Ewy sa åt Besökaren att nu var hon tvungen att ta upp kollekt , fast med tanke på antalet kyrkobesökare , skulle det nog gå rätt snabbt. - Besökaren häpnade !! - Tar kyrkans tjänare betalt på plats? , flämtade han , när Ewy började gå runt med håven. - På min tid... Tyst nu , Besökare , du stör mig när jag räknar. - Jaha , suckade hon uppgivet. - Arton kronor och en oskrapad trisslott är väl bättre än ingenting , antar jag. Resten av Gudstjänsten blev en oinspirerad föreställning , och snart var dom på väg hem. - På tal om kyrka , blev du aldrig döpt?, käre Besökare. - Det känns en aning stelbent att kalla dig "Besökaren"...!? Ewy hörde en tydlig suck. - Vad är det för fel med "Besökaren", slingrade han sig. - Ditt dopnamn , tack , sa Ewy , och inga undanflykter.
- Jag döptes till Tor , medgav han , och suckade på nytt. - Men det är ju ett fantastiskt namn på en karl , utropade Ewy glatt. - Den store och starke och...här tystnade hon insinktivt.
- Just det , sa Tor surt. - Nu fattar du kanske... - I så fall gissar jag att du var minst och klenast av dina lekkamrater , sa Ewy , och nu var det hennes tur att sucka. Promenaden fortsatte under tystnad i en ganska tryckt stämning. - Nu vet jag , utropade hon plötsligt , och kanske en aning högt.
Fotgängare på andra sidan gatan såg med viss rätt frågande ut. - Mitt namn är Ewy Holm , och dig käre Besökare , döper jag nu i den Svenska kyrkans namn , till Herr Holm.
- Alltså min osynlige , men högst närvarande äkta Man. - Herr Holm , sa den nydöpte , och liksom smakade på sin nyvunna indentitet. - Äntligen är jag någon , utbrast han lyckligt.
Det ganska ovanliga paret var snart hemma , och det lagades middag under uppsluppna former.
Ewy , eller nuförtiden , Fru Holm , undrade om inte Her Holm hade några som helst jordiska behov?!
- Bekräftelse , sa Herr Holm , dessutom med viss hetta. - Att betyda något för någon , och att få höra det om och om igen. - Frun ska veta , fortsatte han , att det är ganska påfrestande att bara nästan existera i tusen år. Ewy tänkte intensivt , och fick plötsligt en ide. Hon rev av en bit papper från hushållsrullen och la den på köksbordet. - Min bäste Herr Holm. - Du har helt klart ingen fysisk kropp , men hur är det med din mentala styrka? - Mentala , upprepade Herr Holm enfaldigt.
- Äsch , flytta nu på den där pappersbiten , beordrade hon. Men ingenting hände.
Nu ändrade Ewy taktik , och bad Herr Holm att tänka sig att papperet flög iväg. POFF !!
Inför Ewys ögon förvandlades papperet till aska. - Det var som Fan , utbrast Ewy , och fingrade
försiktigt på den heta askan. Fortsättning följer...