Att åka motorcykel på stora raka vägar , är precis lika trist som det låter. Men Calle hade varit med förr , och sökte sig fram på så många småvägar som stod till buds , vilket i sin tur gjorde hastigheten lägre och njutningen större. Var man dessutom nybörjare , kunde även en ganska stillsam tur i ett aldrig så vackert landskap , bli tröttsam. Därför kunde Eva tacksamt notera att det tydligen var dags för en kortare paus , när Calle lät ekipaget rulla in på en liten P-plats vid vägkanten.
- Men guuud , så härligt , utbrast Eva spontant , så fort hon vickat av sig hjälmen. Calle flinade , och påstod att hon var en lättlärd "spätta" !! - Vaddå spätta? , sa Eva , som undrade vad plattfisk hade med saken att göra. Äsch , det är bara ett gammalt uttryck från förr , när man pratade om en tjej baktill på bågen. Eva såg en smula konfunderad ut. - Spätta , bönpall , båge , fnissade hon , och påstod att det nog skulle bli ett helt nytt språk att lära sig , och Calle kvitterade med att övning ger färdighet.
En timmes stillsam färd senare , rullade de in i det lilla samhället med det stora slottet.
De parkerade motorcykeln med fastlåsta hjälmar , och knallade runt en stund i den lilla turistorten.
Eftersom svenska turistorter inte avvek från andra , var givetvis priserna därefter.
Eva inte ville göra Calle generad när en eventuell resturangnota skulle bli aktuell , och sa som det var.
- Jag skulle ruinera mig på vilken som helst av de här krogarna , så varför inte en kokt med mos där borta på macken , sa hon och pekade. - Jag bjuder , tillade hon , och båda två skrattade befriat åt att ha löst problemet så lätt. De fick sina korvar med pulvermos och syntetskinn , och satte sig vid den lilla uteserveringen. Eva drog djupt efter andan , eller så djupt det nu gick i hennes eget syntetskinn , och berättade sin historia i korthet.
Jag heter Eva och är nyss fyllda trettionio år. Jag har ett tryggt , men dåligt betalt jobb på ett större företag hemma i stan. Jag tar mig ett järn emellanåt och röker ibland när det känns som värst.
- Jag talar oftast sanning , men ljuger om det skulle bli nödvändigt. - För övrigt är jag en normal kvinna och fullt frisk !!
Eva tystnade och iaktog Calle intresserat. Oavsett vad som nu än hände , så hade hon varit fullständigt ärlig , och det som sker det sker , eller "ce sera sera" , som det hette i den gamla visan.
Calle stirrade häpet på henne , och plötsligt sa han : Det var det bästa jag hört på länge !!
I nästa ögonblick böjde han sig över det lilla bordet och kysste hennes panna.
- Hoppsan , sa han och log brett. - Men i mina ögon är du lika vacker i ketschup som i läppstift , och pekade på vad hans egen kladdiga trut hade åstadkommit. - Du är den födde charmören , fnissade hon , men blev sen allvarlig igen. - Berätta nu vem "Calle" är , och våga inte utelämna ett endaste dugg !! - Jag vill veta allt !! Fortsättning följer...