Fabrikschefen och styrelsens ordförande Arne Frisk stod och såg sig i spegeln , och kände sig nöjd.
Att han enbart använde det i hans öron ödmjuka ordet "nöjd", berodde på att överdrifter angående den egna personen , var något som han undvek. Visst , andra superlativer skulle göra sig bättre , och framställa honom i en mer rättvis dager , men var sak hade sin tid , sa han sig , och rättade till
slipsknuten för fjärde gången på femton minuter. Men nu var det lördag och dags för lite fysiska nöjen. Anna Davidsson , som hon hette enligt folkbokföringen , hade inte ringt återbud vid föreslaget klockslag , och hade därmed tackat ja till att träffas i Grannstad , fem mil därifrån.
Taxiresan skulle bli en kostnad som skulle få ett annat namn , och med hans egen underskrift skulle revisorn bara rycka på axlarna och godkänna. Själv tog Arne Frisk tåget till Grannstad , och var på plats i god tid innan deras möte. /// Anna hade suttit och valt "ansikte" framför spegeln , och beslutat sig för "flickaktigt förvånad". En svart och sexig byxdress från Armani fick duga , nåja , nästan äkta ialla fall , och bara en expert skulle se nån skillnad. - Han kommer att bli som vax i min famn , tänkte hon , och kom plötsligt på en gammal låt som hennes farfar hade spelat på en gammal radiogrammofon nån gång för länge sedan. - "Snoddas", eller nåt sånt , funderade hon , och då ringde mobilen. Taxin var på plats !!
- Välkommen , Fröken Anna !! Arne Frisk mötte vid taxin och gjorde en svepande och inbjudande rörelse med handen mot den stora restaurangens entre. Anna pep oh , och åh , lite då och då , och trippade försiktigt på sina höga klackar , med sin arm stadigt förankrad i Arne Frisk som överträffade sig själv i påklistrad manlighet. - Det skulle glädja mig om du ville kalla mig Arne , sa Arne och kände sig generös i sin anonymitet. - Okey Arne , viskade nästan Anna , och vad jag heter , vet du ju redan.
Arne hade beställt ett fönsterbord , och ganska långt ifrån den lilla stråkkvartett som diskret underhöll
gästerna från sin lilla scen. - En drink och menyn , föreslog Arne världsvant , och Anna höll blygt med. De beställde varsin vodka Martini , skakad , men inte rörd. Smuttande och småpratande gick den första halvtimmen , innan de beställde in räkfyllda krustader till förrätt , och Rödspätta ala Hagendahl till huvudrätt. - Det står inga priser , sa Anna förskräckt. - Jag som bara brukar gå till korvkiosken när jag inte orkar laga mat , fnissade hon , och svepte sin Martini. Arne log faderligt och kallade vant på vinkyparen och beställde "Domäne Wachau Smaragd Achelten , utan att tveka.
Vinkyparen lyfte något på ena ögonbrynet , med nickade sen och försvann. - Nu ska du bara slappna av och njuta av maten och vinet , sa Arne och lade förtroligt sin hand över hennes. Anna log så lyckligt hon kunde , och såg blygt ner i den vita bordsduken. - Nå , vad sa dom på tidningen om artikeln du hade med dig , undrade Arne försiktigt. - Chefen ville ändra och fixa , men då sa jag
att det skulle vara allt eller inget. - Och vad sa han då , frågade Arne intresserat. - Han blev sur så klart , men det är han ju jämt , medgav Anna , och ryckte på sina späda axlar. - Oroa dig inte för det , kära Anna. - Du ska få mer att stoppa i halsen på honom nästa vecka.
- Åhh , menar du det , utbrast Anna , och lyckades bli tacksamt blank i ögonen. - Arne , du är verkligen underbar , viskade Anna , och lyckades få sin röst lite lagom hes och sensuell.
Fortsättning följer...