- Jag vill hem !! Lena lät sina ögon blixtra hatiskt mot RR , men som inte tycktes bry sig. - Du kan naturligtvis kliva iland i Havanna , sa han och log elakt. - Hamnen är full av män som är villiga att hjälpa en ung kvinna i nöd. - Det vet ni mycket väl att jag inte kan , och varenda dollar försvann samtidigt som min båt. - Inte mitt bekymmer , sa RR , och i samma ögonblick kom Kaptenen och sa att det var telefon ifrån hamnkontoret i Miami. RR tog samtalet , och hans blick hårdnade medan han tycktes lyssna intensivt. - Ja , hon är faktiskt här , och jag räddade henne när hennes lilla båt sjönk till havets botten. - Nå , då får ni snabba er på , för jag sätter kurs mot Havanna nu.
- Jaha , gör som ni vill. - Jag för henne till vårt akterdäck nu , men någon landning finns det inte plats för på mitt skepp , sa RR och avslutade samtalet. - Er båtuthyrare har tydligen varit i kontakt med någon i Miami , som i sin tur har kontaktat amerikanska flottan. - En helikopter är på väg hit , och ni har tydligen högt uppsatta vänner , fröken Lena. - Jag eskorterar er personligen till vårt akterdäck , och där skiljs våra vägar , förhoppningsvis för alltid. Jag kunde inte instämma mer !!
När jag befann mig vid den överenskomna positionen , dök mycket riktigt en helikopter märkt US Marines upp och hissade ned en vajer med vidhängande sele mot mig och däcket.
Med några snabba handgrepp gjorde jag fast mig vid sele och lina , och plötsligt var jag ombord på
helikoptern , och på väg hem.///
Två dagar senare satt jag ombord på en annan helikopter , men denna gång med Vita Husets emblem.
Både pappsen och Presidenten mötte mig på Vita Husets gräsmatta , och efter en snabb kram , fördes jag snabbt till Ovala Rummet. - Snyggt jobbat , berömde Presidenten , medan pappsen stillsamt nickade medhåll. Jag såg förvånat på de båda herrarna , och undrade vad det "snygga jobbet" egentligen hade bestått av?! Det uppstod en pinsam tystnad , och min Far och Presidenten utbytte diskreta blickar. USA:s demokratiskt valde ledare gick och satte sig vid sitt skrivbord , och blev plötsligt mycket ämbetsmannamässig. - Kära Fröken Lena. - Ni har gjort vår nation en mycket stor tjänst , och som jag av sekretesssjäl inte kan avslöja det minsta lilla om. - Däremot har din Far avslöjat din kärlek för ett visst stycke Svensk natur , och som ett ringa tack för dina tjänster , skänker nu USA dig detta område med innvarande byggnader för evinnerlig tid. Jag såg häpet på min Far , och förstod mycket väl vad Presidenten pratade om. Det gällde en Herrgårdsliknande byggnad och massor med mark , som även innefattade en liten sjö.
Fortsättning följer...