- Så härligt vi har det , sa Eva och vände sitt ansikte mot solen. - Det måste vara bortåt tjugofem grader och inte en vindpust , fortsatte hon och sippade på sitt vin. Calle satt tyst i sällskap av öl nummer två , men nickade medhåll. - Jag har försökt tänka lite , sa Eva och tycktes smaka på varje ord så att det skulle kännas rätt. - Hur får man varje dag att verka intressant och givande.
- Folk går till jobbet varje dag , och gör i stort sett samma saker hela tiden. - Längtan efter nästa helg , verkar vara det enda ljuset i en tillvaro som sakta håller på att tyna bort. - Åja , sa Calle och rapade Carlsberg. - Massor av folk har en hobby av nåt slag. - Det vet jag väl , fnissade Eva. - Jag har ju dig !! - Äsch , fnös Calle. - Du vet mycket väl vad jag menar. - Segling , pussel , korsord , och vad man nu kan tänkas trivas med. - Ett arbete är ju nödvändigt eftersom vi alla behöver pengar , fortsatte han och fick tag på en leverpastejmacka. - Nu ärvde du faktiskt en massa pengar , påpekade Eva , så du räknas inte. - Ha , fnös Calle så att brödsmulorna rök. - Vad tror du hade hänt om jag hade sålt av rubbet , köpt mig en flott lya och bara levt livets glada dagar?
- Tja , sa Eva , du hade väl mått bra , antar jag. Fast nu hade hennes min blivit allvarligare och mer eftertänksam. - Du vet mycket väl vad som hade hänt , fnös Calle och korkade upp ytterligare en bira.
- Jag hade blivit en tanklös slösare , och dessutom en fet sådan , avslutade han sitt lilla tal.
- Aha , sa Eva och rynkade pannan som om hon tänkte intensivt. - Du hade alltså varit en annan person med andra känslor , sa hon i en enda lång utandning. - Skulle det betyda att känslor är en färskvara , utbrast hon och blev storögd?! De satt tysta en stund och stirrade ned i gräset där myrorna hade brått med deras smulor. - Vad jag menar är att känslor är som ett djur som måste matas hela tiden , sa Calle , och var nu helt allvarlig. - Vi människor söker hela tiden orsak och bekräftelse , och får vi inte det så upplever vi oss vilsna och blir kanske ett lätt offer för närmaste frestelse.
- Kort sagt , kärleken måste fyllas på , och glömmer man det så är det tomt en vacker dag.
De hjälptes åt att samla ihop muggar och flaskor i sin korg och började traska hemåt.
- Tror du vi klarar det , sa Eva , när de hade gått en stund under tystnad. Calle dröjde med svaret , men sa sen utan att tveka : Ja , det kommer vi att göra. - Så länge vi ser varandra hela tiden och fyller på kärleken med små ord då och då. - Det är precis som du sa , känslor är en färskvara , och måste fyllas på hela tiden. Han slöt sin näve om hennes lilla hand och de gick sakta hemåt i solnedgången.
SLUT !!