Anna studerade sin nyvunna bekantskaps rumpa , medan han gick fram mot kaffeautomaten.
- Svårt att bedöma en "kostymrumpa", tänkte hon , och höll nästan på att fnissa högt. Men för all del , för att vara en gubbe i trettifemårsåldern , så fick det väl duga. För övrigt satt håret uppe på huvudet , i ett annars hårlöst ansikte. Resten av Arne Frisks gestalt , sa henne ingenting.
- Åhh , tack snälla , fjäskade hon en smula ödmjukt och tog emot kaffet. Det tog Anna cirka fem minuters struntprat att lägga ut de vanligaste kvinnliga krokarna , och hon noterade aningens överaskad , att hennes nyfunne Direktör tycktes svältfödd på det motsatta könet. När kallpratet kom in på henne själv , upptäckte hon att en viss ärlighet nog skulle löna sig. - Jag är nykläckt journalist , upplyste hon därför genast och utan att tveka , när frågan kom angående hennes försörjning. Arne Frisks ansikte ryckte till för ett ögonblick , men återvann genast sitt allmänt intresserade utseende. Anna berättade om tidningen som hon fått vikariat på , och hur löst hon satt när augusti månad var slut.
- Är man inne på redaktionen får man göra skitjobb , och är man utomhus , antas man göra ett säljande reportage , sa hon , och lyckades att se lagom beklämd ut. Arne Frisk nickade och såg samtidigt lite grubblande ut. - Därför , fortsatte hon med sin planerade ärlighet , så ringde jag på er ytterdörr , eftersom ni ligger som första företag här på området. - Och vad hände då , undrade Arne Frisk , trots att han mycket väl visste vad som hon råkat ut för. - En ganska tvär dam gjorde klart att jag inget hade där att göra , och sa tack och adjö. En kort och pinsam tystnad förutom kaffesörplandet vidtog , och slutligen harklade sig Arne Frisk till synes en smula generad. - Faktum är att hon bara gjorde som hon var tillsagd , och orsaken är att vår verksamhet är av en aning diskret natur.
- Men guuud , så spännande , kved Anna i en enda utandning. - Kan jag inte få ta med mig ett ynka litet reportage tillbaks till tidningen. - Det skulle nog få tyst på den där äcklige redaktionschefen , sa hon och lyckades även att se lätt illamående ut. Arne Frisk höll sitt ansikte i noll , men gladde sig innombords åt denna plötsliga och fullständigt oväntade möjlighet. Här kunde han kanske ta upp kampen med den omedgörlige och nyfikne Handelsminister Göransson.. Tidningen som den här lilla godsaken kom ifrån , var ju den största i Staden , och politiker av Göranssons typ , skulle hållas i korta tyglar , tänkte Arne Frisk. - Kära Anna , om jag får säga så , log han med ett frågande uttryck?
- Självklart Direktörn , pep Anna och putade med allt på sin unga kropp , som överhuvudtaget
gick att puta med. - Nå , sa Arne , och gick fram till skrivbordet , och drog ut en låda.
- Faktum är att tid är pengar , så därfär har jag tidigare författat en ganska allmän skrift om vårt Fabrik , som du gärna får till skänks av mig , men under förutsättning att du inget ändrar , utan återger i det skick du får den av mig. - Självklart , log Anna sockersött , och höll nästan på att niga. - Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig , nästan viskade Anna , och bytte till det där aningens "fuktiga" utseendet som gjorde alla karlar tokiga. - Det ordnar sig nog med den saken , sa Arne , och kramde henne lätt.
- Vi byter mobilnummer , och om allt fungerar så kanske vi kan äta en bit på en krog i grannstaden , sa han och log hungrigt. Därefter återtog hans ansikte sitt nollställda utseende , varpå han förde henne samma väg de kommit , och var strax tillbaka på kajen där de hade mötts för nån timme sedan. - Vi hörs till helgen , sa han och vinkade. - Absolut , sa hon och gick med svängande höfter mot sin cykel. - Vilken lättlurad liten subba , tänkte Arne Frisk , och log belåtet för sig själv.
- Tack och lov för kåta gamla gubbar , jublade Anna , och cyklade nöjd mot tidningen
Fortsättning följer...