När Anna kom in på redaktionen , kastade hon en blick på klockan och insåg att det var trettio minuter till deadline , som det så dramatiskt hette. Hon satte sig i det lilla utrymme som hon fått sig tilldelat , och skrev ned hela "reportaget" på tidningens eget papper , och gick sedan för att lämna ifrån sig sitt alster till nästa länk i kedjan mot tryckpressarna. - Stopp där , lilla fröken !! Den välkända och hatade rösten , skar i henne som en trumpet i ett kloster. - Låt mig se din ursäkt till en ledig eftermiddag , fräste han och slet papperen ur handen på henne. Anna ryckte på axlarna och lät ett likgiltigt uttryck pryda sitt ansikte. - Vad fan är det här för fria fantasier? , svor han så saliven stänkte från den elaka munnen. - Skulle DU ha fått en pratstund med Arne Frisk på Fabriken , när ingen annan av Stadens tidningar ens kommit i närheten?! Anna hade inte haft några problem med att förutsäga en sån reaktion , och hade givetvis svaret klart. Det var bara att fortsätta med sanningen om det skyndsamma behovet av en toalett , otrevliga karlar och den oväntade räddaren.
- Ren jävla tur , alltså , fnös chefsredaktören , och läste sen det nedskrivna under tystnad.
- Jag ska bara göra några ändringar , och sen tar vi in det här i morgondagens upplaga , sa han , och började gå mot sitt kontor. - Nej !! Annas iskalla röst träffade honom som et piskrapp , och han vände sig häpet om. Han drog åt sig andan för att säga något föraktfullt , men Anna hann före.
- Förutsättningen för tryck , var att reportaget återgavs i sin helhet , sa Anna syrligt.
- I annat fall , erinrade Direktör Frisk mig om de rättsliga konsekvenser som skulle bli följden.
Anna noterade med intresse hur chefsredaktörens ansiktsfärg tangerade högrött , och i ett hoppfullt
ögonblick trodde hon att han skulle få hjärtslag. Men sen la han pappersarken i rätt korg , och gick
rasande mot redaktionens chefsholk och stängde in sig. - Vissa dagar är bättre än andra , mös Anna förnöjt och åkte glatt småvisslande hem på sin cykel.
På Statsministerns kansli satt Sven Svensson och läste dagens tidning. En syssla som var lika trist som nödvändig om man hade hans jobb. - Det var som fan , tänkte han , när blicken föll på reportaget om Fabriken. Han ögnade igenom det skrivna , och noterade snabbt att det var
samma tomma struntprat , som han själv använde. Men struntprat , eller inte , så var det lite underligt att Fabriken befann sig i tryck över huvud taget. Fabriken ville finnas , men absolut inte uppmärksammas. - Konstigt , funderade Statsminister Svensson , och gjorde en minnesanteckning i sin politiska hjärna. Det fanns givetvis en orsak till det skrivna , och hos Statsminister Svensson , blinkade en varningslampa tydligt och klart.
Fortsättning följer...