Att träffas och bli förälskad , är som att äta en god måltid där man börjar med efterrätten.
Så funkar de flesta förhållanden , och efter en tid blir det lite grann av "lunchkorv" över det hela.
Detta behöver nödvändigtvis inte betyda någon nackdel , utan tvärt om en sorts trygghet som helt enkelt är samma kärlek , vilken har mognat till något annat och bättre.
Det är så vi finner Calle och Eva , någon gång i slutet av September , sittande vid köksbordet och planera inför sin inflyttningsfest. - Det blir åtta personer , oss inräknade , sa Eva avslutningsvis , och så ganska nöjd ut. - Fyra herrar , och fyra damer blir väl en bra balans , kommenterade Calle , och det blir perfekt kring det här bordet. - Och vad får vi att äta? Calle såg hungrigt på Eva , som inte blev svaret skyldig. - Det blir i alla fall inte "inlagd blondin i aladåb", fnissade hon , samtidigt som hon bläddrade fram en ren sida i sitt anteckningsblock. - Skämt åsido , hade jag tänkt mig en löjromstoast till förrätt , och älgstek med Hasselbackspotatis som huvudrätt , och till efterrätt , päron i konjak. - Det ska väl passa damer som alltid bantar , sa Eva , och log sockersött.
- Får dom nåt dricka till , undrade Calle törstigt , och här var Eva mer osäker. - Ett vitt och torrt vin till förrätten får det nog bli , funderade Eva , och till älgen borde det väl bli ett kraftigt rött , fortsatte hon.
- Men vad sjutton dricker man till päron som redan ligger i konjak?! Både Calle och Eva brast ut i ett befriat gapskratt , och beslöt att det där med efterrätt fick man nog tänka över.
- Då återstår att besluta om datum , och vilken tid som gästerna ska komma , sa Calle , som hade hämtat sig en kall öl ur det välförsedda kylen. - Åh , kan inte jag få ett glas vitt? , sa Eva och la huvudet bedjande på sned. - Självklart , sa Calle servilt , och hällde snällt upp.
- Nå , det blir lagom med tio dagar från och med nu , viket betyder en lördagskväll. - Dom får pallra sig hit till klockan sju , och där får vi komma ihåg att ha diverse välkomstdrinkar redo , avgjorde Eva , och noterade noga på sitt block. - Visst Fan , utbrast Calle plötsligt , och pekade på Evas komihåglapp. - En sup eller två till den där älgen borde kanske finnas till hands , och där föreslår jag AAlborgs Jubileumsaqvavit , beslutade Calle egenmäktigt , och Eva noterade lydigt. - Det var väl det hela , avrundade Eva nöjt. - Imorgon skickar jag inbjudningskorten , och sen är det bara att hoppas på det bästa. Senare på kvällen när Eva hade lagt sig i ett hett skumbad , gick hon igenom den tid som hon och Calle fram till nu hade haft tillsammans , och det hade varit som i vilken kärleksroman som helst , det vill säga rosenrött och gulligt i alla lägen. Men i dessa veckotidningsromaner , dök det alltid upp en fnurra på nån tråd , och eftersom läsarna nästan alltid var kvinnor , var denna "fnurra"tydligen något förväntat , och ett för berättelsen , nödvändigt ont.
- Usch , tänkte Eva surt. - Jag pladdrar dumheter , till och med när jag tänker.
- Här ska inte förekomma några "fnurror" , och därmed basta !!
Hon angrep sig själv ursinnigt med duschborstens vassa sida , som vore det en bestraffning för hennes inre oro , och först när hennes hud lyste illröd , släppte den mentala spärren , och tårarna kunde få rinna fritt.
Fortsättning följer...