Arne Frisk , fabrikör i medicin och diverse läkemedel , hade doserat rätt. Hade kände tydligt hur det svullnade i brallorna , och detta utan att han svimmade. Han betraktade sig belåtet i den stora
hallspegeln , där en avsevärd bula började skönjas. Och nu ringde det på dörren , och han skyndade sig att öppna på vid gavel , så att hans "tillstånd"skulle kunna avnjutas av kvinnan i dörren.
- Välkommen , min sköna , sa Arne med sin manligaste röst , och bugade lätt.
- Han låter förkyld , var Annas första tanke , och vad har karln stoppat in i brallorna?
Men hon sa givetvis inget , utan fnittrade så korkat som det nu var möjligt , i en situation som denna.
- Du vill förstås ha en drink , konverserade Arne , och hämtade en coctailtermos från kylen.
- En vodka-Martini , sa han , och råkade fnissa i stället för att skrocka manligt. - Gud så konstigt han låter , och nu gäller det att vara jäkligt försiktig , tänkte Anna , och tog emot sitt välfyllda glas.
Arne pekade inbjudande på en bekväm fåtölj , men förblev själv stående. Arne , som under timmar hade förberett just det här ögonblicket , startade självbelåtet sin monolog.
- Kära Anna ! - Det som du snart ska få vara med om , kommer att inte bara bli en hörnsten för mänskligheten , utan även en sorts målsnöre inom vetenskapen. - Nu gäller det att lyssna , insåg Anna , och smög ner ett finger i handväskan och hittade inspelningsknappen till sin mobil. Arnes tal , som faktiskt i viss mån rörde mänskligheten , handlade för övrigt mest om honom själv.
Nu följde en lång utläggning som mest bestod av formler , som påstods vara framtänkta av hans eget geni. - Och därför , sa han avsutningsvis , kommer jag sannolikt att få Nobelpriset i medicin.
Men Anna hade inte hört ett skvatt.Hon tittade , nej , glodde på hans skrev , där nu byxorna putade som ett circustält under högsäsong Hon svepte sin drink som vore det vatten , och hällde själv upp påfyllning. - Skål för Nobelpriset , pep Anna , som helst ville rusa därifrån , men insåg samtidigt att det var nu eller aldrig. - Vi tar gästrummet , flåsade Arne , och grep henne om armen.
Han knuffade ner henne på sängen och försökte frigöra sig från de nu mycket ansträngda byxorna.
Till slut lyckades han , och Anna fick bevittna en grotesk syn. Arne Frisks käraste kroppsdel , hade
antagit enorma proportioner , och hade blivit en karikatyr av det som en gång varit ett vanligt könsorgan.
Den stod som en raket på sin avskjutningsramp , och hon hörde honom förvånat mumla något om "halvering" , när det otroliga organet plötsligt började blöda från toppen. Anna kröp skräckslaget ihop längst bort i den säng hon blivit nedknuffad i och bara forsatte att stirra. Nu började Arne att skrika av något som måste vara smärta , och Anna såg hur hans ögon blev glasartade , och för att sedan helt slockna.
Han föll tungt till golvet med sin slappa kropp , och sin enorma lem spretande som ett utropstecken.
Anna lösgjorde sig från chocken , och närmade sig Arne Frisks kvarlevor.
Hon tog mod till sig och famlade efter en puls som inte fanns. Fabrikör Arne Frisk var död !!
Fortsättning följer...