Anna Davidsson satt vid sin skrivmaskin och svor tyst. Hon var en journalist i tiden och var som gjord för "Scoop", och inte att sitta i ett litet bås och skriva matrecept för hemmafruar. Att hon nyss blivit färdig vid Journalisthögskolan och på nåder blivit anställd vid "Dagsnyheterna", på ett vikariat hörde inte till saken , ansåg hon surt. Hon blev nästan tårögd av ilska när tankarna gick till den där äcklige chefsredaktören som bara hade pratat med hennes urringning , och enbart flyktigt sett henne i ögonen.
- Man ska väl inte behöva klä sig i säck och aska bara för att få ett jobb , hade hon resonerat , när hon hade förberett sig inför sitt första besök på tidningen. Att hon ljög för sig själv , var hon fullt på det klara med , men det kunde det vara värt , ursäktade hon sig och hade kanske klätt sig en smula vampigare än nödvändigt. - Hörru Annika , hörde hon plötsligt en röst bakom sig.
Den svettstinkande chefsredaktören stod där , och hennes mage knöt sig i kräkreflexer.
- Jag heter Anna , sa Anna , samtidigt som hennes krampaktiga leende nästan fick hennes smink att krackelera. - Ja ja , Anna då , sa den svettige , och slängde åt henne ett papper.
- Vi är lite kort om folk , så du får fixa den här grejen med Fabriken , läkemedelsföretaget , du vet.
- Stick dit och ställ lite frågor om deras produktion , och var tillbaka före klockan fem.
Sedan försvann den svettige , och lämnade Anna i ett illaluktande moln av kroppsodörer.
Hennes tid på skolbänken hade varnat för att komma till en intervju oförberedd , men det enda Anna tänkte på var att komma iväg. Hon rusade nedför trapporna och slängde sig på cykeln , som utgjorde hennes enda fortskaffningsmedel. Fabriken låg bara några kilometer bort i Stadens utkant , och det skulle hon lätt fixa på trettio minuter. Förtiofem minuter senare , med en rygg som sved och vadmuskler som värkte , var hon äntligen framme. Anna parkerade sin cykel intill det som tycktes vara huvudingången , och slet upp en spegel ur sin lilla handväska. - Fan också , man kanske kan låna en toalett nånstans , tänkte hon , och stirrade på sitt svettiga ansikte.
Hon knallade bestämt uppför trapporna och tog ett rejält tag om den stora entredörren. Den var låst och stängd. Hon hittade en liten vit knapp som måste vara en ringklocka och tryckte.
- Vem där , knastrade en kvinnlig röst , som lät allt annat än välkomnande.
- Hej , jag heter Anna Davidsson och är ifrån Dagsnyheterna , sa hon så vänligt hon kunde , och försökte till och med le en smula om det skulle finnas nån kamera i närheten. - Jag är här för att göra ett reportage om Fabriken , och... Besök sker endast om ett sådant är godkänt , knastrade den vassa rösten , och det är inte ni !! Varpå kontakten bröts med ett ljudligt knäpp.
Anna tänkte en massa saker om receptionister i allmänhet , och kärringen där inne i synnerhet.
Hon tog sin cykel och trampade iväg som hon blivit tillsagd , men ute vid stora vägen stannade hon
och såg sig omkring. Plötsligt hörde hon karlar som svor och väsnades en bit bort , och smög försiktigt fram till byggnadens bortre hörn. En stor lastbil höll på att lossas eller lastas , och en ide började formas i hennes skalle. Anna knäppte upp två knappar i sin blus , och rättade till bh:n.
Fortsättning följer...