin arm.
- Något diskret och enkelt , spelade Eva med och pekade mot ett litet bord för två på behagligt avstånd från Cello , violin och en sorgsen klarinett. De satte sig , och genast kom en servitris fram och undrade om de ville ha menyn eller smörgåsbordet. - Smörgåsbord för oss båda , instruerade Calle servitrisen , och husets vinförslag till maten , la han till , och Eva nickade medhåll.
- Det ordnar jag , sa sevitrisen leende , och nu ska ni ta för er , avslutade hon och försvann genom en svängdörr. Utanför la sig sommarskymmningen sakta över gator och torg. Och inne i Stadshotellets flotta matsal , satt två medelålders människor , som nyss hade upptäckt att älder bara var en siffra...
Fortsättning följer...