Lena packade ihop resterna av sin friluftslunch , och började sakta promenera tillbaka längs sjöns södra strand.
Hon kände sig lite opasslig av det myckna vinet , men solen lyste varmt och värre hade hon varit med om. Lena lät sina tankar återvända till RR och hans samvetslösa girighet , och ett leende gjorde hennes ansikte ljust och närapå vackert när hon lät sitt minne vandra fritt. Hon räknade iskallt med att RR hade sina tentakler ute , och följaktligen hade hon farit till marinan och därefter raka vägen mot sin konstruerade skattgömma.
Lenas hästsvans fladdrade i fartvinden när den lilla motorbåten sköt fart ut mot bukten , och hon kunde känna den välbekanta känslan av äventyr kittla hennes magnerver. Efter nittio minuters ganska behaglig resa , stannade hon till och gjorde en slutlig koll av sin position , och insåg att hon hade cirka tio minuters körning kvar till sin kartas "kryss" !!
Femton minuter senare hade hon ankrat och börjat göra sig redo för sitt första dyk , när en prick blev synlig vid horisonten och snabbt närmade sig. En liten stund senare var det helt klart att pricken i fråga var RR och kompani. - Nu gäller det att plocka fram skådespelartalangerna , tänkte hon och log ett stillsamt leende. Det stora och kranförsedda fartyget ankrade hundra meter bort , och plötsligt pep det till i hennes mobil. - Ja , fräste hon , vem talar jag med? - Såja , unga dam , hörde hon RR:s grötmyndiga röst svara. - Nu ska vi ta det lugnt och försiktigt. - Så fan heller , tjöt Lena i luren. - Du har följt efter mig för att kunna lägga beslag på min skatt. Ett förnöjt skrockande hördes i luren.
- I såna fall måste jag nog göra er besviken , Fröken Lena. - Jag har i min hand ett dokument som fastslår min rätt till allmän bärgning i just det här området , och det är precis vad som nu ska ske.
- Vill ni därför vara så vänlig att förpassa er från mitt område , så att ni inte stör mina dykare och deras arbete. Lena ägnade någon halvminut åt att nedkalla ett antal onda gudar över RR och hans skepp , varpå hon stängde av sin mobil. Hon tänkte inte flytta sig en centimeter , utan packade lugnt och stilla upp sin massäck och beredde sig på vad som nu skulle ske. En mindre båt sjösattes med två dykare som förmodligen skulle fastslå "skattens" position , och kom nu rakt emot hennes båt. Den stannade fem meter bort och den ene dykaren anropade henne på nån sorts cubansk engelska.
- Ni iväg nu , ropade cubanen , och gjorde en gest mot det amerikanska fastlandet. - Okey då , täkte Lena och rev igång sin motor och började förflytta sig så sakta. En sjömil norrut stannade hon och plockade fram sin kikare. De båda dykarna hade ankrat sin båt och därefter genast kastat sig över bord.
- Nu får vi se , tänkte hon , och fortsatte med sin avbrutna lunch. Trettio minuter senare kom de båda dykarna upp igen och klev ombord på sin båt. Lena ställde noga in kikarens skärpa och såg tydligt och klart hur den ene tog kontakt med moderfartyget via sin mobil. - Undrar vad dom hittade , tänkte Lena , och hoppades den store skattsökaren där borta skulle bli nöjd. Fortsättning följer...