Väl hemkomna från Västeråstrippen , åkte de spikraka vägen hem till Calle och tillverkade en preliminär plan för den närmaste framtiden. Eva skulle naturligtvis säga upp sig från sitt jobb , för att hantera en villa , och med allt som det innebar , skulle det bli nog att göra. Vad själva husköpet anbelangade , så ville Calle att bostaden gärna fick vara i trakten , eftersom han hade sina hyreshus att sköta. Eva bubblade av framtidshopp , och Calle såg ut att njuta av varje sekund. - Mitt liv har fått ett innehåll , tänkte han , och därmed har alla mina pengar fått ett nytt värde. - Gud , vilken karl , tänkte Eva , och njöt av tanken på vilka väninnor som skulle dö av avundsjuka. De satt hela kvällen , och en bra bit av natten , och studerade villa och husutbud på Calles dator. De fastnade för tre enplanshus , men särskilt för ett som hade dubbelgarage. - En så upptagen hemmafru som du , måste så klart ha en shoppingbil , sa Calle med stor uppriktighet i stämman. - Förlåt , men sa du hemmafru , sa Eva , och stirrade på Calle med öppen mun. - Jaja men , sa Calle bestämt och såg Eva rakt i ögonen. Det blev tyst i några långa sekunder , och till slut sa Calle med begfast stämma: Älskade Eva , vill du bli min Fru?!
Eva dröjde njutningsfullt med svaret , och sa sedan med klar och tydlig röst: Jaa , det vill jag , älskade Calle. Måndagen inleddes med sovmorgon och sen frukost , för att sedan fortsättas på närmaste guldsmedsaffär. - När kunderna väljer den här typen av ringar , sa mannen bakom disken belåtet , så fixar vi förlovningsannonsen. Evas chef erbjöd heller inga svårigheter , och hennes innestående semester kunde kvitta uppsägningstiden. Hunna så långt i planerna , var det nu huset med dubbelgaraget som gällde , och här försökte den nuvarande ägaren att göra gällande , att ett antal personer hade bjudit över varandra. Men Calle som gjort husaffärer förr , sa att hus av detta slag och på denna plats , uppgick som mest till två miljoner femhundra tusen. Säljaren och tillika huset ägare stammade något om rena rånet , vilket Calle inte tycktes höra. - Här har du mitt kort , sa Calle , och hör av dig snarast , annars sjunker mitt bud , fortsatte han med hård min i elakt spel.
Sen tog han bestämt Eva i hand och drog henne ut ur huset , och lämnade husets ägare med ansiktet rött av ilska. - Så ska dom tas , flinade Calle , när dom åkte mot en annan av Calles kompisar , som händelsevis ägde en bilfirma. - Jag har fått in en vit Passat , sa Calles kompis , och det är en pärla , fortsatte han sin försäljarjargong. - Vad sägs om automatlåda , AC , inbyggd GPS och en fantastisk musikanläggning , och... Tack , det räcker , skrattade Calle , som hade hört den där visan förut.
- Ge bara min fästmö bilnycklarna så hon kan ta en provtur , medans du och jag pratar om priset.
Eva kom överlycklig tillbaka , och sa att för hennes del var saken klar.
- Rena bröllopsgåvan från mig , försäkrade bilförsäljaren , och lovade att ha alla papper klara till dagen därpå. - Nu har vi gjort oss förtjänta av lunch , avgjorde Calle , och styrde mot Restaurangen "Den glada gåsen", som låg alldeles i närheten. De hade precis beställt in varsin rödspätta med smörslungad potatis , när Calles mobil pep till. - Jaha , javisst och på onsdag nästa vecka , var allt som Eva hörde , innan Calle tryckte bort samtalet. - Huset är vårt , sa han och kramade Evas hand i sin. - Dessutom till underpris , tillade han glatt. - Såna personer bör använda mäklare , men inbillar sig att dom kan spara pengar och göra jobbet själv. Eva fylldes av en behaglig respekt för denna nya sida av Calle , som hon inte sett förrän idag.
- Gud , vilken karl , tänkte hon ännu en gång på kort tid. Fortsättning följer...