- Nå ?, upprepade Statsminister Svensson , med ytterligare eftertryck i sin fråga. Handelsminister Göransson betraktade noga sina välputsade skor , och såg av någon anledning både upprörd och betryckt ut. - Inget företag får utnyttja våra liberala regler så till den milda grad , att man tillåter sig egna regler , sa han , och om man betänker att det handlar om ett läkemedelsföretag , så tillåter lagen inga undantag. - Underligt , tänkte Svensson , och lät faktiskt sina känslor synas i sitt ansikte , för en gångs skull. - Okey , vi gör den där fabriken uppmärksam på att vi har dom under lupp , men att skicka någon minister i ett sånt ärende så nära valet , blir det inte tal om. - Låt vår egen tidning slå upp saken , och låt oss beakta viktigare saker , som det kommande valet , avslutade han och visade att samtalet var slut./// Arne Frisk hade normaliserats så till vida , att hans vanligtvis blygsamma organ till slut hade antagit ett normalt utseende. Hans utskällning av labbchefen Trullson , hade helt klart burit frukt , och dessutom på ett tämligen påtagligt sätt. Arne hällde upp en försvarlig mängd whiskey , och svepte hälften i ett drag. - Men att svimma av blodförlust till huvudet varenda gång man "skulle till" , gick ju inte för sig. - En ungefärlig halvering av dosen , vore kanske mer lämpligt ,funderade Arne , och började tänka som en Fabrikschef igen.///
Anna vaknade med baksmälla , vilket hon botade med några glas vin. Hennes kontroll över chefstönten på Fabriken hade ju varit perfekt , men karlar kunde man aldrig lita på , även om man var så snygg som hon , tänkte hon bittert och en smula förvånat. Hon ställde sig naken framför den stora spegel som hängde på hennes garderobsdörr. Om något i tillvaron störde henne , så botades det mesta av en liten stund framför en rejäl spegel. - Jag ska nog få den där skinnslamsan att stå , sa hon till sin spegelbild , och visste inte hur rätt hon hade.///
Whiskey hade aldrig varit nåt för Arne , men en riktig karl drack whiskey , och dessutom gjorde den hans stämband irriterade på ett sätt som fich hans röst att mörkna. Han slog nummret till Anna och styrkte sig med ännu en klunk av gudslånet. Anna såg genast på nummerpresentatören vem som ringde , och även hon anpassade sin röst och ton. - Äntligen ringer du , viskade hon sensuellt , och beklagade att hon inte kunde spinna som en katt. - Man ska bara se framåt , rosslade Arne med sin whiskeyspruckna röst. - Sätt dig i en taxi och kom genast hit , beordrade han , varpå Anna genast påstod att det var knappt att hon kunde vänta ens så länge. Arne tog fram ett av dunderpillren , och klöv ett på mitten. - Nu ska jag plöja i vällustens fåra med manlighetens plog , tänkte Arne brunstigt , och svalde sitt halva piller.
Fortsättning följer...