Arne Frisk kom till jobbet fylld av den entusiasm som man bara kan känna när allt står helt klart.
Hans senaste rapport från idioten Trullson , påstod , snarare än klargjorde , att p-pillren för män nu
uppnådde cirka femtio procents säkerhet. Trullson hade velat klargöra vissa detaljer , men där hade Arne Frisk inte lyssnat , utan beordrat tillverkning och paketering av ett tusen exemplar.
Denna första sändning skulle ligga klar för leverans , dock inte till några apotek , utan för avyttring via postorderförsäljning , och givetvis reklam på lämpliga nätsidor. Ett tillfälligt pris för den första provsändningen fick stanna vid niohundranittionio kronor per ask , där varje förpackning innehöll tre tabletter. En löjligt låg summa enligt Arne Frisks bedömning , men själva priset var för ögonblicket ointressant. Det var själva mottagandet av världes män som var det viktigaste i initialskedet , och i andra hand käbblet från diverse förståsigpåare land och rike runt. Och i början på detta nyskapande , fanns den unga journalisten Anna Davidsson. Den kontroll och analys som Arne Frisk för säkerhets skull själv hade gjort , gav vid handen att hon med viss möda klarat sig igenom nån journalistisk utbildning , men för övrigt tycktes lika korkad som sexig och vacker. Här påminde sig Arne om att hon enbart var ett verktyg , och inget mer än så. Men den välkända svullnaden i skrevet , sa något helt annat. Han insåg att han ville ha henne , och att hon dessutom skulle användas som ett led i hans kampanj för det nya manliga P-pillret , hade inget med saken att göra. Med ett vällustigt flin i ansiktet , gick han in på toaletten och tog för ögonblicket saken i egna händer.////
Anna läste den av henne införskaffade artikeln om Fabriken med blandade känslor. Men under de ganska intetsägande raderna , stod faktiskt hennes namn , och hette inte det "Byline"?
- Skit samma , det var hennes första inslag i någon som helst tidning , och skulle givetvis klippas ur och sparas. Sen hur hon skulle använda kåtbocken till Direktör , återstod att se. - Det här med krogbesök i närliggande stad var bra tänkt , och hur hon skulle värja sig mot de förslag som hon visste skulle komma , hade hon vana av sen tidiga tonår. Att allt hankön tänkte med skrevet tog hon för givet , och skulle behandlas därefter. Anna hoppade till när det rasslade till i brevinkastet.
- Jävla reklam , tänkte hon tankspritt , men gick ändå för att få bort skräpet från hallmattan.
Det lilla vita kuvertet höll nästan på att åka med i soporna , och något förvånad plockade hon upp det
för en närmare titt. Hennes namn stod visserligen skrivet för hand , men reklambolagen skydde inga medel och hon höll nästan på att slänga det igen , när hon slogs av en tanke. Med en röd och vass nagel , öppnade hon försändelsen och läste högt för sig själv: Hej Anna. Det vore mig till stor glädje , om du vill bli min gäst om lördag afton. Om jag inget hört ifrån dig klockan nio lördag förmiddag , kommer en taxi och hämtar klockan nitton . nollnoll. På återseende AF.
Anna läste häpet de få raderna ännu en gång , och förvånades över att gubben skrev så konstigt.
"Det vore mig till stor glädje", fnissade hon , och tänkte på vad han egentligen menade.
- Gubben ska få lukta , men inte smaka. Hon log åt sig själv i hallspegeln , och kände sig på hemmaplan. Fortsättning följer...