- Gud vad nervös jag är , fnittrade Eva och torkade händerna på handuken runt sin midja för hundrade gången denna eftermiddag. - Klockan är redan tre , och jag behöver åtminstone två timmar för att göra mig vacker. - Du är redan vacker , sa Calle , visserligen en aning tankspritt , men ändå.
- Om vi hade beställt det där "Smörgåsbordet" från Cateringföretaget , fortsatte han , hade dom kommit hit och dukat upp alltihop , och du hade inte varit tvungen att lyfta ett finger.
- Ja ja , jag vet , men nu ska jag liksom göra offentlig debut som din kvinna , och dessutom är det här en "tjejgrej" som inte går att förklara för er killar. - Som du vill , log Calle , som vällustigt stod och sniffade vid spisen. - Jag måste faktiskt säga att det luktar gott , sa han , men blev genast tillrättavisad av Eva. - Säg aldrig att det "luktar"gott , när en kvinna står och lagar mat. - Du ska med en fjärrskådande blick påstå att du aldrig kännt såna underbara dofter , och att du knappt kan vänta , och så vidare. - Sorry tjejen , sa Calle och flinade generat. - Jag har väl blivit sån efter alla år av "uteätande", antar jag. - Du är förlåten , log Eva , samtidigt som hon lade tillrätta den sista konstnärligt vikta servetten på bordets vita duk. Hon såg sig noga om i det stora och vackra köket , och plockade upp en liten checklista ur förklädesfickan. - Äntligen färdigt , suckade hon nöjt , och gjorde en sista bock i kanten på den långa listan. Hela huset var "öppet" och den enda dörren som var stängd , var till deras eget sovrum. Utanför var gräsmattan klippt , och vädergudarna bidrog med en ljummen och vacker sensommarkväll. - Om du ska fixa med dig själv nu , så kanske jag kan ta en kort tupplur , sa Calle hoppfullt , och i detsamma ringde Calles mobil. Det visade sig vara polisen som sakligt meddelade att en lägenhetsbrand hade uppstått och bekämpats i ett av Calles hyreshus , och nu gick det att inspektera röran. - Helvete , utbrast Calle och slängde på sig jeansjacka och skor.
- Jag kommer så fort jag kan , sa han och gav Eva en hastig puss på munnen. - Vaddå , så fort du kan , fräste Eva. - Gästerna är här klockan sju , och då ska du också vara här. - Du fattar väl att jag har ett stort ansvar mot mina hyresgäster , kontrade Calle irriterat. - Om dom inte har någonstans att bo , måste ju det fixas , och om felet är hyresvärdens , alltså mitt , måste faktiskt jag betala kalaset.
Och sen var han försvunnen. Eva kännde tårarna bränna bakom ögonen när hon gick mot badrummet , men behärskade sig , eftersom väninnorna genast skulle se om hon hade gråtit.
- Skit samma , tänkte hon surt. - Han får väl komma när han vill , och det får gå som det går.
Hon gjorde iordning ett rejält bubbelbad med underbart doftande salter , och stönade av njutnig när hon kände hur spänningarna långsamt släppte. Ett glas vin hade hon ställt på badkarskanten och allt eftersom tiden gick och glaset tömdes , steg hennes goda humör. - Ett snyggt ansikte och ännu ett glas vin , skulle som vanligt göra underverk. Och mycket riktigt när klockan i köket visade 18.45 , var hon fixad och klar. Ett tredje glas vin hade slunkit ned , men man är väl ingen nunna , tänkte hon en aning trotsigt. Och i samma ögonblick ringde det på dörren.
Fortsättning följer...